Parallell - fredag 20/3
5 Mos 30-31
Omvändelse och förlåtelse1Och det ska ske när alla dessa saker kommer över dig – välsignelserna och förbannelserna som jag har ställt framför dig – och du ska tänka för dig själv bland alla folken, om det är Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) som har fördrivit dig [2 Kung 25:1-21; 2 Krön 36:17-20; Jer 39:1-10; 52:1-30], 2och du ska återvända till Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) och lyssna till hans röst, enligt allt som jag har befallt dig idag, du och dina söner, med hela ditt hjärta och med hela din själ. 3Då ska Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) vända din fångenskap och ha nåd (barmhärtighet, medlidande, förbarmande) med dig, och ska återvända och samla dig från alla de folk till vilka Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) har förskingrat dig.
Denna vers är den 5 708:e versen i Torah. En intressant detalj är att det judiska året 5 708 motsvarar år 1948, det år som Israel blev en stat på nytt, efter närmare 2 000 år i exil. De fem Moseböckerna består av 304 805 bokstäver, 79 847 ord och 5 845 verser.
4Om någon av er som är förskingrade, befinner sig i de bortersta delarna av himlarna, därifrån ska Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) samla dig och därifrån ska han hämta dig. 5Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska föra dig in i det land som dina fäder besuttit, och du ska besitta det, och han ska göra dig gott och föröka dig, mer än dina fäder. 6Och Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska omskära ditt hjärta, och din säds (dina barns) hjärta, till att älska Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ, för att du ska leva.[Omskärelsen är ett fysiskt tecken på delaktigheten i det förbund som Gud har slutit med Abraham och hans ättlingar (1 Mos 17:9-14). När Mose nu talar om att folkets hjärtan ska omskäras, att hårdheten runt dem kommer att skäras bort, handlar det om att tankar, önskningar och avsikter kommer att föras in i förbundet – det vill säga att de vill vara trogna sin relation med Herren (Jahveh). (Samma tanke uttrycks i 5 Mos 10:16, där Mose bokstavligen säger åt folket att omskära sina hjärtan, vilket betyder att de ska förbinda sig till förbundet med Herren, inte bara utåt utan även inåt.) Profeterna beskriver det förnyade förbundet på samma sätt ett nytt hjärta och ny ande (Hes 36:26-28).]
7Och Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska lägga alla dessa förbannelser på dina fiender, och på dem som hatar dig, som förföljer dig. 8Och du ska återvända och lyssna till Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) röst och göra (agera, handla efter) alla hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) dig idag. 9Och Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska göra dig överflödande (låta dig ha med god råge, rikligt, mer än vad som kan härbärgeras) i alla dina händers verk (arbete), i din livmoders frukt, och i din boskaps frukt, och i din marks frukt, till gott. För Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) ska åter fröjda sig över dig för gott, som han fröjdade sig över dina fäder, 10om du lyssnar till Herren (Jahveh) din Guds (Elohims) röst för att hålla (vakta, skydda, bevara) alla budord (klara tydliga befallningar) och förordningar (ordagrant saker inristat) som är skrivna i denna undervisningsbok, om du vänder dig till Herren (Jahveh) din Gud (Elohim) med hela ditt hjärta och med hela din själ.
Uppmaning till lydnad – välj livet
11[Detta stycke, vers 11-20, är det centrala stycket i Mose sista ord (kap 27-34).]
För dessa befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag befaller (hebr. tsavah) dig idag, är inte för svåra för dig och inte för långt bort. 12De är inte i himlarna, så att du skulle säga: "Vem ska gå upp åt oss till himlarna, och ta hit det till oss och låta oss få höra det, så att vi kan göra (agera, handla efter) det." 13Inte heller är de bortom havet, så att du skulle säga: "Vem ska gå över havet åt oss och ta hit det till oss och låta oss få höra det, så att vi kan göra (agera, handla efter) det?" 14Men ordet är dig väldigt nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan göra (agera, handla efter) det.
15Se! I dag presenterar jag [två val]:
livet och det goda (välsignelse, framgång),
döden och undergång (misslyckande, det onda).
16Vad jag befaller (hebr. tsavah) dig i dag är att älska Herren din Gud,
vandra på hans vägar
och hålla befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot)
och förordningar (ordagrant: saker inristat)
och påbud (bindande juridiska beslut).
Då ska du leva och föröka dig och Herren din Gud ska välsigna dig i det land som du snart ska ta i besittning.
17Men om ditt hjärta vänder sig bort och inte vill höra, utan i stället dras i väg för att tillbe och tjäna andra gudar, 18då upplyser jag er idag om (berättar för er) att ni kommer att utplånas. Ni kommer inte leva länge i landet på andra sidan Jordan som ni ska ta i besittning.
19I dag kallar jag himlarna och jorden som vittnen att jag låtit er välja mellan liv och död, välsignelse och förbannelse. Välj livet, så att du och dina efterkommande får leva!
[Förbund mellan två människor bevittnades alltid av en tredje part. Om en person inte levde upp till förbundets krav kunde den andre personen tillkalla vittnena för att bekräfta vad som sagts. Mose kallar på himlar och jord att vara vittnen.] 20Att välja livet är att:
älska Herren (Jahveh), din Gud (Elohim),
höra hans röst (lyda honom),
hålla sig till (klänga sig fast vid) honom.
Han är ert liv, och han ska låta er få bo länge i det land han lovat ge era förfäder Abraham, Isak och Jakob. [1 Mos 12:1-3; 15:17-20]
[Att älska Gud och följa hans bud är det enda sättet för ett gott liv. Mose ton är varm men ändå tydlig, se även Paulus tal till församlingsledningen i Efesos, se Apg 20:26-27.]
Moses avsked (kap 31-34)
Josua tar över
1Sedan gick Mose och talade följande ord till hela Israel. 2Han sa till dem:
Jag är nu 120 år gammal, jag kan inte leda er längre. Herren (Jahveh) har sagt till mig: "Du ska inte korsa denna Jordan." [4 Mos 20:12]7Sedan kallade Mose till sig Josua och sa till honom inför (framför ögonen på, inom synhåll för) hela Israel:
3Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), han ska gå (korsa över) framför dig. Han ska förgöra dessa folk för dig och du ska fördriva dem. Josua ska gå framför dig [Israel], som Herren (Jahveh) har talat [5 Mos 1:37; 4 Mos 27:18-22; Jos 1]. 4Herren (Jahveh) ska göra med dem [de sju folken i Kanaans land] som han gjorde med Shion och Og, amoréernas kungar, när han förgjorde dem och deras land [4 Mos 21:21-35]. 5Herren (Jahveh) ska ge (överlämna) dem i er hand, och ni ska göra med dem enligt de befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som jag har befallt (hebr. tsavah) er.
6[Mose uppmanar nu folket:]
Var starka (fasta, säkra, tappra)
och frimodiga (ståndaktiga, alerta, modiga)!
Var inte rädda [det hebreiska ordet jare kan även användas om att frukta Herren, dvs. att vörda och respektera honom]
eller förskräckta (rädda, uppskrämda) för dem [era fiender],
för Herren (Jahveh), din Gud (Elohim),
går själv (han är den som går) med dig [Israel].
Han ska inte lämna dig (svika dig; låta dig sjunka)
eller överge (lämna; släppa taget om) dig [Heb 13:5].
"Var stark (fast, säker, tapper)
och frimodig (ståndaktig, alert, modig),
för du ska gå med (föra) detta folk in i det land som Herren (Jahveh) med ed har lovat (svurit) deras fäder att ge dem [med ed har svurit: 'sjuat sig själv', dvs. använt fullkomlighetens tal för att intyga sitt löfte till deras fäder], och du ska göra det till deras egendom (låta dem ärva det, låta dem ta över det). 8Herren (Jahveh) går själv (han är den som går) framför dig
– han ska vara med dig.
Han ska inte lämna dig (svika dig, låta dig sjunka)
eller överge (lämna, släppa taget om) dig.
Var inte rädd (frukta inte)
eller förfärad (bestört, modfälld, nedslagen)."
[Herren upprepar senare dessa ord till Josua, se Jos 1:5, 9.]
Läsning av Torah
9Mose skrev ner denna undervisning (instruktion, Torah) och gav den till prästerna, Levis söner, som bar Herrens förbundsark [2 Mos 25:10], och till de äldste i Israel. 10Mose befallde dem och sa:
"I slutet av vart sjunde år [på hösten], på den bestämda tiden för sabbatsåret (hebr. shmita) [då odlingsmark ligger i träda och skulder avskrivs, se 5 Mos 15], under lövhyddohögtiden [2 Mos 23:16; 34:22; 3 Mos 23:33-36], 11när hela Israel kommer för att samlas inför Herren (Jahveh), din Gud (Elohim), på den plats som han ska utvälja – då ska ni läsa denna undervisning (instruktion, Torah) inför hela Israel i deras öron (så att de hör undervisningen).
12Samla folket, män, kvinnor och de små barnen, och dina främlingar som finns inom dina portar, så att de kan höra och så att de kan lära sig och frukta (vörda) Herren er Gud (Jahveh Elohim), och göra (verkställa) alla de ord som finns i denna undervisning (instruktion, Torah). 13Detta så att deras barn som inte känner till [undervisningen] ska höra och lära sig att frukta (vörda) Herren er Gud (Jahveh Elohim) [Ords 1:7]. Detta ska ni göra så länge ni lever i landet dit ni går över [floden] Jordan, för att ta det i besittning."
Sabbatsår
På samma sätt som den sjunde dagen i veckan är en vilodag för människan, är det sjunde året ett viloår för marken. Under detta sabbatsår (shmita-året) låter man all odlingsmark ligga i träda. Detta är också året då skulder regleras så att man blir skuldfri, se 2 Mos 23:10-11; 5 Mos 15. Det är ett år då det finns mer tid och då ska hela Torah (de fem Moseböckerna) läsas under lövhyddohögtiden. Shmita efterlevs idag i Israel, men genom ett försäljningskontrakt (hebr. heter mechira), som rabbinerna upprättar mellan judiska landägare med en icke-jude, säljs marken för ett års tid. Denna teknikalitet gör att man rent tekniskt sett inte äger någon mark som behöver ligga i träda.
Jubelår
Det 50:e året är ett jubelår (hebr. jóvel-år). Förutom att landet ligger i träda ska även slavar bli fria och marken ska återgå till sina ursprungliga familjer, se 3 Mos 25:8-34. Det är detta som anspelas i Jes 61:1-2 och som Jesus refererar till i Luk 4:16-22. Jubelåret är en radikal justering av ägandet av mark, som gör att även om någons föräldrar misslyckats ekonomiskt, så får nästa generation en ny chans. Jubelåret har inte firats och efterlevts de senaste 2 000 åren, och kanske inte någon gång. Eftersom det står "alla invånare" i 3 Mos 25:10 har rabbiner tolkat att det villkoret inte är uppfyllt då inte alla 12 stammarna lever i landet längre, och på så vis har man inte behövt följa detta bud som skulle få långtgående ekonomiska konsekvenser för hela samhället. Det finns en viss osäkerhet i formuleringen om jubelåret ska inkluderas eller läggas till det 49:e året så att cykeln blir 50 år.
Herren kallar Mose och Josua
14Herren sa till Mose: "Se dagen närmar sig då du måste dö. Kalla på Josua och ställ er själva (positionera er) i mötestältet (tabernaklet), så att jag kan ge honom ett uppdrag." Mose och Josua gick och ställde sig själva i mötestältet (tabernaklet).
15Då visade sig Herren (Jahveh) i tältet (tabernaklet) i en molnpelare och molnpelaren stod över tältets (tabernaklets) dörr. 16 Herren sa till Mose: "Se, du ska snart sova [ett uttryck för att vara död] med dina fäder och detta folk ska resa sig och vandra iväg efter landets främmande gudar, dit de går för att vara bland dem. De ska överge mig och bryta mitt förbund som jag har gjort (ingått) med dem. 17Sedan ska min vrede upptändas mot dem på den dagen och jag ska överge dem och jag ska gömma mitt ansikte för dem och de ska bli uppslukade och mycket ondska och bekymmer ska komma över dem. Den dagen ska de säga: 'Har inte denna ondska kommit över oss eftersom vår Gud inte är ibland oss?' 18Jag ska verkligen (fullständigt) gömma mitt ansikte den dagen, på grund av all den ondska som de har gjort, i det att de har vänt sig till andra gudar. 19Därför ska du skriva denna sång och lära ut den till Israels söner, lägg den i deras munnar så att denna sång blir ett vittne för mig emot Israels söner.
20För när jag har tagit dem in i landet som jag svor till deras fäder, det som flyter av mjölk och honung [2 Mos 3:8], och de har ätit sig mätta och blivit feta, och de då vänder sig till andra gudar och tjänar dem och föraktar mig och bryter mitt förbund, 21då ska det ske när mycket ondska och bekymmer kommer över dem att denna sång ska vara för dem ett vittnesbörd (ett vittne som vittnar). Den ska inte bli bortglömd i munnarna på deras ättlingar, eftersom jag känner till deras fantasier, hur de agerar redan nu, innan jag har fört dem till landet som jag med ed har lovat." 22Mose skrev denna sång samma dag och lärde ut den till Israels söner.
23Han gav Josua, Nuns son, ett uppdrag och sa: "Var stark (fast, säker, tapper) och frimodig (ståndaktig, alert, modig) [Jos 1:6-9], för du ska föra Israels söner in i det land som jag med ed har lovat dem och jag ska vara med dig." [Se vers 7].
24När Mose hade kommit till slutet av skrivandet av alla ord i boken med undervisning och instruktioner (hebr. Torah) och avslutat arbetet, 25befallde Mose leviterna, som bar Herrens förbundsark [2 Mos 25:10], och sa: 26"Ta denna bok med undervisning och instruktioner (hebr. Torah) och lägg den vid sidan av Herren (Jahvehs), din Guds (Elohims), förbundsark, så att den finns där som ett vittne mot dig. 27För jag vet att de är upproriska (rebelliska) och har styva nackar. Se, medan jag ännu lever bland er dessa dagar har ni ändå (redan) varit upproriska mot Herren (Jahveh). Hur mycket mer ska ni då inte vara det efter min död? 28Samla till mig alla äldste från dina stammar och dina ledare, så att jag kan tala dessa ord i deras öron och kalla himlarna och jorden att vittna mot dem. 29För jag vet att efter min död ska ni oavsett agera korrupt och vika av från det som jag har befallt er. Och ondska ska drabba er ända till dagarnas slut, eftersom ni ska göra det som är ont i Herrens (Jahvehs) ögon och provocera (utmana) honom med era händers göromål."
Moses sång
30Mose talade orden i följande sång ända från början till slut inom hörhåll (i öronen) på hela Israels församling:
Igår
Planer
- 1. Dagens Bibelord
- 2. Nya Testamentet
- 3. Helbibel
- 4. Halvbibel
- 5. Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > 6. Parallell
- 7. Sommar 25
