Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - tisdag 3/3

4 Mos 21-22


4 Mos 21-22

Seger över kanaanéerna
1Och kanaanéerna, Arads kung, som bodde i söder (Negev), hörde att Israel kom på Atarims väg. Då stred han mot dem och tog några som fångar. 2Och Israel gjorde en ed, ett löftesoffer till Herren (Jahveh) och sa: "Om du verkligen vill ge detta folk i min hand, då ska jag förgöra (fullständigt förinta – hebr. charam) deras städer." 3Och Herren (Jahveh) lyssnade på Israels röst och gav dem kanaanéerna och de förgjorde dem helt och deras städer. Platsen fick namnet Chorma. [Namnet Chorma betyder tillägnad fullständig förstörelse eller avskild till fördärv.]

Klagan – kopparormen
4De vandrade [söderut] från berget Hor i riktning mot Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet] för att gå runt Edom [eftersom Edoms kung inte tillät dem passera, se 4 Mos 20:21]. Under vandringen [den långa omvägen] blev folket otåligt, 5och folket talade mot Gud och Mose och sa: "Varför har du fört oss ut ur Egypten för att vi ska dö i öknen? Här finns varken vatten eller bröd att äta, och vi avskyr denna värdelösa manna."
     6Så Herren (Jahveh) sände giftiga (brännande) ormar bland folket, som bet israeliterna så att många av dem dog. 7Då kom folket till Mose och sa: "Vi har syndat, för vi har talat mot Herren (Jahveh) och mot dig. Be till Herren (Jahveh) att han tar bort ormarna från oss."
    Mose bad för folket.
     8Herren (Jahveh) sa till Mose: "Gör en giftorm [en som liknar de ormar som plågar folket] och sätt upp den på en påle, och detta ska ske: När den som är ormstungen ser på den ska han leva."
     9Då gjorde Mose en kopparorm (orm av brons) och satte upp den på en påle. Om någon hade blivit biten (hebr. nashach) av en orm, så fick han leva om han tittade på kopparormen.

[Hebr. nechoshet används både om ren koppar och dess legeringar som gjorde metallen hårdare. Materialet som användes här var sannolikt brons (90% koppar och 10% tenn). Ordet för orm är (hebr. nachash) som har samma tre första bokstäver som ordet för koppar/brons (Nun, Het och shin). Intressant är att enda skillnaden mellan orden är att koppar/brons har en fjärde bokstav – tav, som är en bild på ett kors! I Joh 3:14-15 liknas synden vid denna giftorm, den finns inte bara omkring oss utan har också bitit var och en av oss. Jesus gjordes till synd och bar den på korset, men den som ser upp på honom i tro blir frälst, se Joh 6:40. Det hebreiska ordet för påle kan också översättas "baner" eller "fälttecken". Första gången det används är i 2 Mos 17:15 där Herren kallas Jahveh Nissi – Herren är mitt baner. Detta sker efter Josuas seger över amalekiterna, då livet segrade över döden. På ett snarlikt sätt lyfte då Mose upp Guds stav i sina händer, när han bad på ett berg.]

Vandringen närmar sig sitt slut
10[Nu summeras israeliternas rutt genom Transjordanien. En mer detaljerad beskrivning finns i 4 Mos 33:41-49.]

Och Israels söner vandrade och slog läger i Ovot. 11Och de vandrade från Ovot och slog läger i Ijej-Haavarim [betyder: "Abrahams ruiner", se 4 Mos 33:44-45] i öknen framför Moab, mot soluppgången (österut). 12Därifrån vandrade de och slog läger i Zereds dal [nuvarande Wadi el-Hesa i västra Jordanien]. 13Därifrån vandrade de och slog läger på andra sidan Arnon [som rinner genom Wadi el-Mojib och mynnar ut i Döda havets sydöstra del] som är i öknen som kommer ut vid amoréernas gräns. För Arnon är Moabs gräns mellan Moab och amoréerna. 14därför står det i Herrens (Jahvehs) stridsbok:
"Vahev i Sofa och dalarna (raviner, wadi),
    Arnon 15och dalens sluttning som lutar mot Ars säte (bygd) [Ar var Moabs huvudstad]
    och stödjer sig mot Moabs gräns."

[Den utombibliska källan "Herrens stridsbok" har ännu inte hittats. En liknande bok som också omnämns är Jashars bok (Jos 10:13; 2 Sam 1:18). Dessa böcker verkar ha bestått av segersånger och var allmänt kända vid denna tid.]

16Och därifrån till Beer [som betyder källa]. Det är källan (hebr. beer) om vilken Herren (Jahveh) sa till Mose: "Samla ihop folket och jag ska ge dem vatten." 17Sedan sjöng Israel denna sång:
"Källa, stig upp (flöda över)!
    Sjung om den,
18källan som furstarna grävde,
    som folkets ädla gjorde djup med sina spiror och sina stavar."
Och från öknen till Mattana, 19och från Mattana till Nachaliel, och från Nachaliel till Bamot, 20och från Bamot till dalen som är i Moabs fält vid Pisgas huvud (bergstopp) som ser ner över öknen.

Segrar i Moab

Kung Sichon vägrar låta israeliterna passera
21Och Israel sände budbärare till amoréernas kung Sichon och sa: 22"Låt oss passera genom ditt land. Vi ska inte gå på sidan genom fält eller genom vingårdar, vi ska inte dricka vatten från dina källor. Vi ska gå längs kungens huvudväg till dess vi har passerat din gräns."
     23Men Sichon kunde inte stå ut med att Israel passerade genom hans gränser. Och Sichon samlade allt sitt folk och gick ut mot Israel i öknen och kom till Jahats, och han stred mot Israel. 24Och Israel slog honom med svärdseggen och besatte hans land från Arnon till Jabbok ända till Ammons söner, för gränsen var stark till Ammons söner. 25Och Israel tog alla dess städer och Israel bodde i alla amoréernas städer, i Chesbon och i alla dess omkringliggande orter (ordagrant: "döttrar"). 26Chesbon var amoréernas kung Sichons stad som hade krigat mot den tidigare kungen i Moab och tagit hela hans land ur hans hand ända till Arnon.

27Därför säger de som talar i liknelser:
"Kom till Chesbon!
    Låt Sichons stad bli byggd och grundlagd!
28För en eld har gått ut från Chesbon,
    en flamma från Sichons stad,
den har slukat Ar i Moab,
    herrarna över Arnons höga platser.

29Ve över dig Moab,
    du är kuvad Kemoshs folk.
Han har gett sina söner som flyktingar
    och sina döttrar till fångenskap
    – till amoréernas kung Sichon.

30Vi har beskjutit dem –
    Chesbon har gått under ända till Divon
och vi har ödelagt ända till Nofach
    som sträcker sig till Medeva."
31Så bodde Israel i amoréernas land.

Seger över Bashans kung Og
32Och Mose sände spejare till Jaazer och de tog dess byar och drev ut amoréerna som fanns där. [Jaazer var både namnet på regionen (4 Mos 32:1) och huvudstaden (4 Mos 32:3).] 33Och de vände och gick upp längs Bashans väg, och Og, Bashans kung, gick ut mot dem, han och allt hans folk, för att strida i Edreij.
     34Och Herren (Jahveh) sa till Mose: "Frukta inte för honom, för jag har gett honom i din hand, och hela hans folk och hela hans land. Och du ska göra mot honom som du gjorde mot amoréernas kung Sichon som bodde i Chesbon." 35Så de slog honom och hans söner och hela hans folk till dess ingen var lämnad kvar, och de besatte landet.

[En mer detaljerad beskrivning av dessa strider finns i 5 Mos 3:3-11.]

Väntan på Moabs berg (kap 22-36)
1Och Israels söner vandrade och slog läger på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.

Bileam


Balak kallar på Bileam
2Och [Moabs kung] Balak, Tsippors son, såg allt som Israel hade gjort med amoréerna [hur israeliterna besegrat både kung Sichon och Og]. 3Och Moab var väldigt rädda inför folket eftersom de var många, och Moab var skräckslagna inför Israels söner.
     4Och Moab sa till de äldste i Midjan: "Nu kommer denna skara att äta (bokstavligt slicka) upp allt som är runtomkring oss, som oxarna äter upp det gröna på fälten." Och Balak, Tsippors son, var Moabs kung vid den tiden. 5Och han sände budbärare till Bileam, Beors son, till Petora som är vid floden, till folkets söner i landet och kallade på honom och sa:
"Se, det är ett folk som har kommit ut från Egypten,
    se, de täcker jordens ansikte (yta),
    och de har lägrat sig mittemot mig.
6Kom därför nu, jag ber dig,
    förbanna detta folk åt mig,
    för de är för mäktiga för mig.
Måhända ska jag segra
    så att jag kan slå dem
    och så att jag kan driva ut dem ur landet.
För jag vet att den du välsignar
    är välsignad
och den som du förbannar (helt förgör – hebr. arar)
    är förbannad (helt förgjord – hebr. arar)."

Tel Deir Alla i Jordanien. En inskription som omnämner siaren Bileam hittades under utgrävningar 1967.

7Och Moabs äldste och Midjans äldste gick iväg med [belöning/betalning för] spådom i sina händer. [Balaks uttalande i vers 37 antyder att betalningen först diskuterades efter att Bileam kommit till honom. Här har de kanske med sig en delbetalning, se även 4 Mos 24:11.] Och de kom till Bileam och talade Balaks ord med honom.
     8[Resan var lång och det var sent.] Och han sa till dem: "Stanna här i natt och jag ska ge de ord tillbaka som Herren (Jahveh) talar till mig." Och Moabs furstar stannade hos Bileam.
     9Och Gud (Elohim) kom till Bileam och sa: "Vilka är dessa män som är hos dig?"
     10Och Bileam sa till Gud (Elohim): "Balak, Tsippors son, Moabs kung har sänt till mig (och sagt): 11Se, folket som kommit ut från Egypten täcker jordens ansikte (yta), kom nu och förbanna dem, måhända kan jag då strida mot dem och driva ut dem."
     12Och Gud (Elohim) sa till Bileam: "Du ska inte gå med dem, du ska inte förbanna folket för de är välsignade."
     13Och Bileam steg upp på morgonen och sa till Balaks furstar: "Gå ni [tillbaka] till ert land, för Herren (Jahveh) vägrar att låta mig gå med er."
    

Den första raden lyder: "Detta är inskriptionen av Bileam Beors son. Han kunde se gudomliga syner, och Gud kom till honom under natten." Texten fortsätter att beskriva himmelska syner och en framtida undergång. Ordet "Shaddai", som är snarlikt det bibliska "El Shaddai" finns med. Många olika fåglar och även åsnor och hyenor nämns.

14Och Moabs furstar steg upp och de gick till Balak och sa: "Bileam vägrar att följa med oss."

[Bileam är en hednisk präst som till en början beskrivs i positiva ordalag, eftersom han hör Herrens röst och lyder och inte kan förbanna israeliterna. Allt eftersom berättelsen rör sig framåt visar han sig ha en dubbel natur. I NT beskrivs han som en som förleder israeliterna in i synd, se 4 Mos 31:16; 2 Pet 2:15-16; Jud 1:11; Upp 2:14-16. Det finns flera paralleller med Judas. Båda hade kärleken till pengar (Joh 12:6) och förråder sina bröder. Det är intressant att vid utgrävningar i Tell Deir Alla i Jordanien (8 km öster om Jordanfloden, 1 km norr om Jabbok) hittas 1967 en inskription i ett tempel som omnämner "siaren Bileam, Beors son". I texten som innehåller profetior om undergång och kaos nämns också fåglar och även en hyena och åsna. Inskriptionen dateras till 900-800 f.Kr. vilket är långt senare än Bileam. Denna inskription är dock en utombiblisk källa som bekräftar Bibelns uppgifter, som då redan fanns nedtecknade i Moseböckerna, att en siare som hette Bileam var känd i just detta område i Jordanien.]

Balak kallar på Bileam en andra gång
15[Balak kunde inte ta ett nej, och ger sig inte.] Och Balak sände furstar igen, fler och mer ärbara [ännu högre rang] än de [första]. 16Och de kom till Bileam och sa till honom: "Så säger Balak, Tsippors son: Låt ingenting, jag ber dig, hindra dig från att komma till mig, 17för jag ska befordra dig och ge dig stor ära, vad du än säger till mig (begär) ska jag göra. Kom, jag ber dig (vädjar), förbanna detta folk åt mig."
     18Och Bileam svarade och sa till Balaks tjänare: "Om Balak skulle ge mig sitt hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herrens (Jahvehs), min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) smått eller stort. 19Därför ber jag er, stanna även ni här denna natt, så att jag kan veta vad Herren (Jahveh) talar till mig ytterligare."
     20Och Gud (Elohim) kom till Bileam på natten och sa till honom: "Om männen har kommit för att kalla på dig, stå upp och gå med dem, men bara de ord jag talar till dig ska du göra." 21Och Bileam steg upp på morgonen och sadlade sin åsna och gick med Moabs furstar.

Guds budbärare sänds till Bileam
22Men Guds (Elohims) vrede var upptänd eftersom han gick och Herrens (Jahvehs) ängel ställde sig själv på vägen som en åklagare mot honom [och blockerade vägen].

[Herren använder ofta änglar för att beskydda sitt folk, se 1 Mos 16:7; 2 Mos 3:1-3; 23:20-23; Jos 5:13-15. En ängel med ett draget svärd (vers 23) nämns tre gånger, se även 1 Krön 21:16 och Jos 5:13-15. En del tolkar Herrens ängel som Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens budbärare innan han tar mänsklig gestalt.]

Nu red han [Bileam] på sin åsna och hans två tjänare var med honom. 23Och åsnan såg Herrens (Jahvehs) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och åsnan vek av från vägen och gick ut på fältet, och Bileam slog åsnan för att vända henne till vägen. [Satiren och komiken i det som nu sker går inte att missa, en "dum" åsna ser ängeln men den professionella siaren förstår ingenting.]
     24Då stod Herrens (Jahvehs) ängel på en smal passage mellan vingårdarna med en mur på den ena sidan och en mur på den andra sidan. 25Och åsnan såg Herrens (Jahvehs) ängel och pressade sig själv mot sidan [den skrovliga stenmuren] och klämde Bileams fot mot sidan, och han slog henne igen.
     26Och Herrens (Jahvehs) ängel gick vidare och ställde sig på en smal (trång) plats där det inte fanns utrymme att vika av varken till höger eller till vänster. 27Och åsnan såg Herrens (Jahvehs) ängel och lade sig ner under Bileam, och Bileams vrede var upptänd och han slog åsnan med sin stav. 28Och Herren (Jahveh) öppnade åsnans mun och hon sa till Bileam: "Vad har jag gjort dig eftersom du har slagit mig tre gånger?"
     29Och Bileam sa till åsnan: "Eftersom du har gjort narr av mig, om jag hade haft ett svärd i min hand skulle jag ha dödat dig nu."
     30Och åsnan sa till Bileam: "Är inte jag din åsna, som du har ridit på i hela ditt långa liv, till denna dag? Har jag någonsin gjort så här mot dig (förut)?" Och han sa: "Nej."
     31Då öppnade Herren (Jahveh) Bileams ögon och han såg Herrens (Jahvehs) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och han böjde sitt huvud och föll ner på sitt ansikte.
     32Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till honom: "Varför har du slagit din åsna dessa tre gånger? Se, jag har kommit som en åklagare för din väg är emot mig, 33och din åsna såg mig och vände undan från mig dessa tre gånger. Hade hon inte vänt åt sidan från mig skulle jag nu ha slagit dig och räddat henne levande."
     34Då sa Bileam till Herrens (Jahvehs) ängel: "Jag har syndat [genom att slå åsnan], för jag visste inte att du stod emot mig på vägen, därför om det är ont i dina ögon [att jag fortsätter], så går jag tillbaka."
     35Men Herrens (Jahvehs) ängel sa till Bileam: "Gå med männen, men bara de ord som jag talar till dig ska du tala." Så Bileam gick (följde) med Balaks furstar.
     36Och när Balak hörde att Bileam hade kommit gick han ut och mötte honom vid Ir-Moab [staden i Moab, troligtvis Ar, se 4 Mos 21:15, 28] som är på Arnons gräns, vid den yttersta delen av gränsen. 37Och Balak sa till Bileam: "Sände jag inte efter dig och kallade enträget på dig? Varför kom du inte till mig? Har jag inte möjlighet att befordra dig och ge dig ära?"
     38Och Bileam svarade till Balak: "Se, jag har kommit till dig, men har jag nu någon makt att alls tala något till dig? Ordet som Gud (Elohim) har lagt i min mun ska jag tala." [Bileam ignorerar de många detaljfrågorna i vers 37, han har anlänt nu, och det är det som spelar någon roll.]
     39Och Bileam gick med Balak och de kom till Kirjat-Chutsot [byarnas stad, troligtvis Kiriathaim på östra sidan om Jordan, se 1 Mos 14:5; 4 Mos 32:37; 5 Mos 2:9-10; 1 Krön 6:76; Jer 48:1, 23; Hes 25:9]. 40Och Balak slaktade oxar och får och sände [bitar av offerkött] till Bileam och till furstarna som var med honom.

Bileams första profetiska tal
41Och det hände på morgonen att Balak tog Bileam och förde honom upp till Bamot-Baal [Baals höga platser, troligtvis en plats där man offrade till Baal] och därifrån såg han (till) den yttersta delen (bara en del) av folket.






Igår

Planer

Stäng  


Parallell