³Han ska avhålla sig från vin och starka drycker, han ska inte dricka något från vinstocken, varken vinäger eller stark dryck, inte heller ska han dricka någon saft från vindruvorna eller äta färska druvor eller russin. ⁴Alla dagar som hans nasirskap varar ska han låta bli att äta allt som är gjort av vindruvor, från pressade druvor och även (det som är gjort av) druvskalet.

⁵Under hela löftesperioden ska ingen rakkniv komma på hans huvud förrän dagarna är fullföljda som han har avskilt (helgat) sig själv inför Herren (Jahveh). Han ska vara helig, han ska låta hårlockarna växa sig långa. [Håret var den yttre symbolen på att han var en nasir] ⁶Så länge han är avskild (helgad) åt Herren (Jahveh) ska han inte komma nära en död kropp. [Kan vara en symbol på synd, eftersom syndens lön är döden.]

Han ska inte göra sig själv oren genom sin far eller sin mor, på grund av sin bror eller sin syster när (om) de dör, eftersom hans avskiljning (helgelse) inför Herren (Jahveh) är över hans huvud. [Avser det långa håret som är nasirtecknet.] ⁸Alla dagar under hans nasirskap ska han vara avskild (helgad) för Herren (Jahveh).

⁹Om någon människa dör plötsligt vid hans sida och han orenar sitt avskilda huvud, ska han raka sitt huvud samma dag som han renar sig, på den sjunde dagen ska han raka det. [Han blir oren i en vecka innan han kan börja om sitt nasirlöfte. Se vers 12.] ¹⁰Och på den åttonde dagen ska han bära fram två turturduvor eller två duvor till prästen, till dörren på mötestältet (tabernaklet). ¹¹Och prästen ska göra i ordning den ena till syndoffer och den andra till brännoffer och bringa försoning för honom, eftersom han syndat på grund av den döde, och han ska helga sitt huvud samma dag. ¹²Och han ska avskilja för Herren (Jahveh) dagen för sitt nasirskap och ska föra fram ett årsgammalt lamm av hankön som skuldoffer, men hans tidigare nasirdagar ska inte räknas eftersom hans avskiljning blev orenad (vanhelgad, befläckad).

¹³Detta är undervisningen (instruktionerna) om att vara nasir. När dagarna för hans avskiljning är fullbordade ska han föras fram till mötestältets (tabernaklets) dörr ¹⁴och han ska visa sitt offer inför Herren (Jahveh): ett årsgammalt felfritt lamm av hankön och ett årsgammalt felfritt lamm av honkön som syndoffer, och en felfri bagge som shalomoffer, ¹⁵och en korg med osyrat bröd, kakor av fint mjöl blandat med olja och osyrat bröd ringlat med olja och tillhörande matoffer och drickoffer.

¹⁶Och prästen ska föra fram dem inför Herren (Jahveh) och ska offra hans syndoffer och hans brännoffer. ¹⁷Och han ska offra baggen som ett shalomoffer (gemenskapsoffer) inför Herren (Jahveh) tillsammans med korgen med osyrat bröd. Prästen ska också offra det tillhörande matoffret och det tillhörande drickoffret.

¹⁸Och nasiren ska raka sitt avskilda huvud vid dörren till mötestältet (tabernaklet) och ska ta håret från sitt avskilda huvud och lägga det på elden som är under shalomoffret. ¹⁹Och prästen ska ta baggens skuldra när den är genomstekt och en osyrad brödkaka från korgen och en ringlad brödkaka och ska lägga dem i händerna på nasiren efter att han har rakat sitt avskilda huvud. ²⁰Och prästen ska vifta dem som ett viftoffer inför Herren (Jahveh), detta är helgat (avskilt) till prästen, tillsammans med viftofferstycket (bröstet från baggen) och låret, och därefter kan nasiren dricka vin.

²¹Detta är undervisningen (instruktionen) om nasiren som avlägger en ed (ett löfte) och om hans offer till Herren (Jahveh) för hans nasirskap, förutom det som han frivilligt vill ge i enlighet med det löfte som han avlägger. Detta måste han göra enligt undervisningen (instruktionen) om hans nasirskap."

Arons välsignelsebön
²²Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

²³Tala till Aron och hans söner, så här ska ni välsigna israeliterna, säg till dem:

²⁴

Må Herren (Jahveh) välsigna dig
    och bevara (beskydda) dig.

²⁵Må Herren (Jahveh) låta sitt ansikte lysa över (mot) dig [komma med sin närvaro]
    och visa dig sin nåd (välvilja; trösta dig och ge dig sin oförtjänta kärlek).

²⁶Må Herren (Jahveh) vända (upplyfta) sitt ansikte till dig
    och ge dig frid (fred; fullständig harmoni; helhet – hebr. shalom).

²⁷Så ska de [prästerna] uttala (lägga) mitt namn över israeliterna och jag ska välsigna dem.

[På hebreiska lyder välsignelsen (enligt judisk tradition byts JHVH ut till Adonai):
jevarechecha Adonai vejishmerecha
jaer Adonai panav elecha vichuneka
jisa Adonai panav elecha vejasem lecha shalom

Guds namn finns med i varje strof – han är källan till alla välsignelser. Den första raden består av tre hebreiska ord, den andra av fem, och den sista av sju. Även antal bokstäver ökar (15, 20, 25). Man kan se en symbolik i detta, som att välsignelsen ökar i styrka, men nummer har även en mer specifik betydelse i Bibeln:

• 3 är Guds och himmelens tal, något som är viktigt och bestående (Herren bevarar).
• 5 står för nåd (Herren visar nåd).
• 7 står för fulländning, fullkomlighet, förbund och den helige Ande (Herren ger frid).

Totalt finns sex hebreiska verb och sex handlingar som hör ihop parvis:

1. välsigna (hebr. barach): ge välstånd på livets alla områden, böja knä, inympa.
2. bevara (hebr. shamar): bevara, beskydda, vaka över, agera som en livvakt.
3. lysa (hebr. or): vara eller bli ljus, lysa upp, skina, tända.
4. visa (hebr. chanan): visa oförtjänt nåd, barmhärtighet, välvilja, favör – att böja sig ner i vänlighet till någon i en underordnad och svagare position.
5. vända (hebr. nasa): att lyfta, bära, ta; översätts här vända.
6. ge (hebr. shom): att lägga, sätta, placera, göra, ge, utse, ordinera, etablera, plantera.

Eftersom ordet barach är en rot med flera betydelser kan man här i välsignelsen också läsa in att Gud själv böjer sina knän. Här finns en dubbelhet, Gud välsignar från himlen, men också som en knäböjande ödmjuk tjänare (Jes 52:13-53:12). Att ordet också betyder inympa, visar att den Herren välsignar inympar han samtidigt i det äkta olivträdet Israel. Det blir också en fin inramning och kiasm till betydelsen att plantera i verbet shom i vers 26. Se även 1 Mos 12:3; Rom 11:17-24.
    Herren önskar välgång – han vakar och vill belysa vägen in i sin närvaro där han kan ge av sin nåd. Han är en god Fader som vill trösta sina barn och frikostigt dela med sig av sin ömma kärlek. Att Herren vill "lyfta" eller vända sitt ansikte, innebär att Gud vill dela sin innerliga gemenskap med varje människa. Här finns erbjudandet om förlåtelse, upprättelse, salighet och frid. Det hebreiska ordet för frid, shalom, innebär Guds välsignelse på alla områden, trygghet, vänskap och frid med Gud, sig själv och andra människor.]

Offer för avskiljningen
¹Och det skedde på den dagen att Mose fullbordade (avslutade, färdigställde) [plural!] hopsättningen (byggandet, resandet, ordagrant samlandet) [plural!] av tabernaklet (hebr. mishkan), och han smorde det och helgade det, och alla dess möbler, och altaret med dess redskap, och han smorde dem och helgade dem, ²så att Israels ledare, huvudena för deras fäders hus, kunde komma nära [för att bära fram sina offergåvor], dessa är ledarna för stammarna, som är över (ledare för) dem som blev räknade [i folkräkningen som gjordes tidigare, se 4 Mos 1:2-3]. ³Och de förde fram sina offer inför Herrens (Jahvehs) ansikte, 6 täckta vagnar och 12 oxar (hebr. baqar), en vagn för två ledare och en oxe för var och en av dem, och de visade upp dem framför tabernaklet.
     ⁴Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: ⁵"Ta emot det av dem så att de kan bli till tjänst i mötestältet, och du ska ge dem till leviterna, till varje man i enlighet med hans tjänst."
     ⁶Och Mose tog vagnarna och oxarna och gav dem till leviterna. ⁷2 vagnar och 4 oxar gav han till Gershons söner i enlighet med deras tjänstgöring. [Gershoniterna var från Levis stam, deras uppgifter redogörs för i 4 Mos 3:21-26 och ännu mer detaljerat i 4 Mos 4:21-28.] ⁸Och 4 vagnar och 8 oxar gav han till Meraris söner i enlighet med deras tjänstgöring, under Itamars hand, son till prästen Aron. [Itamar var den yngste av Arons fyra söner, se 2 Mos 6:23. Merariterna var också ättlingar till Levi, deras uppgifter redogörs för i 4 Mos 3:33-37 och ännu mer detaljerat i 4 Mos 4:29-33.] ⁹Men till Kehats söner gav han inget, eftersom tjänsten med de heliga tingen tillhör dem, de bär dem på sina skuldror. [Kehatiterna var också ättlingar till Levi, se 4 Mos 4:1-49.]
     ¹⁰Och ledarna bar fram altarets invigningsoffer den dag då det smordes. [Denna dag beskrivs i 3 Mos 8.] Männen bar också fram sina (personliga) offer inför altaret. ¹¹Och Herren (Jahveh) sa till Mose: "De ska förevisa sina offer, varje ledare på sin dag, för invigningen av altaret."

De tolv stammarnas offer
¹²[Under en 12-dagarsperiod förs varje stams bidrag fram. Stammarna räknas upp i samma ordning som i 4 Mos 2. Shekeln var en viktenhet på 11,5 gram. Uttrycket "helgedomens vikt" syftar troligtvis på balansvågens standardvikt i Jerusalems tempel.]

Och han som förevisade sitt offer den 1:a dagen var Nachshon, son till Amminadav, av Juda stam.

¹³Hans offer var ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer [3 Mos 2:1-16], ¹⁴en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, ¹⁵en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer [3 Mos 1:3-17], ¹⁶en get av hankön till syndoffer [3 Mos 4:1; 5:13], ¹⁷och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) [3 Mos 3:1-17] 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Nachshons offer, son till Amminadav.

¹⁸På den 2:a dagen offrade Netanel, son till Tsoar, Isaskars ledare.

¹⁹Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ²⁰en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, ²¹en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ²²en get av hankön till syndoffer, ²³och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Netanels offer, son till Tsoar.

²⁴På den 3:e dagen offrade Eliav, son till Chelon, ledare för Sebulons söner.

²⁵Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ²⁶en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, ²⁷en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ²⁸en get av hankön till syndoffer, ²⁹och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Eliavs offer, son till Chelon.

³⁰På den 4:e dagen offrade Elitsor, son till Shedejor, ledare för Rubens söner.

³¹Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ³²en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, ³³en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ³⁴en get av hankön till syndoffer, ³⁵och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Elitsors offer, son till Shedejor.

³⁶På den 5:e dagen offrade Shelumiel, son till Tsorishadaj, ledare för Simeons söner.

³⁷Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ³⁸en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, ³⁹en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁴⁰en get av hankön till syndoffer, ⁴¹och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Shelumiels offer, son till Tsorishadaj.

⁴²På den 6:e dagen offrade Eljasaf, son till Doel, ledare för Gads söner.

⁴³Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁴⁴en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, ⁴⁵en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁴⁶en get av hankön till syndoffer, ⁴⁷och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Eljasafs offer, son till Doel.

⁴⁸På den 7:e dagen offrade Elishama, son till Ammihod, ledare för Efraims söner.

⁴⁹Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁵⁰en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, ⁵¹en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁵²en get av hankön till syndoffer, ⁵³och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Elishamas offer, son till Ammihod.

⁵⁴På den 8:e dagen offrade Gamliel, son till Pedatsor, ledare för Manasses söner.

⁵⁵Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁵⁶en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, ⁵⁷en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁵⁸en get av hankön till syndoffer, ⁵⁹och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Gamliels offer, son till Pedatsor.

⁶⁰På den 9:e dagen offrade Avidan, son till Gidoni, ledare för Benjamins söner.

⁶¹Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁶²en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, ⁶³en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁶⁴en get av hankön till syndoffer, ⁶⁵och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Avidans offer, son till Gidoni.

⁶⁶På den 10:e dagen offrade Achiezer, son till Ammishaddaj, ledare för Dans söner.

⁶⁷Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁶⁸en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, ⁶⁹en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁷⁰en get av hankön till syndoffer, ⁷¹och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Achiezers offer, son till Ammishaddaj.

⁷²På den 11:e dagen offrade Pagiel, son till Ochran, ledare för Ashers söner.

⁷³Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁷⁴en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, ⁷⁵en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁷⁶en get av hankön till syndoffer, ⁷⁷och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Pagiels offer, son till Ochran.

⁷⁸På den 12:e dagen offrade Achira, son till Ejnan, ledare för Naftalis söner.

⁷⁹Han förevisade som sitt offer ett silverfat, och dess vikt var 130 shekel [1,5 kg], en silverskål om 70 shekel [0,8 kg] efter helgedomens shekel, båda av dem fyllda med fint mjöl, ringlad med olja för ett matoffer, ⁸⁰en guldskål om 10 shekel [115 gram], fylld med rökelse, ⁸¹en ung tjur, en bagge, ett ettårigt lamm av hankön, till brännoffer, ⁸²en get av hankön till syndoffer, ⁸³och till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) 2 nötkreatur, 5 baggar, 5 getter av hankön, 5 ettåriga lamm av hankön. Detta var Achiras offer, son till Ejnan.

⁸⁴Detta var altarets invigningsoffer, den dag då det smordes, i händerna på Israels ledare:

silverfat – 12 [st],
silverskålar – 12 [st],
guldskålar – 12 [st].

⁸⁵130 shekel [1,5 kg] – [vägde] varje silverfat
    och varje skål 70 [0,8 kg],
    och 2 400 shekel [27,6 kg] – [vägde] alla silverredskap, efter helgedomens shekel.

⁸⁶Guldskålarna – 12 [st] – fyllda med rökelse [vägde] 10 shekel [115 gram],
    efter helgedomens shekel.
Alla guldskålar [vägde] 120 shekel [1,4 kg].

⁸⁷All boskap till brännoffren var:
    12 tjurar,
    baggar – 12 [st]
    årsgamla lamm av hankön – 12 [st], och deras matoffer,
    och getter av hankön – 12 [st], till syndoffer.

⁸⁸All boskap till offrandet av shalomoffer (gemenskapsoffer) var:
    24 tjurar,
    baggarna – 60 [st],
    getterna av hankön – 60 [st],
    årsgamla lamm av hankön – 60 [st].

Detta var altarets invigningsoffer efter att det blivit smort.

⁸⁹Och när Mose gick in i mötestältet (hebr. ohel moed), för att han skulle tala med honom [Herren], då hörde han rösten tala till honom från ovanför locket på arken (nådastolen) som var ovanpå vittnesbördets ark, från mellan de två keruberna, och han talade till honom.

Tillbaka upp

---

Ps 49:1-21

Psalm 49 – Kan någon undgå döden?

Detta är den sjunde och sista psalmen av Korachs söner i den andra boken. Temat är döden och mänskligt välstånd och makt. I vers 6-7 formuleras frågan varför jag skulle frukta i svåra tider, när bedragare omger mig som litar på sin rikedom och sitt inflytande i samhället? I vers 5 används orden "ordspråk" och "mysterier". Mysteriet formuleras i vers 6-7 och själva svaret och ordspråket återkommer i refrängen i vers 13 och 21.

Författare: Korachs söner (ättlingar)

Struktur:
1. Introduktion, vers 2-5
2. Mysteriet, vers 6-7
3. Första svaret på frågan, vers 8-13
4. Summering, vers 14-16
5. Andra svaret på frågan, vers 17-21

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av Korachs söner, en psalm [sång ackompanjerad på strängar].

Introduktion
²Hör detta alla folk (stammar – hebr. am),
    lyssna (ge ert öra – lystring, hör upp) alla livsspann (alla som glider förbi, lever i världen – hebr. cheled) [allt liv som passerar],
³både mänsklighetens söner ("låga" – hebr. bene adam),
    som mäns söner ("höga" – hebr. bene ish) [alla],
    såväl rik
som fattig.

⁴Min mun ska tala visdom,
    mitt hjärtas begrundan (tanke) ska vara förstånd.
⁵Jag vill böja mitt öra till ordspråk (visa ord – hebr. mashal) [talesätt med många bottnar; ibland även profetiska ord],
    jag vill förklara (öppna) mina mysterier (mörka och förbryllande ord) vid kinnor-harpan (kitharan – hebr. kinnor) [mindre harpa, se Ps 33:2].

Frågeställning – mysterium
⁶Varför skulle jag vara rädd (frukta) när det är oroliga tider,
    när mina förföljares ondska omger mig,
⁷de som förlitar sig på sina ägodelar (sin egen styrka, förmåga),
    och skryter över sina stora rikedomar?

Första svaret
⁸Ingen människa kan rädda sin broder,
    man kan inte betala en tillräckligt stor lösensumma till Gud (Elohim).
⁹Lösensumman för ett människoliv är för hög (kostsam),
    det går inte att betala ett pris ¹⁰för att få leva för evigt
    och undgå att se graven.
¹¹Det är faktiskt så att även
    de visa en dag kommer att dö. [Döden är ofrånkomlig.]
På samma sätt kommer också
    dårar och andligt okänsliga (oförnuftiga) att en gång dö
    och de lämnar kvar sina ägodelar åt andra [inte ens till sina barn].
¹²De trodde att deras hus (gods) skulle bestå för evigt,
    att deras boning [skulle gå i arv] i generation efter generation,
    de uppkallade platser (landområden) efter sina namn.
    [I stället blir graven deras eviga boning.]

¹³[Refräng:]
En människa i allt sitt välstånd (rikedom) förblir knappast (övernattar knappast – hebr. bal lon),
    hon liknar (hebr. mashal) boskapen som förgår. [Refrängen återkommer med en liten variation i slutet på psalmen, se vers 21. Liknar (hebr. mashal) har samma rot som ordspråk i vers 5.]

Summering
¹⁴Detta är vägen (slutresultatet) för dem som (dåraktigt) litar till sig själva,
    och dem [deras efterföljare] som godkänner (gläder sig i; har mänsklig godtycklig nåd i – hebr. ratsah) deras tal [deras stora mun].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

¹⁵Som en fårhjord (flock med småboskap) är de på väg mot Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
    med döden som sin herde.
De rättfärdiga ska regera över dem när på morgonen [när upprättelsens dag gryr, när Gud griper in];
    deras gestalt (form) tynar bort i Sheol (dödsriket),
    långt bort från deras höga boning [deras imponerande stora hus].
¹⁶Men (ja) Gud (Elohim) ska återlösa mitt liv (min själ) från Sheols (underjordens) makt (kraft, hand),
    för han ska ta emot (ta upp) mig. [Samma ord som när Gud "tog" Henok, se 1 Mos 5:24.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Andra svaret
¹⁷Frukta inte när en människa blir rik,
    och hans hus (familj, ägodelar) växer i härlighet [och hans inflytande ökar, se vers 6-7],
¹⁸för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
    hans härlighet följer inte efter honom ner.
¹⁹Även om han prisar sig själv under livet [Ps 10:3; Luk 12:19]
    – andra lovordar (tackar, berömmer, applåderar) dig när du lyckas väl –
²⁰men han ska gå till sina fäders släkte [följa dem i familjegraven],
    de ska aldrig mer se ljuset.

²¹[Refräng:]
En människa i allt sitt välstånd (rikedom) är utan förstånd (har ingen urskiljning – hebr. lo bin),
    hon liknar (hebr. mashal) boskapen som förgår.

[Refrängen är nästan identisk med vers 13. Psalmisten byter ut en fras, "knappast förbli/övernatta" i vers 13 till att här istället vara "utan förstånd/urskiljning". Det betonar dårskapen i att bara se till materiellt välstånd som kan försvinna över en natt, se Luk 12:20.]

Tillbaka upp

---

Ords 10:27-28

Gudsfruktans välsignelser
²⁷Att frukta (respektera, vörda) Herren (Jahveh) förlänger livet (ger fler dagar),
    men de ogudaktigas år (livslängd) förkortas.
²⁸Den rättfärdiges hopp [om en evighet med Gud och om Guds rättvisa dom] ger glädje,
    däremot uppfylls inte de ogudaktigas förväntan.

Tillbaka upp

---

Mark 12:38-13:13

Varning för hyckleri
³⁸Jesus fortsatte sin undervisning och sa: "Akta er (var ständigt på vakt) för de skriftlärda! [De flesta skriftlärda var fariséer.] De älskar att gå omkring i långa mantlar och bli hälsade med respekt på torget ³⁹och sitta på de bästa platserna i synagogan [där man kunde blicka ut över församlingen] och ha de främsta platserna [honnörsplatserna närmast värden] på gästabuden [där man låg till bords]. ⁴⁰De slukar (rånar, förgör) änkornas egendom (hus) [förleder och exploaterar änkor, som var de mest utsatta i samhället] och ber sedan långa böner för syns skull (för att täcka över och dölja sina fula intentioner). De ska få en hårdare dom."

Änkans offergåva

I kvinnornas förgård fanns offerkistorna.

⁴¹Jesus satte sig mitt emot tempelkistan [i kvinnornas del av templet där det fanns tretton trumpetformade behållare, alla för olika välgörande ändamål] och såg hur folket lade ner pengar i den. Många rika lade ner stora summor. ⁴²En fattig änka (så fattig att hon var utlämnad att ta emot gåvor från andra, oförmögen att arbeta) kom och lade ner två lepta [två judiska kopparmynt av den lägsta myntvalören], vilket motsvarar en quadrans [ett romerskt bronsmynt vilket var den minsta myntvalören i västra Romarriket].

[Det judiska kopparmyntet "lepta" var den minsta valören som användes i den östra delen av Romarriket. Värdet var 1/128 av en denar, som var en arbetares dagslön. Eftersom Markus skriver för läsare i Rom och den västra delen av Romarriket förklarar han att två "lepta" motsvarade en "quadrans" (skärv, se Matt 5:26). Detta var den lägsta myntvalören i den delen av Romarriket och värdet var 1/64 av en denar.]

⁴³Han kallade till sig sina lärjungar och sa till dem: "Jag säger er sanningen, denna änka, hon som är drabbad av fattigdom [kanske på grund av fariséernas exploatering, se vers 40], lade i mer än alla andra som lade något i tempelkistan. ⁴⁴Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav av sin fattigdom, allt hon hade, även det hon skulle leva av (hela hennes livsuppehälle)."

Templets förstörelse förutsägs

Västra muren i modern tid och på Jesu tid. Än i dag kan man se infästningen för trappan i det sydvästra hörnet som kallas "Robinsons båge".

¹Medan Jesus var på väg ut från templet sa en av hans lärjungar: "Lärare, se vilka stenar och vilka byggnader!"

[Jesus lämnade nu templet både fysiskt och symboliskt. Herodes den store hade börjat ombyggnaden som tagit 46 år och snart var klar. De största vita stenblocken var enorma, 12 meter långa, 3,5 meter höga och 5,5 meter breda, det kan ha varit dem som lärjungarna pekade på.]

²Jesus svarade honom: "Du ser dessa stora byggnadsverk. Här kommer inte att lämnas sten på sten, utan allt ska brytas ner."

[Jesus förutsäger templets förstörelse. Uttalar Jesus dessa ord våren 30 e.Kr. är det exakt 40 år innan Titus belägrar Jerusalem några dagar före påsken 70 e.Kr., för att fyra månader senare bränna ner templet på tisha be´av, 9:e dagen i den judiska månaden av (infaller i juli/aug).]

Jesus undervisar om den sista tiden


Lärjungarnas frågor
³[Jesus går till Olivberget som ligger en och en halv kilometer öster om Jerusalem. Därifrån kunde man se ut över hela Jerusalem och templet som de nyss lämnat.]

När Jesus sedan satt på Olivberget mitt emot templet, frågade Petrus, Jakob, Johannes och Andreas honom enskilt:

1. ⁴"När ska detta ske [templets förstörelse, se vers 2]?
2. Vad ska bli tecknet när allt detta ska ske (fullbordas)?"

Var på er vakt så ni inte blir förledda

Olivberget sett från Gamla stan i Jerusalem.

⁵Jesus började tala till dem:

"Var ständigt på vakt (var försiktiga)
    så att ingen förleder er!

⁶Många ska komma i mitt namn och säga:
    'Det är jag [som är Messias]',
    och de ska förleda många (föra in många på fel väg).

⁷När ni hör om krig och rykten (hot) om krig,
    så bli inte skrämda (överraskade, oroade),
    för detta måste ske, men det är ännu inte slutet.
⁸Folk (etniska folkgrupper) ska resa sig upp mot folk,
    och kungarike mot kungarike.

Det ska bli
    jordbävningar [havsstormar, tsunamivågor] på olika platser
    och hungersnöd (matkris; skördar som slår fel).
Detta är bara förvärkar (de första födslovåndorna före en ny födelse).

⁹Var ständigt på vakt (var försiktiga).
Man ska utlämna er åt domstolar och misshandla er i synagogor, och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem. ¹⁰Men först [före slutet] måste evangeliet (det glada budskapet) predikas för alla folk. ¹¹När man för bort er [till domstolen] och utlämnar er, så bekymra er inte över vad ni ska tala [till ert försvar]. Säg i stället det som ges er i den stunden, för det är inte ni som då talar, utan den helige Ande. ¹²En broder ska skicka en broder i döden, och en far sitt barn. Barn ska resa sig upp mot sina föräldrar och låta döda dem. ¹³Ni ska bli hatade (avskydda) av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad (frälst)."

Tillbaka upp