Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - fredag 13/3

5 Mos 8, Mark 16:1-20

5 Mos 8

Glöm inte Herren
1Alla befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befallt (hebr. tsavah) er idag ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) och göra (leva efter) så att ni får leva och föröka er och gå in i och besätta landet som Herren (Jahveh) med ed lovat era fäder [1 Mos 12:1-3; 15:17-20]. 2Och du ska komma ihåg alla de vägar som Herren din Gud (Jahveh Elohim) har lett dig dessa 40 år i öknen, att han har ödmjukat dig (tvingade dig att böja dig ner) för att pröva dig, för att veta (ha intim förståelse för, kunskap om) vad som är i ditt hjärta, om du vill hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) eller inte.

3Och han ödmjukade dig (tvingade dig att böja dig ner) och lät dig lida av hunger och mättade dig med manna [2 Mos 16:31-36] som du inte visste (saknade kunskap om) vad det var, inte heller dina fäder visste (kände till), för att han skulle låta dig veta (få intim kunskap om) att människan inte lever enbart av bröd, utan människan lever av allt som kommer från Herrens (Jahvehs) mun. [Jesus citerar detta ord när han frestas, se Matt 4:4; Luk 4:4.] 4Dina kläder blev inte gamla (slitna) på dig, inte heller fick du svullna fötter dessa 40 år. 5Och du ska betänka i ditt hjärta att som en man tuktar sin son så tuktar Herren din Gud (Jahveh Elohim) dig.
     6Och du ska hålla (vakta, skydda, bevara) Herren (Jahvehs), din Guds (Elohims), budord (tydliga befallningar) till att vandra på hans vägar och vörda (respektera) honom. 7För Herren din Gud (Jahveh Elohim) för dig till ett gott land, ett land med vattenbäckar, med källor och djup som forsar fram i dalar och på berg.

Bild från marknaden i Jerusalem. Ofta har ett land en typ av frukt som exporteras, men i Israel växer och frodas alla typer av frukter, som äpplen, citrusfrukter, bananer osv. Den orangeröda frukten i mitten på bilden är sharon. Den är uppkallad efter Sharonslätten, som är kustremsan mellan Tel Aviv upp mot Karmelberget.

8Ett land av
vete
och korn
och druvor
och fikonträd
och granatäpplen,
ett land av olivträd
och honung.
[Dessa sju välsignade arterna kallas Shivat HaMinim. Uppräkningen med antalet sju visar på välsignelse och fullhet! I den forntida egyptiska "Sinuhes berättelse" från omkring 1800 f.Kr. beskrivs sex av dessa sju arter, granatäpple nämns inte.]
9Ett land utan fattigdom där du ska äta bröd, du ska inte sakna något i det, ett land vars stenar är järn och ur dess berg ska du bryta (gräva) koppar [som används för att ta fram brons]. 10Och du ska äta och bli mätt och välsigna Herren din Gud (Jahveh Elohim) för det goda land som han gett dig.

11Akta dig så att du inte glömmer Herren din Gud (Jahveh Elohim), genom att inte hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och påbud (bindande juridiska beslut) och förordningar (ordagrant "saker inristat") som jag befallt dig idag.

12Annars (för att inte)
när du har ätit och är mätt
    och har byggt bra hus och bor i dem,
13och när dina boskapshjordar och din småboskap förökas
    och ditt silver och ditt guld förökas
    och allt du förvaltar förökas,

14när sedan ditt hjärta blir upplyft och du [lätt] glömmer Herren din Gud (Jahveh Elohim),
    som förde dig ut ur Egyptens land, ut från slavhuset,
     15som ledde dig genom den stora och skräckinjagande öknen
        där det fanns ormar, ettriga ormar och skorpioner, och törstig mark utan vatten,
    som gav dig vatten ur den hårda klippan [2 Mos 17:1-7],
     16som mättade dig med manna i öknen [2 Mos 16:31-36],
        som dina fäder inte kände till,
att han ödmjukade dig (tvingade dig att böja dig ner) och att han prövade dig, för att göra dig gott till slut,
17skulle säga i ditt hjärta (då tänka inom dig): "Min kraft och min hands styrka har gett mig detta välstånd." [Ps 30:7-8]

18Men du ska komma ihåg Herren din Gud (Jahveh Elohim), för det är han som har gett kraft att få välstånd, det är han som har upprättat (etablerat) sitt förbund som han svor med ed till era fäder, som det är idag.
     19Och det ska ske, om du glömmer Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), och vandrar efter andra gudar och tjänar dem och tillber dem, jag varnar dig idag, att då ska ni säkert förgås. 20På samma sätt som hednafolken som Herren (Jahveh) låter förgås framför dig, ska du förgås, eftersom du inte lyssnat till Herren (Jahvehs), din Guds (Elohims), röst.

Mark 16:1-20

17:e nisan (lördag kväll – söndag eftermiddag)

Kryddbutik i gamla stan i Jerusalem. På sabbaten öppnar man ofta kl 20.00 och har öppet några timmar.

©Anders Wester

1[Det är nu den 16:e nisan enligt den judiska almanackan.]

När sabbaten [veckosabbaten] var över [efter solnedgången på lördagskvällen] köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor, så att de kunde gå och smörja honom.

[Efter solnedgången öppnade affärerna några timmar. År 30 e.Kr. sträcker sig den 17:e nisan från lördag kväll till söndag eftermiddag. Det är också den tredje dagen i det osyrade brödets högtid och detta år sammanfaller dagen också med förstlingsfruktens högtid, bikkurim, se 3 Mos 23:9-14. Det finns två traditioner för offren kring denna högtid. Enligt fariséerna skulle förstlingsoffret ske på kvällen (när dagen inleds), medan saddukéerna ansåg att det var på morgonen. Eftersom de sistnämnda var i majoritet i Sanhedrin så skedde viftoffret troligen tidigt på söndagsmorgonen. Tänk om samtidigt som en kärve viftades i templet som ett förstlingsoffer spreds nyheten om att Jesus var uppstånden, se 1 Kor 15:20. Bibeln redogör ju inte exakt för när Jesus uppstår, bara att graven är tom vid gryningen på den första veckodagen, söndagen, se vers 2 och 6.]

Jesus är uppstånden
2Mycket tidigt på morgonen på veckans första dag (söndag), kom de till graven, redan vid soluppgången. [De startade antagligen redan när det var mörkt från Betania, ca tre kilometer utanför Jerusalem.] 3De sa gång på gång till varandra (deras huvudsakliga samtalsämne under vandringen var): "Vem ska rulla undan stenen från ingången till graven åt oss?"
     4När de tittade upp såg de att stenen, som var mycket stor, redan var bortrullad. 5När de kom in i graven såg de en ung man sitta där på högra sidan, klädd i en vit lång klädnad, och de blev helt förvånade.
    

I trädgårdsgraven i Jerusalem finns en av många klippgravar i Jerusalem.

6Han sa till dem: "Var inte rädda! Jesus som ni söker, Jesus från Nasaret, som var korsfäst, har uppstått. Han är inte här. Se, här är platsen där de lade honom! 7Men gå och säg till hans lärjungar och [särskilt] Petrus: 'Jesus går före er till Galileen, där ska ni få se honom, precis som han har sagt till er.' "

[Petrus hade förnekat Jesus och avsagt sig lärjungaskapet, se Mark 14:72. Nu får han en särskild hälsning och uppmuntran att få möta den uppståndne Jesus.]

8När de gått ut, flydde de bort från graven, för både bävan och förvåning hade kommit över dem. De sa ingenting till någon, för de var rädda.

[Markus avslutar sitt evangelium på samma sätt som han börjar det – snabbt och kortfattat. Det sker också på ett ödmjukt sätt: några kvinnor får vara med i det största miraklet när Jesus har uppstått, och får gå med himmelskt budskap till lärjungarna, vilket gör dem till de första som predikar uppståndelsen!]

Avslutning – Jesus visar sig
9[Den längre avslutningen (vers 9-20) finns med i senare manuskript, men inte i de tidigaste. Stilen skiljer sig jämfört med det övriga evangeliet, men innehållet är inte obibliskt och innehåller material från de andra evangelierna och Apostlagärningarna.]

Tidigt på första dagen av veckan [söndag], efter att han uppstått, visade han sig för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. 10Hon gick ut och berättade det för dem som hade varit med honom, medan de sörjde och grät. 11När de hörde att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.

Jesus visar sig för två lärjungar
12Efter detta [på samma dag, se Luk 24:13] visade han sig i en annan skepnad (annorlunda yttre form) för två av dem som var på väg ut på landet [till Emmaus, elva kilometer utanför Jerusalem]. 13De kom tillbaka [till Jerusalem] och berättade för de andra, men de trodde inte på dem.

Jesus visar sig för de elva lärjungarna
14Efter detta visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han tillrättavisade dem skarpt för deras otro och hårda hjärtan, eftersom de vägrat tro på dem som sett honom uppstånden. 15Och han sa till dem: När ni [sedan] går ut i hela världen [går in överallt – in i varenda strukturerad ordning och varje sammansatt system], predika (förkunna) [då] evangeliet (de goda nyheterna; det glada budskapet) [om försoning och frälsning] för hela skapelsen [för allt skapat, inrättat, ordnat och etablerat]. 16Den som tror och blir döpt är frälst (trygg, hel, bevarad, helad, försörjd, befriad, och har evigt liv), medan den som inte tror blir dömd.
     17Dessa tecken ska troget följa (alltid vara närvarande) dem som ständigt tror (litar på, lutar sig emot mig): I mitt namn ska de kasta ut demoner, de ska tala nya (helt nya, bättre) språk (tungor), 18och de ska plocka upp (lyfta undan) ormar [bokstavligt ormar, eller bild av djävulen]. Om de dricker något dödligt, ska det inte skada dem, och när de lägger händerna på de sjuka (de som är helt utan styrka, svaga) ska dessa bli friska.

Jesus far upp till himlen
19Därefter, sedan Herren Jesus hade talat till dem [de elva lärjungarna], blev han upplyft till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20De gick ut och predikade överallt (på alla platser), och Herren verkade (arbetade) tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken (mirakler, under) som följde dem.

Markusevangeliets slut
De tolv sista verserna i Markusevangeliet brukar kallas den längre avslutningen av Markusevangeliet. Det finns även ett kortare slut i en annan uppsättning av manuskript, och även varianter med både det korta och det långa slutet. Det kortare slutet lyder:

"Och de berättade kortfattat för dem som fanns kring Petrus, om allt de hade blivit befallda. Genom detta sände Jesus själv ut, från öst till väst, den heliga och oförgängliga förkunnelsen om den eviga frälsningen. Amen."

De äldsta och bästa manuskripten (Kodex Vaticanus och Sinaiticus) från 300-talet har Mark 16:8 som sista vers. I ett manuskript (Vatican MS) finns dock ett mellanrum mellan vers 8 och Lukasevangeliet, som om skrivaren väntade på mer material. Justinus Martyren tar med verserna i Diatessaron (skriven 160-175 e.Kr.) och Irenaeus (ca 170 e.Kr.) refererar till dem. Lite senare skriver Eusebius (260-339 e.Kr.) och Jerome (340-420 e.Kr.) uttryckligen att verserna saknas i de texter de hade tillgång till.

Den vanligaste förklaringen är att de längre sluten tillkom på 100-talet av någon som velat göra en sammanställning av uppståndelseberättelserna i de andra evangelierna. Innehållet i dessa verser bygger på material från de andra evangelierna och Apostlagärningarna.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)