Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - tisdag 4/3

2 Mos 13, Mark 11:27-12:17


2 Mos 13

Allt förstfött tillhör Herren
1Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: 2"Avskilj (helga) alla förstfödda åt mig, vad som än öppnar moderlivet bland Israels barn (söner), både bland människor och djur, det är mitt."

3Mose sa till folket: "Kom ihåg den här dagen, då ni kom ut ur Egypten, ut ur slavhuset (slaveriet), för med styrka förde Herrens (Jahvehs) hand er ut från denna plats. Inget syrat (hebr. chamets) [bröd eller mat som innehåller jäst] ska ätas. 4Denna dag i månaden aviv [det kanaaneiska namnet på den första månaden i den bibliska kalendern (motsvarar mars/april; kallas också nisan), se 2 Mos 12:2] drog ni ut. 5Och det ska ske när Herren (Jahveh) ska föra er in i kanaanéernas och hettiternas och amoréernas och hivéernas och jevusiternas land, som han har lovat med ed till era fäder att ge er [1 Mos 12:1-3], ett land som flyter av mjölk och honung, att ni ska betjäna, hålla denna gudstjänst i denna månad. 6I sju dagar ska du äta osyrat bröd, och den sjunde dagen ska bli en Herrens (Jahvehs) högtid. 7Alla de sju dagarna ska du äta bröd bakat utan jäst [som är en bild på att det inte har någon ondska i sig], ingenting syrat får finnas hos dig och ingen surdeg någonstans i ditt land.
     8På den dagen ska du berätta för (upplysa) din son: 'Det är på grund av vad Herren (Jahveh) gjorde för mig när jag kom ut ur Egypten.' 9Den [högtiden] ska vara som ett tecken på din hand och ett märke på din panna (mellan dina ögon) som ständigt påminner dig så att Herrens (Jahvehs) undervisning (hebr. Torah) alltid är i din mun, för det var med stark hand Herren förde dig ut ur Egypten.

Scen från filmen "The Bible" 2013.

10Därför ska du hålla denna högtid denna tid år efter år.
     11Nu när Herren (Jahveh) för er in i kanaanéernas land, som han har lovat med ed till er och era fäder och ger det till er, 12då ska ni avskilja för Herren alla förstfödda från livmodern, och alla förstfödda handjur som ni får ska tillhöra Herren (Jahveh). 13Varje förstfödd åsna ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte löser ut det ska du bryta av dess nacke. Men du måste lösa ut varje förstfödd son bland dina söner.

[När det handlar om djuren är det alltså valfritt att lösa ut ett förstfött djur eller inte, men när det gäller människorna finns inte den valmöjligheten. Jesus är den som löser ut oss alla om vi låter oss bli utlösta.]

14När din son i framtiden frågar dig: 'Vad är detta?' Ska du svara honom: 'Med stark hand förde Herren (Jahveh) oss ut från Egypten, ut ur träldomshuset, 15och när farao vägrade att låta oss gå, slog Herren (Jahveh) allt förstfött i Egyptens land, både människor och boskap. Därför offrar jag allt förstfött av hankön till Herren (Jahveh) men jag löser ut alla förstfödda av mina söner.'

[Ceremonin kallas Pidjon haben, hebreiska för "friköpandet av sonen", se 4 Mos 8:16. Seden praktiseras ännu i dag av ortodoxa judar. Fadern överlämnade sin son till en präst i templet och fick honom tillbaka mot en föreskriven symbolisk summa på fem silvermynt. En förstfödd från en prästsläkt – kohen – omfattas inte av budet, se 4 Mos 3:12.]

16Så ska det bli som ett tecken på din hand och mellan dina ögon (på din panna), för med stark hand förde Herren (Jahveh) ut oss från Egypten."

Vägen ut ur Egypten
17Efter det att farao låtit folket gå, ledde Gud (Elohim) dem inte på vägen mot filistéernas land, även om den var närmast, kortast, för Gud (Elohim) sa: Folket kan ändra sig om de ser krig och vilja vända tillbaka till Egypten.

[Gud valde att inledningsvis skona folket från motgångar för att ge dem möjligheten att bli trygga i sin nya situation och lära sig förstå att Gud alltid är pålitlig. Men senare vill han lära oss att lita på honom även i motgång för det tillhör livet som frälst att kunna möta både med- och motgångar tillsammans med Gud. Denna vers lär oss att hjälpa nyfrälsta syskon så att vi skyddar dem från onödiga motgångar i början på sin vandring med Jesus.]

18Gud lät folket gå runt genom öknen mot Vasshavet (Röda havet). Israeliterna marscherade som en krigshär (ordnade i strukturerade grupper) ut genom Egypten.

[Bibeln använder det generella ordet Vasshavet (hebr. jam sof) och sedan bara havet (2 Mos 14:2, 9, 16, 21, 22, 23, 26, 27, 28, 30; 15:1). I 1 Kung 9:26 refererar det till Aqabaviken och Röda havet vid nuvarande Eilat. Den grekiska översättningen Septuaginta skriver Röda havet. Eftersom Röda havet har två armar på vardera sidan om Sinaihalvön, den västra är Suezviken och den östra är Aqabaviken, finns flera förslag på exakt var israeliterna korsade Röda havet.]

19Mose tog även med sig Josefs ben, eftersom han hade tagit en ed, ett löfte av Israels barn (söner), och sagt: Gud (Elohim) ska säkerligen komma ihåg er och då ska ni ta mina ben med er.

[Josef kände med säkerhet till det ord som Gud talat till Abraham när han sagt att de skulle vara slavar i Egypten under fyra generationer och sedan komma tillbaka till landet, se 1 Mos 15:13-16, därför tog han detta löfte av Israels söner som nu Mose uppfyller.]

20Israeliterna bröt upp från Sukkot och slog läger i Etam på gränsen till öknen.

[De tar inte den snabbaste havsvägen Via Maris (handelsvägen längs med havet mellan Egypten och Mesopotamien) som går genom filistéernas land, se vers 17, utan går i sydostlig riktning genom öknen Sinai.]

Både dag och natt ledde Gud sitt folk.

©Ted Larsson

21Herren (Jahveh) gick framför dem. På dagen i en molnstod (pelare av rök/moln) för att visa dem vägen och på natten i en eldstod (pelare av eld) för att ge dem ljus (lysa för dem). På så sätt kunde de vandra både dag och natt. 22Han tog inte bort molnstoden på dagen och inte heller eldstoden på natten.

Mark 11:27-12:17

Jesu auktoritet ifrågasätts

På Israelmuseet i Jerusalem finns en stor utomhusmodell över Jerusalem som det såg ut på Jesu tid, i skala 1:50.

27De kom till Jerusalem igen, och när han gick omkring på tempelområdet [och undervisade, se Matt 21:23] kom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste fram till honom. 28De frågade honom: "Vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten?"

[De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås att han gör sin Faders vilja, men ett sådant svar skulle göra att han blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran utan en fälla, som Jesus lätt genomskådar.]

29Jesus svarade: "Jag har en fråga till er. Svara på den, så ska jag säga vad jag har för fullmakt att göra detta. 30Dopet Johannes döpte med, var det från himlen eller från människor? Svara mig på det!"
     31De överlade med varandra (diskuterade mellan sig): "Om vi svarar: 'Från himlen', säger han: 'Varför trodde ni då inte på honom?' 32Men ska vi svara: 'Från människor?' ..." Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes verkligen var en profet. 33Därför svarade de: "Vi vet inte."

[De judiska ledarna var fast i ett dilemma som de själva skapat. De frågar dock inte "Vad är sant?" eller "Vad är rätt?" utan "Vad är säkrast för oss?" Att inte ta ställning är den väg hycklare och de som bara följer den rådande opinionen ofta tar. Så gjorde varken Jesus eller Johannes, se Mark 12:14; Matt 11:7-10. Jesus vägrar spela med i deras spel.]

Då sa Jesus till dem: "I så fall säger jag inte heller er vad jag har för fullmakt att göra detta."

Liknelsen om vingården

Mellan Jerusalem och Tel Aviv ligger Yad Hashmona. Här finns en biblisk trädgård med bl.a. ett agrikulturellt vakttorn, byggt som på Bibelns tid. Byn grundades 1971 av åtta finländska volontärer.

1Han började tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård, murade en mur kring den [för att skydda från vilda djur], högg ut ett presskar [under vinpressen för att samla upp saften från de pressade druvorna] och byggde ett vakttorn. [Vingården är en välkänd symbol på landet Israel, se t.ex. Jes 5:1-2.] Därefter arrenderade han ut den till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste bort. 2När tiden var inne [för skörd] skickade han en tjänare till vinodlarna för att hämta sin del av skörden. [Detta skedde fem år efter att vingården hade planterats, se 3 Mos 19:23-25.]
     3Då fångade de tjänaren och misshandlade (pryglade) honom svårt och skickade i väg honom tomhänt. [Vingården hade antagligen inte gett någon skörd – på samma sätt som Israel var utan frukt.] 4Då skickade han en annan tjänare till dem. De kastade stenar mot honom och skadade hans huvud, och förolämpade (hånade) honom grovt. 5Sedan skickade han ännu en, och honom dödade de. Han skickade också många andra. En del slog de, andra dödade de.
     6Han hade fortfarande en son kvar [att skicka], sin älskade son. Han sände honom som den siste. Han sa: 'Min son kommer de att ha respekt för.' 7Men vinodlarna sa till varandra: 'Här är arvtagaren! Kom, låt oss döda honom så blir arvet vårt.' 8De tog fast honom, och dödade honom och kastade honom utanför vingården.
     9Vad ska nu vingårdsägaren göra? Jo, han ska komma och avsätta (döma, förgöra) vinodlarna, och ge vingården åt andra. 10Har ni inte ens läst det i Skriften [Ps 118:22-23]: 'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade har blivit en hörnsten [som är den första stenen i bygget och som alla andra stenar riktas efter]. 11Detta kommer från Herren, och den [hörnstenen, Jesus] är underbar i våra ögon (övergår mänskligt förstånd).' "
     12Nu ville de [översteprästerna, de skriftlärda och de äldste i Jerusalem, se Mark 11:27] gripa honom, de förstod att han hade berättat liknelsen mot dem (med hänvisning till dem). Men de var rädda för folket och lämnade honom och gick sin väg.

Fråga 1 (av 4) – Fariséernas fråga om skatt
13De [Sanhedrin, det religiösa ledarskapet] sände då några fariséer och herodianer till honom för att snärja honom genom något ord [någon fras han sagt].

[Herodianerna sympatiserade med det romerska politiska styret och hade inte mycket till övers för fariséernas djupa religiösa engagemang, men deras gemensamma hat mot Jesus förde samman dessa bittra fiender.]

14De kom till honom och sa: "Lärare, vi vet att du är trovärdig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du ger en rätt undervisning om Guds väg. Är det rätt (i enlighet med Guds bud) att betala [individuell och årlig] skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?" [Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]

En denar med kejsar Tiberius (regerade 14-37 e.Kr.) avbildad.

15Men Jesus förstod att de hycklade och sa till dem: "Varför försöker ni snärja mig (sätter ni mig på prov)? Ge mig ett mynt (en denar) och låt mig se på det!"

[En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och det andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]

16De hämtade ett. [Eftersom man bara använde judiska mynt i templet skickade de antagligen någon till växlingsborden för att hämta ett romerskt mynt.] Han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?"
    De svarade: "Caesars." [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.]
     17Då sa Jesus till dem: "Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud!" De var helt svarslösa mot honom (de tappade helt fattningen, stod som förstenade och förundrade sig över honom).

[Människan är skapad till Guds avbild, se 1 Mos 1:26-27. På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.]






Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)