Psalm 70 är en brådskande bön. Psalmen är kort, något som förstärker angelägenheten och behovet av Guds ingripande nu på en gång! Varje rad består av en vädjan till Gud. I kontrast till andra psalmer har den inte en avslutande lovprisning. De judiska skrivare som kopierade manuskripten måste ha blivit förvånade över psalmens form och korthet. Flera hebreiska manuskript kombinerar Psalm 70 och 71 till en längre psalm. Något som också är speciellt är kopplingen till Psalm 40. Innehållet återfinns i en lite modifierad form i avslutningen där, se Ps 40:14-18. Det är omöjligt att veta vilken av dessa texter som kom till först, men eftersom samlingen med psaltarpsalmer har med dem båda kan det vara värdefullt att se psalmen i sitt sammanhang. Placeringen av Psalm 70 här mellan Psalm 69 och 71 som är två långa psalmer som båda avslutas med lovprisning, förstärker angelägenheten och nöden.

Citeras: Vers 6 i Matt 5:3

Författare: David

Struktur: Psalmen har ett kiastiskt mönster:

A Vädjan – skynda till undsättning, vers 2
  B Nuvarande situation, vers 3-4
    C Världen som den är tänkt att vara, vers 5
  B´ Nuvarande situation, vers 6a
A´ Vädjan – skynda till undsättning, vers 6b

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av (till) David, för att minnas (komma ihåg). [Till påminnelse för att få Guds uppmärksamhet.]

[Frasen "för att minnas" finns bara i öppningen här och i en annan psalm, se Ps 38:1.]

²Gud (Elohim), rädda (ryck bort; lyft) mig,
    Herre (Jahveh), skynda till min hjälp!

[I parallellversen i Ps 40:14 finns ett inledande verb ratsah som översätts "Visa välvilja". Första versen är korthuggen, vilket visar på desperationen i bönen. I Ps 40:14 används Jahveh två gånger, medan här är första referensen till Gud Elohim och den andra Jahveh.]

³Må de skämmas och bli generade som står efter mitt liv (själ – hebr. nefesh).
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig) vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
⁴Må de vända tillbaka i skam,
    de som säger: "Haha, haha" (driver med mig; hebr. heach heach – ett uttryck för skadeglädje).

⁵Låt alla dem som söker dig fröjdas och vara glada i dig.
Låt dem som älskar din frälsning oavbrutet säga: "Låt Gud (Elohim) bli stor."

⁶Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud].

Gud (Elohim), skynda dig till mig,
    du är min hjälp och min befriare,
Herre (Jahveh), dröj inte!

[Psalmen börjar och slutar på samma sätt och använder samma hebreiska vokabulär i vers 1 (ezrah choch – till min hjälp skynda) och här i vers 6 omvända ordföljden (choch ezri – skynda till min hjälp). Psalmens sista ord är "dröj" (hebr. achar) som beskriver någon som går i tjära och därför blir fördröjd.]

Tillbaka upp

---

Ords 12:4

⁴En skicklig (effektiv, alert, hederlig) hustru (med stark karaktär och initiativförmåga) är sin makes krona,
    men en maka som orsakar skam (förvirring, oreda) är som röta (förruttnelse) i hans ben.

Tillbaka upp

---

Luk 8:22-39

Jesu makt

Jesus stillar stormen

Strandkanten vid Kapernaum.

²²[Galileiska sjön ligger tvåhundra meter under havsytan, omgiven av berg. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias i en liknande storm.]

En dag steg Jesus i en båt tillsammans med sina lärjungar och sa till dem: "Låt oss fara över till andra sidan." De lade ut, ²³och medan de seglade föll Jesus i sömn. Då kom det en kraftig stormby (virvelvind, cyklon). Vågorna slog in i båten, så att den höll på att fyllas, och de var i stor fara. ²⁴Då gick de fram och väckte honom och sa: "Mästare, Mästare, vi går under!"
    Han vaknade och tillrättavisade skarpt vinden och vattnets vågor, och de lade sig och det blev lugnt.
     ²⁵Han frågade lärjungarna: "Var är er tro?"
    Förskräckta men också förundrade (förvånade, chockade) sa de till varandra: "Vem är han som till och med befaller vindarna och vattnet, och de lyder honom?"

Jesus befriar en besatt

Klippgravar har hittats i Kursi på den östra sidan av Galileiska sjön. Det kan ha varit här Jesus mötte mannen som plågades svårt av mörkrets makter.

²⁶De [Jesus och de tolv lärjungarna] kom till gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen. ²⁷När Jesus steg i land konfronterades han av en man från staden (som kom fientligt emot honom). Han var besatt av demoner och hade inte haft kläder på sig sedan lång tid, och han bodde inte i något hus utan bland gravarna. ²⁸När han såg Jesus vrålade han genomträngande, föll ner inför honom och ropade med hög röst: "Vad har du med mig att göra, Jesus, du den högste Gudens Son? Jag ber dig, plåga mig inte!" [Frasen är ordagrant "vad har jag med dig att göra", och kan betyda "lämna mig ifred" eller "bry dig inte om mig."]
     ²⁹Jesus hade redan befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Den hade länge haft mannen i sitt grepp. Ofta hade man bundit honom med kedjor och bojor och hållit honom i förvar, men han hade slitit sig lös och drivits ut i öknarna av demonen.
     ³⁰Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?"
    Han svarade: "Legion", för många demoner hade farit in i honom.

["Legion" betyder tusental och är ett latinskt låneord för en stor armé. En romersk legion bestod av över 6 000 män. Termen antyder både att mannen hade ett stort antal demoner och att deras natur var våldsam och krigisk.]

Vy över norra delen av Galileiska sjön, sedd från Golanhöjderna på den östra sidan.

³¹De bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ner i avgrunden (det bottenlösa djupet, helvetet).
     ³²Nu gick där en stor svinhjord [2 000, se Mark 5:13] och betade på berget, och demonerna bad honom att få fara in i svinen, och det tillät han. ³³Då for demonerna ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten och ner i sjön och drunknade. [Svin var ett orent djur för judarna. Ägarna och befolkningen var icke-judar.]
     ³⁴När de som vaktade svinen såg vad som hade skett, flydde de och berättade det i staden och på landsbygden. ³⁵De gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jesus och fann mannen som demonerna hade farit ut ur sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen. De blev förskräckta. ³⁶De som hade sett händelsen [på nära håll], berättade hur den demonbesatte mannen hade blivit helad (botad, befriad, frälst). [De som vaktade svinen var långt borta, se Matt 8:30, så detta syftar antagligen på lärjungarna och folk i andra båtar som följt med till denna sida av sjön, se Mark 4:36.] ³⁷Alla i Gergesa och trakten däromkring bad då Jesus att lämna dem, för de hade gripits av fruktan. [Mark 5:16 antyder att det var ekonomiska skäl. Värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten, än att en plågad människa blivit helad.]
    Jesus steg i båten och vände tillbaka [till den västra sidan av Galileiska sjön]. ³⁸Mannen som demonerna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom och sa: ³⁹"Gå tillbaka hem [till ditt hus, din familj, dina släktingar och dina landsmän] och berätta för dem allt vad Gud har gjort med dig." Han gick därifrån och berättade för hela staden vad Jesus hade gjort för honom.

Tillbaka upp