Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - fredag 20/3

4 Mos 30:1-31:54, Ps 63:1-12, Ords 11:20-21, Luk 4:1-30

4 Mos 30:1-31:54

Löften
1Och Mose talade till Israels söner i enlighet med allt det som Herren (Jahveh) befallt Mose. 2Och Mose talade till stamhövdingarna för Israels söner och sa: Detta är de ting om vilka Herren (Jahveh) har befallt.

Löfte av män
3När en man svär en ed till Herren (Jahveh) och svär en ed att binda sin själ vid ett löfte, ska han inte bryta sitt ord, han ska göra i enlighet med allt som har kommit ut från hans mun.

Löfte av en ogift kvinna
4Även när en kvinna svär en ed till Herren (Jahveh) och binder sig själv med ett löfte, när hon är i sin fars hus i sin ungdom, 5och hennes far hör hennes ed eller hennes löfte varmed hon binder sin själ, och hennes far inte säger emot henne, då ska hennes ed stå fast och varje löfte som hon binder sin själ med ska stå fast. 6Men om hennes far inte tillåter henne den dagen han hör henne (svära en ed), ska inga av hennes eder eller löften varmed hon binder sin själ vara giltiga, och Herren (Jahveh) ska förlåta henne eftersom hennes far inte tillät henne.

Löfte av en gift kvinna
7Och om hon gifter sig med en man medan hennes ed gäller för henne, eller hennes förhastade uttalande på sina läppar varmed hon bundit sig (sin själ), 8och hennes man hör det, oavsett vilken dag han hör det men tiger mot henne, då gäller hennes ed och hennes löfte som hon bundit sin själ med står fast. [Här finns en skillnad mellan hennes far som måste höra eden samma dag medan maken kan höra talas om den i efterhand.] 9Men om hennes man inte tillåter henne samma dag som han hör om det, då ska han annullera hennes ed som gäller henne och hennes förhastade uttalande från hennes läppar varmed hon bundit sin själ, och Herren (Jahveh) ska förlåta henne.

Löfte av änkor
10Men eden från en änka eller från en frånskild ska i varje sak varmed hon bundit sin själ, gälla för henne. 11Och om en kvinna avlägger en ed i sin mans hus eller binder sin själ med ett löfte, 12och hennes man hör det och tiger och inte hindrar henne, då ska alla hennes eder vara giltiga, och varje löfte varmed hon binder sin själ, ska gälla för henne.
     13Men om hennes man annullerar dem den dagen han hör dem, vad som än kommer ut över hennes läppar, om det är en ed eller ett löfte som binder hennes själ, gäller det inte, hennes man har ogiltigförklarat dem, och Herren (Jahveh) ska förlåta henne. 14Varje ed och varje bindande löfte som påverkar hennes själ, kan hennes man låta gälla eller annullera. 15Men om hennes man tiger mot henne från dag till dag då låter han alla hennes eder gälla, och allt hon lovat gäller henne. Han har låtit det gälla eftersom han teg mot henne den dagen som han hörde dem. 16Men om han vill annullera dem efter att han har hört dem [vid ett senare tillfälle än den dagen han först hörde dem], då ska han bära hennes överträdelse.

17Detta är förordningarna (ordagrant "sakerna inristat") som Herren (Jahveh) befallde Mose, mellan en man och hans hustru, mellan en far och hans dotter som är i sin ungdom i sin fars hus.

Seger över midjaniterna (31:1-24)
1[Detta är det centrala stycket:]
Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

2"Israels söner, hämnas midjaniterna, sedan ska du bli samlad till ditt folk." 3Och Mose talade till folket och sa: "Rusta männen hos er för strid, så att de kan dra ut mot Midjan, för att verkställa Herrens (Jahvehs) hämnd över Midjan. 41 000 från varje stam bland alla Israels stammar ska ni sända till striden." 5Så man avskilde från Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering), 1 000 män från varje stam, 12 000 rustade för strid. 6Och Mose sände iväg dem till striden, 1 000 från varje stam, och Pinchas, son till prästen Elazar, till striden med de heliga föremålen och trumpeten för stridssignal i sin hand.

7Och de stred mot Midjan som Herren (Jahveh) befallt Mose och de slog (dödade) alla (Midjans) män. 8Och de dödade Midjans kung med resten av de slagna, Evi och Rekem och Tsor och Hur (hebr. Chor) och Reva, Midjans fem kungar. De dödade även Bileam, Beors son med svärd. 9Och Israels söner tog Midjans kvinnor som fångar och deras små, och all deras boskap och all deras småboskap, och alla deras ägodelar tog de som byte. 10Och alla deras städer och platser där de bott och alla deras lägerplatser brände de i eld. 11Och de tog allt tillspillogivet och allt byte, både människor och boskap. 12Och de förde fångarna och bytet och det tillspillogivna till Mose och prästen Elazar och till Israels söners församling, till lägret på Moabs slätt som är vid Jordan mittemot Jeriko.

13Och Mose och prästen Elazar och församlingens ledare gick ut för att möta dem utanför lägret. 14Och Mose var vred på härhövitsmännen, ledarna för 1 000 och ledarna för 100, som kom från striden.

15Och Mose sa till dem: "Har ni räddat alla kvinnorna levande? [Ordagrant: "allt av kvinnligt kön".] 16Se, dessa fick Israels söner genom Bileams råd att göra uppror, så att troheten till Herren (Jahveh) bröts i saken med Peor och så bröt hemsökelsen ut i Herrens (Jahvehs) församling. 17Döda nu därför varje man bland deras små, och döda varje kvinna som känt en man genom att ligga med honom. 18Men alla flickor som inte har känt någon man genom att ligga med honom kan ni låta leva och behålla för er själva.

19Och lägra er utanför lägret i sju dagar, vemhelst som har dödat någon och vemhelst som har vidrört någon slagen (dödad). Rena er själva på tredje dagen och på sjunde dagen och era fångar. 20Och varje klädnad och allt som är gjort av skinn, och allt arbete av gethår, och allt gjort av trä ska ni rena."

21Och prästen Elazar sa till alla stridsmän som dragit ut i strid: "Detta är förordningen från undervisningen (instruktionerna, Torah) som Herren (Jahveh) har befallt Mose. 22Vad gäller guldet och silvret, bronset, järnet, tennet och blyet, 23alla ting som kan vara i eld, ska ni luttra i eld och det ska bli rent, men det ska även renas genom att bestänkas med vatten. Och allt som inte tål eld ska ni doppa i vatten. 24Och ni ska tvätta era kläder på sjunde dagen och ni ska bli rena. Därefter får ni komma in i lägret."

Bytet delas
25Herren (Jahveh) talade till Mose och sa:

26"Ta hela bytet som togs, både män och boskap, du och prästen Elazar och huvudena för fädernas hus i församlingen, 27och dela bytet i två delar mellan männen som är skickliga i strid, som gick ut i strid och hela församlingen, 28och ge en hyllning till Herren (Jahveh) från de män som drog ut och stred. En själ av 500, både av människor och av boskap och av åsnor och av småboskapen. 29Ta det från deras halva och ge det till prästen Elazar, som en avskild del för Herren (Jahveh). 30Och av Israels söners halva ska du ta ut en av varje 50, av människor, av oxarna, av åsnorna och av småboskapen och av all boskap och ge dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahvehs) tabernakel." 31Och Mose och prästen Elazar gjorde som Herren (Jahveh) befallde Mose.

32Bytet, utöver bytet som stridsmännen tog, var 675 000 får, 3372 000 nötboskap, 3461 000 åsnor,

35Och människosjälar, från kvinnorna som inte har känt någon man genom att ligga med honom, 32 000. 36Och hälften som var den del som hörde till stridsmännen var
337 500 får, 37av vilka Herrens (Jahvehs) hyllning var 675,
38nötboskap 36 000, av vilka Herrens (Jahvehs) hyllning var 72,
39åsnor 30 500, av vilka Herrens (Jahvehs) hyllning var 61,
40och människosjälar 16 000, av vilka Herrens (Jahvehs) hyllning var 32.
41Mose gav hyllningen, Herrens (Jahvehs) avskilda del, till prästen Elazar som Herren (Jahveh) befallt Mose.

42Och av Israels söners halva, som Mose delat av från stridsmännen, 43deras halva var från fåren 337 500, 44och nötboskap 36 000, 45och åsnor 30 500, 46och människosjälar 16 000. 47Och Mose tog från Israels söners halva var femtionde både av människor och djur och gav dem till leviterna som ansvarar för (vakar över och sköter om) Herrens (Jahvehs) tabernakel, som Herren (Jahveh) befallt Mose.

48Och härhövitsmännen, ledarna för 1 000 och ledarna för 100, kom nära Mose, 49och de sa till Mose: "Dina tjänare har räknat stridsmännen som var under vårt ansvar och inte en enda man bland oss saknas. 50Och vi har fört fram Herrens (Jahvehs) offer, det som varje man fått av juveler, av guld, armringar och ankelringar, signetringar, örhängen och gördlar för att bringa försoning för våra själar inför Herrens (Jahvehs) ansikte."

51Och Mose och prästen Elazar tog guldet från dem och alla utsmyckade juveler. 52Och allt guldet från gåvan som de avskilde för Herren (Jahveh) från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, var 16 750 shekel [193 kg], 53för stridsmännen hade tagit byte, varje man för sig själv. 54Och Mose och prästen Elazar tog guldet från ledarna för 1 000 och ledarna för 100, och förde in det i mötestältet som ett minne för Israels söner inför Herrens (Jahvehs) ansikte.

Ps 63:1-12

Psalm 63 – På flykt i öknen

Psalmen uttrycker en fullständig förtröstan på Herren (Jahveh). Titeln anger att David befann sig i öknen. Ordet för öken (hebr. midbar) beskriver en stäppliknande ödemark och ordagrant översatt är det: "ordets plats". Öknen är den plats där vi normalt inte hör människor tala, men där Gud uppenbarar sig. Där fick Mose sin kallelse, se 2 Mos 3:1-2; Guds folk fick förbundet och buden i Sinai öken, se 2 Mos 19:1; Hagar fick se Gud, se 1 Mos 21:15-20.

Författare: David

Struktur:
1. Uttryck för längtan efter Gud, vers 2-5
2. Livet med Gud, vers 6-9
3. Fiendens öde, vers 10-12

1En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, när han var i Juda öken. [Den torra ödemarken öster om Jerusalem ner mot Döda havet.]

[Bakgrunden kan vara Davids egen sons Avshaloms uppror då David tvingas fly till öknen, se 2 Sam 15-17. I så fall kan referensen i vers 2 till hur David är "törstig" och hur han och de med honom anlände "utmattade" vara en beröringspunkt, se 2 Sam 16:14. En annan händelse kan vara när David fick fly för Saul, se 1 Sam 21-31.]
-
2Gud (Elohim), du är min Gud (El, den mäktige, starke),
    jag söker dig tidigt (som högsta prioritet – hebr. shachar). [Det första jag gör på morgonen, min högsta önskan är att ha en relation med dig, se också Ps 42:2-3.]
Hela min varelse (min själ, jag) törstar efter dig, min kropp längtar efter dig,
    i ett kargt och uttorkat land där det inte finns något vatten.
3Ja, jag har sett dig i helgedomen,
    och sett din makt och ära (härlighet).
4För [att få erfara] din nåd (omsorgsfulla kärlek) är bättre än livet självt,
    mina läppar ska lovsjunga (prisa) dig.
5Därför ska jag välsigna (prisa) dig med mitt liv (så länge jag lever),
    i ditt namn ska jag lyfta mina händer [i bön och vördnad för dig].

6Som av märg och olja (fett) [utsökt feta rätter] mättas min själ (hela min varelse)
    [mitt inre blir riktigt tillfredsställt; en mättnadskänsla infinner sig som efter en perfekt måltid],
    så med jublande läppar (läppars jubelrop) prisar min mun dig.
7När jag kommer ihåg dig
    på min bädd
    och under nattväkterna,
begrundar jag (talar jag lågmält och tänker på) dig. [Jos 1:8]

[Judarna delade in natten i tre nattpass på vardera fyra timmar. Pluralformen indikerar flera pass, vakna timmar och sömnlösa nätter.]

8Du har varit min hjälp
    och under dina vingars skugga sjunger jag (höjer jag gälla triumferande jubelrop)!
9Hela mitt jag (min själ) klamrar sig fast vid dig,
    din högra hand upprätthåller mig.

10Men de som söker efter att fördärva (skada) mitt liv (min själ)
    ska gå ner i jordens djup [till dödsriket eller graven].
11De ska bli plundrade av svärdet
    och bli ett byte för schakalerna.
12Men kungen ska glädja sig i Gud (Elohim).
    Alla som svär vid honom [Gud] ska äras,
    men de som talar lögn ska få sin mun tillsluten (tystad, stängd, tilltäppt).

Ords 11:20-21

20De som medvetet har ett falskt (förvridet) hjärta är avskyvärda (motbjudande, vidriga) i Herrens (Jahvehs) ögon,
    men de som vandrar med integritet (ostraffligt, utan skuld) är hans glädje (behag).

Dom och befrielse
21Var säker på att de onda inte blir ostraffade,
    men de rättfärdigas barn blir befriade.

Luk 4:1-30

Jesus prövas av djävulen

Öster om Jerusalem breder den judeiska öknen ut sig. Det var i detta område Jesus vistades i fyrtio dagar.

1Sedan återvände Jesus, uppfylld (och ledd) av den helige Ande, från [floden] Jordan och fördes av Anden omkring i öknen (ödemarken) 2under 40 dagar. Där frestades han (hans karaktär prövades ständigt) av djävulen. Under dessa dagar åt han inget [på liknande sätt som Mose och Elia också fastat, se 2 Mos 34:28; 1 Kung 19:8], och när de [de 40 fastedagarna] var över blev han hungrig.

1. Förvandla stenar till bröd
3Då sa djävulen till honom: "Om du är Guds Son, befall då att den här stenen blir till ett bröd (mat)." [Om stenar kunde bli Abrahams barn (Luk 3:8) eller ge israeliterna vatten i öknen (2 Mos 17:1-7), då skulle de också kunna bli till bröd och mätta Jesu hunger. När den förste Adam prövades handlade det också om att äta (1 Mos 3:1-7). Djävulen frestar Jesus att använda sin förmåga till sitt eget behov, se även Luk 23:35-39. I Matt 4:3 är stenar och bröd i plural.]
     4Men Jesus svarade:
"Det står skrivet [5 Mos 8:3]: Människan ska inte bara leva av bröd."

[Matt 4:4 har med det fullständiga citatet att människan inte bara ska leva av bröd, utan av varje ord som kommer från Guds mun.]
2. Tillbe mig
5[Ordningen i Lukas uppräkning skiljer sig från Matteus och han skiftar plats mellan den andra och tredje frestelsen. Genom att lägga händelsen i Jerusalem sist, betonar Lukas staden Jerusalem som har en central plats i hans två böcker. Det är sannolikt att Matteus ordning är den kronologiska eftersom beskrivningen och konjunktionerna är mer precisa. Han använder det grekiska tote som anger tid, medan Lukas använder det grekiska kai som inte indikerar någon tidsmässig ordning.]

Djävulen förde honom upp [på ett högt berg, se Matt 4:8] och under ett ögonblick visade han honom alla riken i världen. [Det var som om han reste runt jorden och fick se alla världens riken i en syn, och kanske främst det stora Romarriket som var den dominerande världsmakten då.] 6Och djävulen sa till honom: "Jag ska ge dig all denna makt (auktoritet) och härlighet, för den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. 7Om du tillber mig [bara en gång] ska allt detta bli ditt." [Djävulen erbjuder en genväg, utan döden och lidandet på korset, till att bli den Messias som ska regera på jorden.]
     8Då sa Jesus till honom:
"Det står skrivet [5 Mos 6:13]: Du ska tillbe Herren din Gud, bara (endast – gr. monos) honom ska du tjäna (dyrka)."
3. Kasta dig ner från templet
9Han [djävulen] förde honom till Jerusalem och ställde honom på den högsta platsen på templet [kan syfta på tempelbyggnaden eller hela tempelområdet] och sa till honom: "Om du är Guds Son, så kasta dig ner härifrån, 10det står ju skrivet [Ps 91:11-12]: Han ska ge sina änglar befallning om att bevara (skydda) dig. 11och de ska lyfta upp dig på sina händer så att din fot inte stöter emot någon sten."
     12Jesus svarade och sa till honom:
"Det är sagt [Skriften säger i 5 Mos 6:16]: Du ska inte pröva (fresta) Herren din Gud."
13När djävulen hade prövat honom på alla sätt lämnade han honom [temporärt] till en annan mer läglig tid.

Tillbaka till Galileen
14Jesus återvände i Andens kraft till Galileen och ryktet om honom spred sig i hela den regionen. 15Han undervisade i deras [det judiska folkets] synagogor och blev prisad av alla.

Jesus i Nasarets synagoga

Ingången till en modern rekonstruktion av Nasarets synagoga i utomhusmuseet Nazareth Village.

16Jesus kom till Nasaret där han hade vuxit upp. [Nasaret är en mindre bergsby, 30 km sydväst om Kapernaum.] På sabbaten (lördagen) gick han till synagogan som han brukade göra.

[Det lilla samhället uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare. Enligt traditionen läste sju av de närvarande i synagogan från Moseböckerna. De stod upp och läste åtminstone tre verser var utifrån en bibelstudieplan som gjorde att man läste hela Torah under ett år. Sedan kallades någon fram för att läsa från profeterna; ofta tillfrågades någon som var på besök att göra detta. Den som läst från profeterna satte sig sedan framför de församlade och gjorde några utläggningar om den nyss lästa texten.]

Jesus stod upp för att läsa [texten från profeterna], 17och man räckte honom [skriftrullen för] Jesaja bok. Han rullade fram bokrullen och hittade det ställe [i slutet på Jesaja, se Jes 61:1-2] där det står skrivet:

I Qumran vid Döda havets norra kust hittades 1946 den stora Jesajarullen (1QIsa). Bilden visar tre kolumner med Jes 61:1-2 markerat. Det var dessa rader Jesus läste i synagogan i Nasaret.

18"Herrens Ande är över mig, för han har smort mig
    att predika (proklamera) det glada budskapet (evangeliet) för de fattiga.

[Ordet evangelium betyder 'glädjebud' eller 'segerbudskap'. Ordet användes i den romerska världen om det glada budskapet kurirerna från fronten kom och läste upp i Rom efter stora segrar. Vissa manuskript har även med frasen "förbinda dem som har ett förkrossat hjärta".]

Han har sänt mig på ett uppdrag att proklamera (ropa ut) frihet
    för de fångna (tillfångatagna och bortförda) och syn till de blinda.
Att befria (sända ut i frihet – gr. apostello)
    dem som är förtryckta (ordagrant: 'slagna i spillror', de som är under bördor, lever i misär).
19Att predika (förkunna, öppet berätta om) ett nådens år [jubelår] från Herren." [Ett år då Guds frälsning, nåd och favör överflödar, se 3 Mos 25:8-17.]

[Jesus avslutar läsningen abrupt (efter den första av tre strofer i Jes 61:2) och tar inte med: "och en Guds dag av hämnd". Detta måste väckt förundran, men orsakade även så småningom ilska, se vers 28. Åhörarna där i Nasaret hade säkert önskat att Jesus skulle läst dessa ord om hämnd, lagt ut texten och proklamerat dom över romarna och de hedningar som ockuperat deras land. Istället ger han två exempel på hedningar, under de stora profeterna Elia och Elishas tid, som Gud visat nåd, se vers 25-27. När Jesus kommer tillbaka till jorden den andra gången är det för att fullborda den sista delen av denna profetia i Jesaja. Då kommer han döma, ge glädje istället för sorg, högtidskläder för fest istället för aska och sorg, osv., se Jes 61:2-11; 5 Mos 32:35; Rom 12:19; 2 Thess 1:6-10.]

I synagogan satt man längs med väggarna så att alla kunde se varandra. Bilden är från en nybyggd rekonstruktion av synagogan i Nasaret från Jesu tid.

20Sedan rullade han ihop bokrullen och gav tillbaka den till tjänaren [som ansvarade för Skrifterna] och satte sig ner. Alla i synagogan följde Jesus med sina blickar (tittade spänt på honom). 21Då började han tala och sa till dem: "I dag [2 Kor 6:2] har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför era öron [medan ni hörde det läsas, och är nu uppfyllt]." 22Alla vittnade om vad de hört Jesus säga (talade väl om honom, bekräftade vad de hört Jesus säga och göra), och de förvånades över de nådefulla (glädjefyllda, positiva) ord som kom från hans mun. [Nådefulla ord kan även översättas "orden om nåd", vilket passar in i vad Jesus just läst i vers 18-19.] De sa [också] gång på gång: "Är inte detta Josefs son?"

[Frågan förutsätter ett positivt svar. Utifrån Jesu respons i följande verser förstår vi att lokalbefolkningen var skeptiska. Jesus hade visserligen talat vackert och imponerande, men kunde en enkel ortsbo som de kände göra sådana anspråk? Detta var deras verkliga fråga, se även Matt 13:55-56.]

23Då sa han till dem: "Helt säkert (utan tvekan) kommer ni citera detta ordspråk mot mig: 'Läkare bota dig själv,' och säga: 'Vi har hört vad du gjorde i Kapernaum [den stad i Galileen där Jesus bodde och verkade], gör det också nu här i din hemstad [här i Nasaret]!' "
     24Sedan sa [tillade] han: "Sannerligen (Amen), säger jag er, ingen profet blir väl mottagen (respekterad) i sin hemstad (sitt eget land). [Jesus ger nu två exempel från Gamla testamentet där de stora profeterna Elia och Elisha betjänar hedningar och inte sina egna landsmän, israeliterna.]

25[Exempel 1 – Elia och änkan i Sarefat, se 1 Kung 17:8-24:]
Det jag säger är sant, det fanns många änkor i [hans hemland] Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. 26Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i [den lilla byn] Sarefat i [vid Medelhavskusten i det hedniska land där huvudorten var] Sidon.

27[Exempel 2 – Elisha (Elisa) och den spetälske Naaman, se 2 Kung 5:1-14:]
Det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och trots det blev ingen av dem botad, bara syriern Naaman."

28När de i synagogan hörde detta [berättelserna om att Gud också sökte hedningarna] fylldes de alla av ilska. 29[Samlingen avbröts abrupt och på ett vanvördigt sätt.] De rusade upp och drev ut honom ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden var byggd på. De hade tänkt knuffa ner honom där, 30men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel