Parallell - måndag 2/3
4 Mos 18-20
1Och Herren (Jahveh) sa till Aron: "Du och dina söner och din fars hus med dig ska bära helgedomens synd, och du och dina söner med dig ska bära ert prästerskaps synd. 2Och även dina bröder, Levi stam din fars stam, ska du föra nära dig så att de kan vara tillsammans med dig och betjäna dig, du och dina söner med dig ska vara framför vittnesbördets tält. 3Och de ska hålla (vakta, skydda, bevara) det som du håller (vaktar, skyddar, bevarar) och allt som ska hållas (vaktas, skyddas, bevaras) i tältet. De ska bara inte komma nära de heliga möblerna och till altaret för att de inte ska dö, varken de eller du. 4Och de ska vara tillsammans med dig och hålla (vakta, skydda, bevara) mötestältets åligganden, oavsett vilket arbete i tältet det kan vara, men en vanlig man (någon som inte är levit) ska inte komma nära dig.5Och ni ska noga som väktare hålla (vakta, skydda, bevara) de heliga tingen och vara väktare för altaret så att ingen ytterligare vrede kommer över Israels söner. 6Och jag, se, jag har tagit era bröder leviterna från Israels söner, för er är de tagna som en gåva till Herren (Jahveh) för att utföra tjänstgöringen i mötestältet. 7Och du och dina söner med dig ska hålla (vakta, skydda, bevara) ert prästerskap i allt som hör till altaret och till allt innanför draperiet (förhänget) och ni ska tjäna (betjäna). Jag har gett er prästerskapet som en tjänstegåva, och någon oauktoriserad (främling, vanlig) som kommer nära ska dödas."
Prästernas förmåner
8Och Herren (Jahveh) talade till Aron: "Och jag, se, jag har gett dig ansvar för mina lyftoffer, för alla Israels söners heliga ting, till dig har jag gett dem som en smörjelselott, och till dina söner som en evig förordning. 9Detta ska vara ditt från de allra heligaste sakerna, undantagna från elden, alla deras offer, alla deras matoffer, alla deras syndoffer och alla deras skuldoffer som de kan ge till mig, ska vara högheliga för dig och för dina söner. 10På en höghelig plats ska du äta av det, alla män ska äta av det, det ska vara heligt för er.
11Och detta är ditt: lyftoffret från deras gåvor, alla Israels söners viftoffer. Jag har gett dem till dig och till dina söner och till dina döttrar med dig, som en förordning för evigt, alla som är rena i ditt hus ska äta av det.
12Allt det bästa av oljan och allt det bästa av vinet och av säden, den första delen av det som de ger till Herren (Jahveh), till dig har jag gett det. 13Den första skörden av frukten av allt som är i ert land, som de för fram till Herren (Jahveh) ska vara ditt, alla som är rena i ditt hus ska äta av det.
14Varje ting som är helgat i Israel ska vara ditt. 15Allting som öppnar livmodern, av allt kött som de offrar till Herren (Jahveh), både människor och djur ska vara ditt, likväl ska en förstfödd man alltid lösas ut och det förstfödda av orena djur ska du lösa ut.
[Pojkar ska alltid lösas ut, men inte de rena djuren. De orena djuren är exempelvis åsnor och kameler som är tamdjur som kan vara i någons ägo. Då dessa djur klassas som orena och inte får ätas så får de inte heller offras. Därför ska man antingen lösa ut det förstfödda eller bryta nacken av det om man inte anser sig kunna lösa ut det.]
16Och deras återlösningspengar från en månads ålder ska du återlösa dem, efter din värdering, 5 shekel [60 gram] silver efter helgedomens shekel, samma som 20 gera. [En shekel är en vikt på 11,5 gram. En gera är 1/20 shekel, vilket motsvarar 0,6 gram.] 17Men det förstfödda av ett nötboskap eller det förstfödda av ett får, eller det förstfödda av en get ska du inte lösa ut. De är heliga. Du ska stänka deras blod mot altaret, och ska göra en rök av deras fett som ett eldsoffer som en söt arom till Herren (Jahveh). 18Och deras kött ska vara ditt, som viftoffersbringan och det högra låret. Det ska vara ditt.
19Alla lyftoffer av heliga saker som Israels söner offrar till Herren (Jahveh) har jag gett dig och dina söner och dina döttrar med dig, som en förordning för evigt. Det är ett evigt saltförbund inför Herrens (Jahvehs) ansikte, för dig och din säd med dig."
[I alla offer användes salt, se 3 Mos 2:13. Saltets funktion att konservera och bevara anspelar på att "saltförbundet" som ingås ska vara långvarigt och hållas, se 2 Krön 13:5. Att ingå saltförbund räknas som en fullvärdig motsvarighet till ett blodsförbund, se 2 Mos 24:8.]
Prästernas plikter
20Och Herren (Jahveh) sa till Aron: "Du ska inte ha något arv i deras land, inte heller ska du ha någon del ibland dem. Jag är din del och ditt arv bland Israels söner. [Detta är förebilden på hur vi ska se på oss själva som präster i det förnyade förbundet, så länge vi lever här i världen ska vi inte leva av den utan i den med Herren och himlen som vår del och vårt arv, se 1 Pet 2:9] 21Och till Levi söner, se, jag har gett hela Israels tionde som ett arv, som ersättning för deras arbete som de utför i tjänsten i mötestältet. 22Och hädanefter ska inte Israels söner komma tomhänta till mötestältet, för att inte bära på synd och dö. 23Men leviterna ensamma ska tjänstgöra i mötestältet och de ska bära sin synd, det ska vara en förordning (ordagrant "saker inristat") för evigt genom era generationer och bland Israels söner ska ni inte ha något arv. 24För Israels söners tionde som de lägger undan som en gåva till Herren (Jahveh), har jag gett till leviterna som ett arv. Därför har jag sagt till dem: "Bland Israels söner ska ni inte ha något arv."
Instruktioner för leviterna
25Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:
26"Du ska tala till leviterna och säga till dem: "När ni tar emot Israels söners tionde som jag har gett er från dem som ert arv, då ska ni ta åt sidan en gåva (ett offer) för Herren (Jahveh), en tiondel av tiondet. 27Och gåvan (offret) som ni avskiljer ska för er räknas som om det var säd från tröskgolvet och som fullheten från vinpressen. 28Så ska ni lägga undan en gåva åt Herren (Jahveh) av allt ert tionde som ni tar emot från Israels söner, därav ska ni ge gåvan som är satt åt sidan till Herren (Jahveh) åt prästen Aron. 29Av allt det som ges till er ska ni sätta undan allt som tillhör Herren (Jahveh), av allt det bästa därav, den helgade delen av det.
30Därför ska du säga till dem: När ni avskiljer det bästa från det, då ska det räknas till leviterna som överflödet på tröskgolvet och som överflödet från vinpressen. 31Och ni kan äta det på alla platser och ert hushåll, för det är er lön för arbetet i mötestältet. 32Och ni ska inte bära någon synd på grund av det, eftersom ni har tagit undan från det bästa av det, men ni ska inte vanhelga Israels söners heliga ting, för att ni inte ska dö.
Ritualer
1Och Herren (Jahveh) talade till Mose och till Aron och sa:
Röda kvigan
Kravet enligt den judiska rabbinska tolkningen av denna text är att den röda kvigan inte får ha ett enda svart eller vitt hårstrå, alla måste vara röda.
[Offren av djur för att göra stänkelsevattnet var annorlunda än offren för synder och tacksägelse. Det var en hona (inte en hane som i alla andra offer), färgen var specificerad, den skulle dödas utanför lägret och mer material skulle kastas med in i offret. Denna text ingår i Torah-läsningen den sista sabbaten i månaden adar (infaller oftast i mars), just före pesach. Det är en av flera kopplingar till Jesus död utanför stadsmuren, se Heb 13:12.]
3Och ni ska ge henne till prästen Elazar och hon ska föras utanför lägret och hon ska slaktas framför hans ansikte. 4Och prästen Elazar [Arons son, se 4 Mos 3:2] ska ta av hennes blod med sitt finger och stänka hennes blod mot mötestältets öppning (bokstavligt: ansikte) sju gånger.
[Så från det östra området skulle prästen stänka i västlig riktning, mot altaret, där blodet i normala fall hälldes ut eller stänktes. Upprepningen sju gånger talar om fulländning. Flera andra offer, t.ex. försoningsdagen, har samma upprepning, se 3 Mos 16:14-19.]
5Och kvigan ska brännas framför hans ögon (i hans åsyn). Hennes skinn och hennes kött och hennes blod med hennes avskräde (slaktrester) ska brännas [allt ska brännas]. 6Och prästen ska ta cederträ [som är rödaktigt] och isop [som användes för att stänka blod] och karmosinrött [material – troligtvis garn färgat rött] och kasta det på den brinnande kvigan. [Här finns en koppling till Jesu död, se Ps 22:8.] 7Sedan ska prästen tvätta sina kläder och han ska bada sin kropp i vatten och efteråt ska han komma in i lägret och prästen ska vara [ceremoniellt] oren till kvällen. 8Och den som bränner henne ska tvätta sina kläder i vatten och bada sin kropp i vatten och ska vara oren till kvällen.
9Och en man som är ren ska samla ihop askan efter kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats, den ska vaktas (skyddas, bevaras) till stänkelsevatten till Israels söners församling, det är en rening från synd [3 Mos 4:3]. 10Och han som samlar ihop askan efter kvigan ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, och det ska vara för Israels söner och främlingen som vistas bland dem, till en evig förordning (ordagrant "saker inristat").
Rening från orenhet – vid kontakt med död
11Den som rör vid något dött, även alla människors döda kroppar, ska vara oren i sju dagar. [Sju dagar är den vanliga perioden, se 3 Mos 12:2; 14:9; 15:13.] 12Den personen ska rena sig själv på den tredje dagen och den sjunde dagen och han ska vara ren. Men om han inte renar sig själv den tredje dagen och den sjunde dagen ska han vara (förbli) oren. 13Alla som vidrör det döda, också en död människas kropp, och inte renar sig själv har vanhelgat Herrens (Jahvehs) tabernakel. Den själen (människan) ska bli utrotad (avhuggen från) Israel, eftersom stänkelsevattnet inte stänktes mot honom, han ska vara (förbli) oren. Hans orenhet är fortfarande kvar på honom.
14Detta är undervisningen. När en människa dör i ett tält ska alla som kommer in i tältet och allt som finns i tältet vara orent i sju dagar. 15Och varje öppet kärl, som inte har något lock som sluter tätt över det (ordagrant: täckelse snörad tråd), är orent.
16Och alla som på ett öppet fält vidrör den som är slagen med svärd eller någon som är självdöd eller benen från en människa eller en grav, ska vara oren i sju dagar.
17Och för den orene ska de ta av stoftet (hebr. afar) som är bränt för rening från synd [3 Mos 4:3] och friskt (rinnande) vatten ska hällas över den i ett kärl.
[Här används inte ordet för aska (hebr. efer). Både aska och damm (hebr. avak) var slutresultatet av eld och att något krossades och kunde inte ge liv. Ordet afar knyter an till formandet av människan i 1 Mos 2:7 (från stoft). Den röda kvigans stoft (vers 2) kommer kunna ge nytt liv.]
18Och en ren person ska ta en isop och doppa den i vattnet och stänka det på tältet och på alla föremål och på människorna som varit där och på den som vidrört benet eller den slagne eller det döda eller graven. 19Och den rena personen ska stänka över den orena på den tredje dagen, och på den sjunde dagen ska han rena honom och han ska tvätta sina kläder och bada sig själv i vatten och ska bli ren vid kvällen. 20Men den man som är oren och inte renar sig själv, den personen (själen) ska utrotas (huggas av) från församlingens mitt eftersom han har vanhelgat Herrens (Jahvehs) helgedom. Stänkelsevattnet har inte stänkts mot honom. Han är oren.
21Och det ska vara en evig förordning (ordagrant "saker inristat") för dem, och han som stänker stänkelsevattnet ska tvätta sina kläder och han som vidrör stänkelsevattnet ska vara oren till kvällen. 22Och allt som en oren vidrör ska vara orent, och den själ (människa) som vidrör honom ska vara oren till kvällen.
Upproret vid Kadesh
1Och Israels söner, hela församlingen kom till öknen Tsin öken i den första månaden och folket bodde i Kadesh och Mirjam dog där och begravdes där.
2Och där fanns inget vatten till församlingen, och de samlade ihop sig mot Mose och mot Aron. 3Och folket grälade med Mose och talade och sa: "Det hade varit bättre om vi hade förgåtts när våra bröder förgicks inför Herren (Jahveh). 4Och varför har du fört Herrens (Jahvehs) församling till denna öken för att dö här, vi och vår boskap? 5Och varför har du låtit oss komma ut ur Egypten för att föra oss till denna onda plats? Det är ingen plats för säd eller fikon eller vin eller granatäpplen, och inte finns det något vatten att dricka."
6Och Mose och Aron gick från församlingen till öppningen på mötestältet och föll ner på sina ansikten, och Herrens (Jahvehs) härlighet visade sig för dem. 7Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 8"Ta staven och samla församlingen, du och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon så att den ger ifrån sig vatten, och du ska frambringa vatten till dem ut ur klippan, så ska du ge församlingen och deras boskap att dricka."
9Och Mose tog staven inför Herrens (Jahvehs) ansikte, som han befallt honom. 10Och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan och han sa till dem: "Lyssna nu ni upproriska, kan vi bringa fram vatten ur denna klippa?" 11Och Mose lyfte upp sin hand och han slog klippan med sin stav två gånger [istället för att tala till den, se vers 8], och rikligt med vatten forsade fram och församlingen och deras boskap drack. [Tidigare skulle Mose slå på klippan en gång, se 2 Mos 17:6. Jesus är klippan som redan är slagen en gång, se 1 Kor 10:4. Jesus liknas också med levande vatten, se Joh 4:10.]
12Och Herren (Jahveh) sa till Mose och till Aron: "Eftersom ni inte trodde mig och höll mig helgad i Israels söners ögon, därför ska ni inte föra denna församling in i det land som jag har gett dem."
[Jak 3:1. Orsaken till straffet var otro och att han inte höll Gud helig i Israels ögon, se 2 Sam 6:1-7. Även uttrycket "vi" kan antyda att Mose och Aron tog det på dem att ansvara för miraklet och inte ärade Gud. Att själv slå på klippan talar också om att göra något i egen kraft, se Jer 17:5. I allt detta som sker anas ilska och vrede från Moses och Arons sida, se vers 10. Även Miriams död, se vers 1, kan vara en orsak till Moses och Arons känslor, men det ska ändå inte få påverka hur de leder folket.]
13Detta är Merivas vatten där Israels söner grälade med Herren (Jahveh) och han blev helgad i dem.
Edom vägrar att låta israeliterna passera
14Och Mose skickade budbärare till Edoms kung:
"Så säger din bror Israel, du känner till alla våndor som har drabbat oss, 15hur våra fäder gick ner till Egypten och vi bodde i Egypten en lång tid, och egyptierna handlade illa mot oss och våra fäder. 16Och när vi ropade till Herren (Jahveh) hörde han vår röst och sände en ängel och förde oss ut från Egypten.18Och Edom sa till honom: "Ni ska inte gå genom mig, annars kommer jag ut med svärdet mot er."
Och se vi är i Kadesh, en stad precis vid din gräns. 17Låt oss passera, jag ber dig, genom ditt land. Vi ska inte gå genom fält eller genom vingårdar, inte heller dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg, vi ska inte vika av åt höger eller åt vänster förrän vi har passerat din gräns."
19Och Israels söner sa till honom: "Vi ska gå längs huvudvägen, och om vi dricker av ditt vatten, jag och min boskap, då ska jag ge dig betalt för det, "låt det inte vara någon sak (mellan oss)", låt mig endast passera igenom med mina fötter.
20Och han svarade: "Du ska inte gå igenom." Och Edom kom ut mot honom med mycket folk och med en stark (fast, säker, tapper) hand. 21Edom vägrade att ge Israel fri lejd genom sina gränser, därför vände Israel bort från honom.
Arons död
22Och de vandrade från Kadesh och Israels söner, hela församlingen, kom till berget Hor. 23Och Herren (Jahveh) talade till Mose och till Aron på berget Hor vid gränsen till Edoms land och sa: 24Aron ska samlas till sitt folk, för han ska inte gå in i det land som jag har gett till Israels söner eftersom han gjorde uppror mot mig vid Merivas vatten. 25Ta Aron och hans son Elazar och för upp dem på berget Hor. 26Och ta av Aron hans kläder och sätt dem på hans son Elazar. Och Aron ska samlas till sitt folk och ska dö där."
27Och Mose gjorde som Herren (Jahveh) befallt, och de gick upp på berget Hor inför hela församlingens ögon (i hela församlingens åsyn). 28Och Mose tog av Aron hans kläder och satte dem på hans son Elazar. Och Aron dog där på toppen av berget. Och Mose och Elazar kom ner från berget. 29När folket såg (förstod) att Aron hade dött, grät hela Israel över Aron i 30 dagar.
[Trettio på hebreiska är shloshim, och denna 30-dagars sorgeperiod kallas shloshim, se även 5 Mos 34:8. Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod (hebr. shiva), följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg (shloshim). Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista. Se även 1 Mos 50:10; 1 Sam 31:13; Matt 8:22; Joh 11:19.]
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
