Parallell - lördag 28/3

Josua 22-24

---

Josua 22-24

Uppdelning av landet öster om Jordan
¹Sedan kallade Josua på rubeniterna och gaditerna och halva Manasse stam ²och sa till dem: "Ni har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) allt som Herrens (Jahvehs) tjänare Mose har befallt er och har lyssnat till min röst i allt som jag befallt er, ³ni har inte lämnat (övergett) era bröder alla dagar till idag, utan har hållit (vaktat, skyddat, bevarat) uppdraget som Herren er Gud (Jahveh Elohim) befallt er. ⁴Nu har Herren er Gud (Jahveh Elohim) gett vila till era bröder, som han talade till dem. Vänd nu därför tillbaka och gå till era tält i landet där ni har er besittning, som Herrens (Jahvehs) tjänare Mose gav till er på andra sidan Jordan. ⁵Men var bara mycket noggranna med (vaka över er själva) att göra befallningarna (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och undervisningen (hebr. Torah) som Herrens (Jahvehs) tjänare Mose har befallt (hebr. tsavah) er, att älska Herren er Gud (Jahveh Elohim) och vandra på alla hans vägar och hålla (vakta, skydda, bevara) hans budord (tydliga befallningar) och hålla (klänga, klistra sig) fast vid honom och tjäna honom med hela ert hjärta och med hela er själ (person)." [5 Mos 6:5]
     ⁶Så välsignade Josua dem och sände iväg dem och de gick till sina tält. ⁷Och till halva Manasse stam hade Mose gett arv i Bashan, men till den andra halvan gav Josua bland deras bröder bortom Jordan västerut. När Josua sände iväg dem till deras tält välsignade han dem, ⁸och talade till dem och sa: "Återvänd med mycket välstånd till era tält, och med en stor mängd boskap, med silver och med guld och med brons (kopparlegering – hebr. nechoshet) och med järn och med väldigt mycket vackra kläder. Dela bytet från era fiender med era bröder." ⁹Så återvände Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och lämnade Israels söner. De gick ut från Shilo, som är i Kanaans land, för att gå till Gileads land [öster om Jordanfloden], till landet för sina besittningar som de intagit enligt Herrens (Jahvehs) befallning genom Moses hand. [4 Mos 32:20-24]

¹⁰Och när de kom till området vid Jordan som är i Kanaans land byggde Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam där ett altare vid Jordan, ett stort altare att se på. ¹¹Och Israels söner hörde sägas: "Se, Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam har byggt ett altare framför Kanaans land, i området vid Jordan på den sida som vetter mot Israels söner." ¹²Och när Israels söner hörde om det samlades hela Israels söners församling tillsammans i Shilo, för att gå upp och strida mot dem.
     ¹³Och Israels söner sände Pinchas, son till prästen Elazar, till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land, ¹⁴och med honom 10 ledare, en ledare för var och en av fädernas hus av Israels stammar. Var och en av dem var ledare för sin fars hus bland Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering). ¹⁵Och de kom till Rubens söner och till Gads söner och till halva Manasse stam i Gileads land, och talade med dem och sa: ¹⁶"Så säger hela Herrens (Jahvehs) församling: Vilket förräderi är detta som ni har begått mot Israels Gud (Elohim), att denna dag vända bort från att följa Herren (Jahveh), när ni har byggt detta altare för att denna dag göra uppror mot Herren (Jahveh)? ¹⁷Är Peors synd för liten för oss, från vilken vi inte har renat oss själva till denna dag, trots att det kom en plåga över Herrens (Jahvehs) församling, ¹⁸så att ni denna dag måste vända er bort från att följa Herren (Jahveh)? Och det kommer att bli när ni idag gör uppror mot Herren (Jahveh) att i morgon blir han vred på hela Israels församling. ¹⁹Och om landet som ni besitter blir orent, kom då över till landet med Herrens (Jahvehs) besittning, där Herrens (Jahvehs) tabernakel finns och ta er besittning bland oss, men gör inte uppror mot Herren (Jahveh) och gör inte uppror mot oss genom att bygga ett altare vid sidan av Herren vår Guds (Jahveh Elohims) altare. ²⁰Gjorde inte Achan, Zerachs son, en överträdelse angående de heliga tingen, och vreden föll över hela Israels församling? Och den mannen förgicks inte ensam i sin synd."
     ²¹Då svarade Rubens söner och Gads söner och halva Manasse stam och talade till ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering): ²²"Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahveh) – Gud, Gud Herren (El, Elohim Jahveh), han vet (är intimt förtrogen med) och Israel han ska veta (bli intimt förtrogen med), om det är i uppror eller om det är förrädiskt mot Herren (Jahveh), rädda oss inte idag, ²³att vi har byggt oss ett altare för att vända bort från att följa Herren (Jahveh), eller för att på det offra brännoffer eller matoffer eller offra shalomoffer därpå, låt Herren (Jahveh) själv begära det, ²⁴och om vi inte snarare på grund av oro har gjort detta och sagt: I kommande tider kanhända era söner kommer och talar med våra söner och säger: Vad har ni att göra med Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim)? ²⁵För Herren (Jahveh) har gjort Jordan till en gräns mellan oss och er, Rubens söner och Gads söner ni har ingen del i Herren (Jahveh), så kan era söner få våra söner att sluta vörda Herren (Jahveh). ²⁶Därför sa vi: Låt oss nu förbereda för att bygga ett altare, inte för brännoffer och inte för offer, ²⁷men det ska vara ett vittne mellan oss och er och mellan våra generationer efter oss, så att vi gör Herrens (Jahvehs) tjänst inför honom med våra brännoffer och med våra offer och med våra shalomoffer (gemenskapsoffer), så att era söner inte säger till våra söner i framtiden: Ni har ingen del i Herren (Jahveh). ²⁸Därför sa vi: Det ska vara så när de säger så till oss eller till våra generationer i tider som kommer, att vi ska säga: Se på mallen (mönsterbilden) av Herrens (Jahvehs) altare, som våra fäder gjorde, inte till brännoffer, inte till offer, utan som ett vittne mellan oss och er. ²⁹Vare det långt ifrån oss att vi skulle göra uppror mot Herren (Jahveh) och denna dag vända oss bort från att följa Herren (Jahveh) med att bygga ett altare för brännoffer, för matoffer och för offer vid sidan av Herren vår Guds (Jahveh Elohims) altare som står framför hans tabernakel."
     ³⁰Och när prästen Pinchas och församlingens ledare, ledarna för Israels tusenden (klaner, familjer – familjegruppering) som var med honom, hörde orden som Rubens söner och Gads söner och Manasses söner talade, behagade det dem väl. ³¹Och Pinchas, prästen Elazars son, sa till Rubens söner och Gads söner och Manasses söner: "Idag vet vi (är vi intimt förtrogna med) att Herren (Jahveh) är i vår mitt, eftersom ni inte har varit förrädiska mot Herren (Jahveh), och inte utlämnat Israels söner till att komma bort från Herrens (Jahvehs) hand."
     ³²Och Pinchas, prästen Elazars son, återvände från Rubens söner och från Gads söner ut från Gileads land till Kanaans land till Israels söner och tog med sig ord. ³³Dessa ord behagade Israels söner och Israels söner välsignade Herren (Jahveh) och talade inte mer om att gå upp och strida mot dem, för att fördärva landet där Rubens söner och Gads söner bodde. ³⁴Och Rubens söner och Gads söner gav altaret namnet: Det är ett vittne mellan oss att Herren (Jahveh) är Gud (Elohim).

Sammanfattning
¹Och det hände efter många dagar, när Herren (Jahveh) hade gett Israel vila från alla deras fiender runt omkring och Josua var gammal och kommen i dagar, ²att Josua kallade på hela Israel, på deras äldste och på deras huvuden (ledare) och på deras domare och på deras hövdingar och sa till dem: "Jag är gammal och har nått hög ålder (är kommen i dagar). ³Och ni har sett allt som Herren vår Gud (Jahveh Elohim) har gjort mot alla dessa hednafolk för er skull, för Herren vår Gud (Jahveh Elohim), det är han som har stridit för er. ⁴Se, jag har tilldelat er ett arv, efter era stammar, de länder som är kvar från Jordan med alla folk som jag har utrotat (huggit av) ända till Stora havet [Medelhavet] mot solnedgången [västerut]. ⁵Och Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) han ska kasta ut dem framför er och driva bort dem från era ansikten (er åsyn), och ni ska besätta landet som Herren (Jahveh) er Gud (Elohim) har talat till er. ⁶Därför ska ni vara mycket starka (fasta, säkra, tappra) och hålla (vakta, skydda, bevara) och göra allt som är skrivet i boken med Moses undervisning (hebr. Torah), så att ni inte viker av därifrån till höger eller till vänster, ⁷så att ni inte kommer [blir assimilerade] bland dessa folk som finns kvar bland er, inte nämner namnen på deras gudar, inte svär (avlägger ed) vid dem och inte tjänar dem och inte tillber dem, ⁸utan håller er (klamrar er fast vid, klistrar er) till Herren er Gud (Jahveh Elohim) som ni har gjort till denna dag.
     ⁹Därför har Herren (Jahveh) drivit ut framför er stora och mäktiga folk och ingen man har stått emot er till denna dag. ¹⁰En man av er har jagat tusen, eftersom Herren er Gud (Jahveh Elohim) är den som stridit för er som han har talat till er. ¹¹Vakta (skydda, bevara) er själva mycket, så att ni älskar Herren er Gud (Jahveh Elohim). ¹²Om ni på något sätt går tillbaka och håller er till kvarlevan av dessa länder, av de folk som finns kvar bland er, och ingår äktenskap med dem och går in hos dem och de till er, ¹³vet då med säkerhet att Herren er Gud (Jahveh Elohim) inte ska driva bort dessa folk från ditt ansikte (din åsyn) längre, utan de ska bli en snara och en fälla för er, och ett gissel i er sida [slavdrivares piska], och taggar i era ögon [som förblindar] till dess ni förgås från det goda land som Herren er Gud (Jahveh Elohim) har gett er.
     ¹⁴Se, jag vandrar (tar nu nästa steg) på den väg allt [vi alla här] i världen måste gå [1 Kung 2:2], betänk därför i hela ert hjärta och med hela er själ att inte en enda sak av allt det goda som Herren er Gud (Jahveh Elohim) talade över er har uteblivit, allt har kommit till er, inget av det saknas. ¹⁵Och det ska ske att så som allt gott har kommit över er som Herren er Gud (Jahveh Elohim) har talat över er, så ska Herren (Jahveh) föra alla onda ting över dig till dess han har förgjort er från detta goda land som Herren er Gud (Jahveh Elohim) har gett er, ¹⁶när ni begår överträdelser mot Herren er Guds (Jahveh Elohims) förbund som han har befallt er och går och tjänar andra gudar och tillber dem. Då ska Herrens (Jahvehs) vrede upptändas mot er och ni ska förgås med hast från det goda land som han har gett till er."

Israel förnyar sitt löfte till Gud
¹Och Josua samlade alla Israels stammar i Shechem och kallade på alla Israels äldste och på deras huvuden (ledare) och på deras domare och på deras härförare, och de ställde sig inför Guds (Elohims) ansikte.
     ²Och Josua sa till hela folket: "Så säger Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim): Era fäder bodde tidigare bortom floden [Eufrat] – Terach, Abrahams far och Nachors far – och de tjänade andra gudar. ³Och jag tog er far Abraham från andra sidan floden och ledde honom genom alla Kanaans länder och förökade hans säd och gav honom Isak. ⁴Och till Isak gav jag Jakob och Esau, och till Esau gav jag berget Seir, för att besätta det, och Jakob och hans söner gick ner till Egypten.
     ⁵Och jag sände Mose och Aron, och jag plågade Egypten i enlighet med allt som jag gjorde i dess mitt, och därefter förde jag ut er. ⁶Och jag förde era fäder ut ur Egypten och ni kom till havet, och egyptierna jagade efter era fäder med vagnar och ryttare till Vasshavet (Röda havet). ⁷Och när de ropade till Herren (Jahveh) satte han ett mörker mellan er och egyptierna, och lät havet skölja över dem, och era ögon såg vad jag gjorde i Egypten och ni bodde i öknen i många dagar.
     ⁸Och jag förde er till amoréernas land som bodde bortom Jordan, och de stred med er och jag gav dem i er hand och ni besatte deras land och jag förgjorde dem framför er. ⁹Sedan steg Balak, Tsippors son, upp och kämpade mot Israel, och han sände efter Bileam, Beors son, för att förbanna er.
     ¹⁰Men jag lyssnade inte till Bileam, därför välsignade han er och jag befriade er ur hans hand.
     ¹¹Och ni gick över Jordan och kom till Jeriko och Jerikos män stred mot er, amoréerna och perisséerna och kanaanéerna och hettiterna och girgashéerna, hivéerna och jevusiterna, och jag gav dem i er hand. [5 Mos 7:1; Jos 3:10] ¹²Och jag sände bålgetingar framför er som drev ut dem framför er, två av amoréernas kungar, inte med svärd, inte med båge. ¹³Och jag gav er ett land på vilket ni inte hade arbetat, och städer som ni inte hade byggt, och ni bodde i dem, ni åt av vingårdar och olivlundar som ni inte planterat.
     ¹⁴Och nu, vörda Herren (Jahveh) och tjäna honom i renhet och sanning, och släng bort gudarna som era fäder tjänade (tillbad) på andra sidan floden [Eufrat] och i Egypten, och tjäna Herren (Jahveh). ¹⁵Och om det verkar ont för er att tjäna Herren (Jahveh), välj idag vem ni vill tjäna, om det är gudarna som era fäder tjänade som var på andra sidan floden [Eufrat] eller amoréernas gudar, i vars land ni bor. Men jag och mitt hus (min familj) [har bestämt oss], vi ska tjäna Herren (Jahveh)!"
     ¹⁶Folket svarade då [Josua]: "Aldrig att vi skulle överge Herren och tjäna andra gudar! ¹⁷Vi vet att Herren är vår Gud, han är den som har fört oss och våra fäder ut ur Egyptens land, ur slavhuset [2 Mos 20:2]. Vi kommer ihåg hur han har gjort stora under inför våra ögon. Han beskyddade oss på vår vandring och från folken vi passerade.
     ¹⁸[Vi vet att] Herren har jagat i väg alla dessa folk för oss, också amoréerna som bodde i landet. Vi vill också tjäna (tillbe) Herren, för han är vår Gud."
     ¹⁹Och Josua sa till folket: "Ni kan inte tjäna Herren (Jahveh) för han är en helig Gud (Elohim). Han är en nitälskande Gud (hebr. El qana) [2 Mos 20:5]. Han ska inte förlåta era överträdelser, inte era synder. ²⁰Om ni förkastar Herren (Jahveh) och tjänar andra gudar, då ska han vända och göra er ont och förtära er, istället för att han har gjort gott mot er."
     ²¹Och folket sa till Josua: "Nej, men vi vill tjäna Herren (Jahveh)." ²²Och Josua sa till folket: "Ni är vittnen mot er själva att ni har valt Herren (Jahveh) för att tjäna honom." Och de svarade: "Vi är vittnen." ²³[Josua sa:] "Kasta nu därför bort de främmande gudarna som finns hos er och böj (luta, vänd) era hjärtan till Herren (Jahveh), Israels Gud (Elohim)."
     ²⁴Och folket sa till Josua: "Herren vår Gud (Jahveh Elohim) ska vi tjäna och hans röst ska vi lyssna till."
     ²⁵Så Josua skar ett förbund med folket den dagen och förelade dem en förordning (ordagrant "saker inristat") och ett påbud (bindande juridiska beslut) i Shechem. ²⁶Och Josua skrev dessa ord i boken med Guds undervisning (hebr. Torah), och han tog en stor sten och satte upp den där under eken vid Herrens (Jahvehs) heliga plats (helgedom – hebr. miqdash). ²⁷Och Josua sa till allt folket: "Se, denna sten ska vara ett vittne mot er, för den har hört alla de ord som Herren (Jahveh) har talat till oss, den ska därför vara ett vittne mot er så att ni inte förnekar er Gud (Elohim)." ²⁸Så sände Josua iväg folket, var man till sin arvedel.

Josua dör
²⁹Och det hände efter detta att Josua, Nuns son, Herrens (Jahvehs) tjänare dog. Han blev 110 år. ³⁰Och de begravde honom på gränsen till hans arv i Timnat-Serach, som är i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash. ³¹Och Israel tjänade Herren (Jahveh) alla Josuas dagar och alla dagar som de äldste, som kände till Herrens (Jahvehs) gärningar som han hade gjort för Israel, levde efter Josua.
     ³²Och Josefs ben som Israels söner fört upp från Egypten, begravde man i Shechem, på den mark som Jakob köpt av Chamors son, Shechems far för 100 silvermynt (hebr. qesitah), och det blev Josefs söners arv.

[Värdet på silvermyntet qesitah är okänt men motsvarar troligtvis en shekel, den grekiska översättningen Septuaginta översätter ordet med lamm, som såldes för en shekel, se även 1 Mos 33:19; Job 42:11.]

³³Och Elazar, Arons son, dog och de begravde honom på hans son Pinchas kulle, som getts till honom i Efraims bergsbygd.

Tillbaka upp

---