Av Juda stam,
    Kaleb, Jefunnes son.
²⁰Av Simeons söners stam,
    Samuel (Shmoel), Amihods son.
²¹Av Benjamins stam,
    Elidad, Shislons son.
²²Och av Dans söners stam en ledare,
    Boqi, Joglis son.
²³Och av Josefs söner, av Manasses söners stam en ledare,
    Chaniel, Efods son.
²⁴Och av Efraims söners stam en ledare,
    Qemoel, Shiftans son.
²⁵Och av Sebulons söners stam en ledare,
    Elitsafan, Parnachs son.
²⁶Och av Isaskars söners stam en ledare,
    Paltiel, Azans son.
²⁷Och av Ashers söners stam en ledare,
    Achihod, Shelomis son.
²⁸Och av Naftalis söners stam en ledare,
    Pedahel, Amihods son."

Detta är de som Herren (Jahveh) har befallt att dela upp arvet till Israels söner i Kanaans land.

Leviternas städer
¹Och Herren (Jahveh) talade till Mose på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko och sa: ²"Befall Israels söner att de ger till leviterna av arvet av deras besatta städer att bo i, och det öppna landet runtomkring städerna ska ni ge till leviterna. ³Och städerna ska de ha att bo i och den öppna marken ska vara för deras boskap och till deras försörjning och för alla deras djur.

⁴Och den öppna marken runtomkring städerna som ni ska ge till leviterna ska vara från stadsmuren och utåt 1 000 alnar [525 meter] runtomkring. ⁵Och ni ska mäta utanför staden
    på den östra sidan 2 000 alnar [1 050 meter]
    och på den södra sidan 2 000 alnar [1 050 meter]
    och på den västra sidan 2 000 alnar [1 050 meter]
    och på den norra sidan 2 000 alnar [1 050 meter],
staden ska vara i mitten. Detta ska vara för dem den öppna marken runtomkring städerna."

Fristäder
⁶[Herren talade vidare:] "Och städerna som ni ska ge till leviterna, ska vara de sex fristäderna som en mandråpare kan fly till, och vid sidan av dem ska ni ge dem 42 städer. ⁷Alla städer som ni ger leviterna ska vara 48 städer, de ska ni ge med den öppna marken runtomkring dem. ⁸Av de städer som ni ger av Israels söners egendom ska ni ta fler från de större [stammarna] och färre från de mindre. Var och en [varje stam] ska ge städer åt leviterna i förhållande till mängden land de fått som sin egendom."

⁹Herren (Jahveh) talade till Mose och sa: ¹⁰Tala till Israels söner och säg till dem: "När ni går över Jordan in i Kanaans land, ¹¹då ska ni utse de städer som ska vara fristäder för er, så att mandråpare som dödar en annan man oavsiktligt (av misstag) kan fly ditin. ¹²Och städerna ska vara en tillflykt för er från hämnden, så att mandråparen inte dör till dess han ställs framför församlingen för att dömas. ¹³Och av städerna som ni ska ge ska det vara sex fristäder. ¹⁴Tre städer ska ni ge på andra sidan Jordan och tre städer ska ni ge i Kanaans land. De ska vara fristäder. ¹⁵För Israels söner och för främlingen och bosättaren ibland er ska dessa sex städer vara fristäder, så att alla som dödar någon annan person av misstag kan fly dit.

Överlagt mord
¹⁶Men om han slår honom med ett järnföremål så att han dör,
    då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
¹⁷Och om han slår honom med en sten i sin hand och han dör,
    då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.
¹⁸Om han slår honom med ett träredskap i sin hand, som en människa kan dö av och han dör,
    då är han en mördare, mördaren ska ni låta dö.

¹⁹Blodshämnaren ska själv döda mördaren, när han möter honom ska han döda honom. ²⁰Och om han stöter till honom av hat, eller kastar något på honom när han ligger i bakhåll, så att han dör, ²¹eller slår honom i fiendskap med sin hand så att han dör, då ska han som slog honom dödas, han är en mördare, och blodshämnaren ska döda mördaren, när han möter honom.

Vållande till annans död
²²Men om han stöter till honom plötsligt,
    utan fiendskap,
eller kastar mot honom något
    utan att ligga i bakhåll,
²³eller med en sten som en människa kan dö av,
    utan att se honom och kastar den på honom så att han dör,
och han inte var hans fiende och inte heller ville skada honom, ²⁴då ska församlingen döma mellan den som slog och blodshämnaren enligt dessa påbud (bindande juridiska beslut), ²⁵och församlingen ska fria mandråparen från blodshämnarens hand, och församlingen ska upprätta honom i fristaden till vilken han har flytt, och han ska bo därinne till dess översteprästen som var smord med helig olja är död.

²⁶Men om mandråparen vid något tillfälle går utanför fristadens gräns, till vilken han flytt, ²⁷och blodshämnaren finner honom utanför gränsen till hans fristad, och blodshämnaren dräper mandråparen, ska ingen blodskuld gälla för honom, ²⁸eftersom han måste förbli i sin fristad till dess översteprästen har dött, men efter översteprästens död kan mandråparen återvända till landet för sin besittning.

²⁹Och detta ska för er vara förordningar (ordagrant: ´saker inristat´) och påbud (bindande juridiska beslut), genom alla generationer på alla era boplatser.

³⁰Alla som dödar en själ (person), den mördaren ska dödas inför vittnenas mun, men ett vittne ska inte vittna mot någon själ så att han dör.

³¹Ni ska inte ta någon lösen för en mördares liv, han är skyldig till döden, och ska bli dödad.

³²Och ni ska inte ta någon lösen för den som lämnat sin fristad för att bo i sitt land igen förrän prästen har dött.

³³Och ni ska inte orena landet som ni är i, för blod orenar landet, och ingen försoning kan göras för landet för det blod som spillts där, utom genom blodet av den som spillde det. ³⁴Och ni ska inte orena landet som ni ärvt, i vars mitt jag bor, för jag (Herren) bor mitt bland Israels söner."

Tillbaka upp

---

Ps 65:1-14

Psalm 65 – Glädje över Guds godhet och makt

En tacksägelsepsalm över Guds godhet och makt. Psalmen har tre akter som alla inleds med ordet Elohim – Gud. Inom judendomen citeras vers 5a under ceremonin Brit mila då pojkar omskärs på åttonde dagen.

Författare: David

Struktur:
1. Guds förlåtelse, vers 2-5
2. Guds kraft, vers 6-9
3. Guds nåd, vers 10-14

¹Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, en sång.

Guds förlåtelse
²Lovsång väntar på dig (allt är redo och mitt hjärta är stilla inför dig),
    o Gud, på Sion [tempelberget i Jerusalem].
Vi ska hålla våra löften till dig,
     ³du som hör bön.
Alla människor (allt kött) kommer till dig,
     ⁴våra synder överväldigar mig (är för tunga att bära),
    men du förlåter våra upproriska handlingar (överträdelser).

⁵Välsignade (glada, lyckliga) är de som du utväljer,
    som får komma nära dig (som du drar till dig),
    de får bo på dina förgårdar.
Vi mättas av din godhet i ditt hus,
    av det heliga i ditt tempel.

Guds kraft
⁶Med väldiga gärningar svarar du oss i rättfärdighet,
    Gud (Elohim), vår räddare (frälsare – hebr. jesha).
Du som är en tillflykt för hela jorden
    och de avlägsna haven,
⁷Du som gör bergen fasta med din makt,
    rustade med kraft.
⁸Du som stillar havens brus,
    vågornas brus, ja, folkens larm (tumult).
⁹De som bor vid jordens ändar [jordens avlägsna hörn]
    häpnar för dina tecken,
    du gör så att platserna där morgon och kväll föds (öster och väster) fylls med jubel (triumferande glädjerop).

Guds nåd
¹⁰Du besöker jorden och vattnar den,
    du berikar den i stora mått.
Guds flod är full av vatten.
    Du bereder deras säd [människornas sådd],
    för du bereder jorden så den ger skörd.
¹¹Du vattnar rikligt fältens [plöjda] fåror, jämnar det upphöjda,
    du mjukgör jorden med regnskurar, du välsignar det som växer där.
¹²Du kröner året med din godhet [du välsignar marken och växtligheten],
    dina vägar (spår, välkända leder, inarbetade rutter) dryper av överflöd.
[En bild på hur välsignelser följer i Guds fotspår.]
¹³Betesmarkerna i ödemarken dryper (droppar) [av livsnödvändig fukt],
    höjderna klär sig i glädje.
¹⁴Ängarna är fyllda med fårhjordar (flockar av småboskap),
    dalarna täcks med säd.
    De ropar av glädje och sjunger.

Tillbaka upp

---

Ords 11:23

²³Vad de rättfärdiga längtar efter (hoppas på) är bara gott,
    men vad de ogudaktiga (onda, syndiga) kan förvänta sig är vrede.

Tillbaka upp

---

Luk 5:12-28

En spetälsk man botas
¹²En gång när Jesus var i en av [de judiska] städerna [någonstans i Galileen, se Luk 4:43], kom en man som var full av spetälska. [Det grekiska ordet lepra är en generell term för olika sorters hudsjukdomar. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag, som också kallas Hansens sjukdom.] När mannen fick se Jesus kastade han sig ned på sitt ansikte och bönföll honom: "Herre, vill du, så kan du göra mig ren."
     ¹³Jesus sträckte ut handen, rörde vid honom [vilket gjorde Jesus ceremoniellt oren] och sa: "Jag vill. Bli ren!" Genast försvann spetälskan.
     ¹⁴Jesus förbjöd honom att tala om det för någon [som han skulle möta på vägen till templet i Jerusalem] och sa: "Gå och visa dig för prästen och ge det offer för din rening som Mose har bestämt [3 Mos 14:1-32]. Det blir ett vittnesbörd för dem." [Markus berättar hur mannen inte lydde Jesu uppmaning, se Mark 1:45.] ¹⁵Men ryktet om honom spreds bara mer och mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. ¹⁶Men han drog sig undan (upprepade gånger) till öde trakter för att be. [Jesu popularitet drev honom till ännu mer bön, inte bara en gång utan ofta.]

En lam man botas
¹⁷Det hände sig en dag när han höll på att undervisa [i Petrus hus i Kapernaum, se Mark 2:1], att fariséer och de främsta Torah-lärarna satt där [bland åhörarna].

[Den grekiska texten framställer att Jesus var fullt upptagen med att undervisa folket, i motsats till fariséerna och de skriftlärda, som borde varit de som undervisade och visade på Guds kraft. Lukas använder ett ovanligt ord för "laglärd" här (gr. nomo-didaskalos) som närmast kan översättas med att ha den högsta akademiska titeln doktor inom ämnet Moseböckerna. Ordet används om Gamaliel, se Apg 5:34.]

De [fariséerna och de främsta lärarna] hade kommit från varenda by i Galileen [som Tsippori, Tiberias, Gamla, Magdala] och Judeen [från större städer som t.ex. Hebron] och från Jerusalem. Herrens kraft var över Jesus så att han kunde bota [de sjuka som kommit]. ¹⁸Då kom det några [fyra män, se Mark 2:3] bärande på en bår med en man som var förlamad, och de försökte komma in med honom [i huset] och sätta ner honom framför Jesus. ¹⁹Då de inte kunde ta sig in med honom på grund av allt folket, gick de upp på taket, tog bort teglet och firade ner honom på hans bår mitt framför Jesus. ²⁰När han såg deras tro [både hos den sjuke mannen och hans fyra vänner] sa han: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder." ²¹De skriftlärda och fariséerna tänkte (hade en inre dialog): "Vad är det för en hädare! Vem kan förlåta synder utom Gud?" ²²Men Jesus visste deras tankar (och inre resonemang) och sa till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? ²³Vilket är lättast, att säga: 'Du har fått förlåtelse för dina synder', eller: 'Stå upp och gå'? ²⁴Men för att ni ska veta att Människosonen har makt (auktoritet) här på jorden att förlåta synder, säger jag dig" – så sa han sedan till den lame – "Stå upp, ta din bår (bädd) och gå hem!"

[Mitt i svaret till de skriftlärda riktar sig Jesus sig till den lame i stället, och meningen avslutas inte i ord, utan genom handling!]

²⁵Genast reste han sig, mitt för ögonen på dem, tog båren han hade legat på och gick hem, allt medan han prisade Gud. ²⁶Alla slogs av häpnad och prisade Gud, och de fylldes av fruktan och sa: "Det är otroligt (ofattbart, något som vi inte kunnat drömma om i vår vildaste fantasi), det vi har sett i dag."

Levi/Matteus kallas
²⁷Efter detta gick Jesus ut [från huset i Kapernaum efter helandet av den lame mannen], och fick se en tullindrivare (publikan) som hette Levi [även kallad Matteus] sitta vid tullhuset. Han sa till honom: "Följ mig." ²⁸Han lämnade allt och reste sig upp och följde honom.

[Levi är troligen hans familjenamn, medan Matteus är hans förnamn. Tullstationen låg vid utkanten av staden, antingen vid handelsvägen "Via Maris" som gick från Damaskus till Medelhavet, eller vid Galileiska sjön där skepp som skulle förtullas anlände från territorier utanför Herodes Antipas styre.]

Tillbaka upp