Det var jag som förde er ut ur Egypten,
    förde er ut ur slavhuset (slaveriet).
⁹Jag räddade er från Egyptens hand,
    och från alla andra förtryckares hand.
Jag drev undan dem för er,
    och gav er deras land.
¹⁰Jag sa till er: Jag är Herren (Jahveh) er Gud (Elohim),
    ni ska inte tillbe (vörda, frukta) amoréernas gudar i vars land ni bor,
men ni lyssnade inte på mig."

[Israeliterna hade börjat tillbe fertilitetsguden Baal, och hans älskarinna Asherah. Genom att offra sina förstfödda söner i eld och genom sexuella riter trodde man att man kunde väcka upp Baal så han gav goda skördar.]

¹¹[Temat med rädsla/fruktan genomsyrar hela berättelsen om Gideon. Skräcken som avspeglar sig i denna berättelse är en normal mänsklig rädsla som kan uppstå inför det okända eller när man har en utmaning framför sig. Men den måste övervinnas.]

Herrens ängel kom till Ofra [på Jisreelslätten] och satte sig under terebinten som tillhörde aviesriten Joash. Gideon, hans son, höll just på att tröska vete i vinpressen för att gömma det från midjaniternas ansikte (så att de inte skulle se eller komma åt det).

[En allmänt accepterad uppfattning är att Herrens ängel är Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens budbärare innan han tar mänsklig gestalt. Staden Ofra omnämns i samband med Jezereldalen och berget Tabor. Den verkar ha legat utsatt för angrepp mitt på slätten och identifieras ofta med dagens Afula. Gideon betyder "en som hugger ner", vilket är ett lämpligt namn med tanke på hans första uppdrag att riva ner baalsaltaret och asherahpålen, se vers 25.]

¹²Herrens ängel visade sig för honom och sa: "Herren är med dig, du tappre krigare!"
     ¹³Gideon svarade honom: "Men, Herre (Adonai), om Herren (Jahveh) är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder återberättade när de sa hur Herren (Jahveh) förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren (Jahveh) svikit oss och gett oss i midjaniternas hand."
     ¹⁴Herren (Jahveh) vände sig till Gideon och sa: "Gå, och använd den styrka (hebr. koach) du har och du ska rädda Israel ur midjaniternas händer. Är det inte jag som sänder dig?"
     ¹⁵Gideon svarade: "Men, Herre (Adonai), hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj."
     ¹⁶Herren (Jahveh) sa till honom: "Jag ska vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna [hela deras armé] som om de vore en enda man."
     ¹⁷Och han [Gideon] sa till honom: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig då ett tecken att det är du som talar med mig. ¹⁸Lämna inte den här platsen, jag ber dig, [vänta här] tills jag kommer till dig och för fram min gåva (matoffer – hebr. minchah) och lägger den framför dig." [Det kan vara en gåva eller ett matoffer, se 1 Mos 4:3; Dom 3:15.]
    Och han sa: "Jag stannar här tills du kommer tillbaka."
     ¹⁹Och Gideon gick in och gjorde i ordning en killing och osyrade brödkakor av en efa [standardmått för att mäta torra varor – 22 liter] mjöl, och köttet lade han i en korg och buljongen i en skål, och bar ut det till honom under terebinten och ställde fram det.
     ²⁰Och Guds (Elohims) ängel sa till honom: "Ta köttet och de osyrade brödkakorna och lägg dem på klippan och häll ut buljongen." Och han gjorde så. ²¹Och Herrens (Jahvehs) ängel sträckte fram spetsen på sin stav som han hade i sin hand och vidrörde köttet och de osyrade brödkakorna, och det slog ut eld från klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Och Herrens (Jahvehs) ängel försvann från hans åsyn. ²²Och Gideon såg att han var Herrens (Jahvehs) ängel, och Gideon sa: "Ack (åh nej), Herre Herre (Adonai Jahveh), eftersom jag har sett Herrens (Jahvehs) ängel ansikte mot ansikte."
     ²³Och Herren (Jahveh) sa till honom: "Frid (shalom) vare med dig, var inte rädd, du ska inte dö."
     ²⁴Och Gideon byggde ett altare där till Herren (Jahveh) och gav det namnet Jahveh-Shalom (Herren är frid, fred, hälsa, välgång och allt gott). Till denna dag står det fortfarande i Ofra, fädernas Ezri.
     ²⁵Och det skedde samma natt att Herren (Jahveh) sa till honom: "Ta din fars tjur och den andra tjuren som är sju år, och bryt ner baalsaltaret som din far har och hugg ner aseran vid den, ²⁶och bygg ett altare till Herren din Gud (Jahveh Elohim) ovanpå detta fäste (avgudaaltaret), på stridsplatsen, och ta den andra tjuren och offra ett brännoffer med aseran, som du ska hugga ner, som ved."

[På platsen där baalsaltaret stått ska Gideon bygga Herrens altare. Platsen är en stridsplats. Dessa principer återkommer i hela Bibeln. Jesus tar lärjungarna till en av de mest mörka platserna och undervisar om församlingen som ska byggas "på denna klippa", se Matt 16:18. I andlig krigföring behöver det ockulta bytas ut mot Guds alternativ, se Matt 12:45.]

²⁷Och Gideon tog tio män av sina tjänare och gjorde det som Herren (Jahveh) hade talat till honom, och det skedde att han på grund av fruktan för sin fars hus och stadens män, inte kunde göra det på dagen utan gjorde det på natten.
     ²⁸Och när stadens män steg upp tidigt på morgonen, se då var baalsaltaret nedbrutet och aseran som stått vid det var nerhuggen och den andra tjuren var offrad på altaret som var byggt.
     ²⁹Och de sa till varandra: "Vem har gjort detta?" Och när de undersökte och frågade, sa de: "Gideon, Joashs son, har gjort detta."
     ³⁰Och männen i staden sa till Joash: "För ut din son så att han kan dö, eftersom han har brutit sönder baalsaltaret och eftersom han har huggit ner aseran som var bredvid det."
     ³¹Och Joash sa till alla som stod över (flockades runt, trängde sig på) honom: "Ska ni ta strid för (försvara med ord) Baal? Eller ska ni rädda honom? Den som vill strida för honom ska dödas före morgonen, om han är en gud, låt honom strida för (försvara) sig själv, eftersom hans altare är nedbrutet." ³²Och den dagen blev han kallad Jerubaal och han sa: "Låt Baal strida (försvara sig) själv mot honom eftersom han har brutit ner hans altare." ³³Och alla midjaniterna och amalekiterna och österns söner samlades tillsammans och de gick över och slog läger i Jizreels dal. ³⁴Men Herrens (Jahvehs) Ande klädde Gideon och han blåste en shofar, och Aviezer samlades efter (bakom) honom. ³⁵Och han sände budbärare över hela Manasse och även de samlades efter (bakom) honom, och han sände budbärare till Asher och till Sebulon och till Naftali och de kom upp och mötte honom.
     ³⁶Och Gideon sa till Gud (Elohim): "Om du vill rädda Israel med min hand som du har sagt [lovat], ³⁷se, jag ska lägga en ulltuss på tröskplatsen, om det är dagg bara på ullen och det är torrt på hela marken, då ska jag veta att du vill rädda Israel med min hand som du har sagt [lovat]." ³⁸Och det blev så, för han steg upp tidigt på morgonen och kramade ur ulltussen och det rann ut dagg ur den, en hel skål full med vatten.
     ³⁹Och Gideon sa till Gud (Elohim): "Låt inte din vrede upptändas mot mig, och jag ska tala bara en gång till, låt mig pröva, jag ber dig, men denna gång med ulltussen, låt det vara torrt på ulltussen och fullt med dagg på marken." ⁴⁰Och Gud (Elohim) gjorde så den natten, för det var torrt bara på ulltussen och det var dagg på marken.

Gideons trupp – från 32 000 till 300

På berget Gilboas norra sluttning mot Jezereldalen finns den grotta som kallas "Gideons grotta" som förser Ein-Charad med vatten.

¹Och Jerubaal [namnet som Gideons far gav honom, se Dom 6:32], som är Gideon, och hela folket som var med honom [från Manasse, Asher, Sebulon och Naftali, se Dom 6:35] steg upp tidigt och slog läger vid Ein-Charod [betyder: "darrande källan" eller "fruktans källa"]. Midjans läger var [8 km] norr om dem vid [berget] Givat-More i dalen [Jezereldalen].

[Att slå läger vid en källa var strategiskt bra. Från berget Gilboa kan man också se ut över Jezereldalen och midjaniternas läger knappt en mil nordväst om dem. Namnet på källan, som kommer från verbet för att frukta, hebr. charad, antyder att namnet på vattnet även avspeglade inställningen hos trupperna. Vi vet inte om Gideon fortfarande fruktade midjaniterna, men utifrån vers 3 förstår vi att majoriteten av trupperna gjorde det. Berget heter ordagrant "lärarens berg". Här har flera viktiga händelser hänt, Saul besöker en spåkvinna (1 Sam 28:5-7), Elisha uppväcker en kvinnas son i Shunem (2 Kung 4:8, 32-34). Det är också på andra sidan kullen Jesus uppväcker en kvinnas son i Nain (Luk 7:11-17).]

²Och Herren (Jahveh) sa till Gideon: "Folket som är med dig är alldeles för många för att jag ska kunna ge midjaniterna i deras hand, annars förhäver sig Israel mot mig och säger: 'Min egen hand har räddat mig.' ³Och nu, jag ber dig, ropa i folkets öron och säg:

'Den som är rädd eller skakar (darrar av skräck – hebr. chared),
    kan vända om och pipa iväg (gå hem tidigt; ovanligt ord kan även betyda kvittra – hebr. tsafar)
från Gileads bergsområde.' "

Och 22 000 av folket [som initialt var 32 000] återvände och 10 000 blev kvar.

[Från 32 000 israelitiska män blir nu bara 30% kvar. En anledning till att de rädda skulle gå hem är att fruktan lätt sprider sig, se 5 Mos 20:8. Källan Ein-Charod ligger vid berget Gilboa, medan Gilead ligger österut på andra sidan Jordanfloden vilket tydligt definieras bara några kapitel tidigare i Deborahs sång, se Dom 5:17. Första gången platsen nämns i Bibeln är vid Jakobs flykt från Laban, se 1 Mos 31:21, vilket gör att namnet förknippas med rädsla och flykt. En del tolkar det som om det är en felskrivning, men bättre är att se att de som var rädda, som var från trakten av östra Manasse (Dom 6:35, som är i bergsområdet Gilead), skulle återvända hem. Ser man uttrycket som en kiasm ramas det in av vilka som ska återvända, och centralt hur de ska göra det. Detta är inte den enda språkliga finurligheten i texten. Ordet skakar (hebr. charad) har samma rot som källans namn Charod. Centralt i kiasmen finns två ovanliga ord. Först hebr. shov för att återvända följt av tsafar som är svåröversatt och kan betyda "tidigt", men även en fågels kvittrande. Betydelsen blir att de som är från Gilead och är rädda kan återvända och "flaxa hem" som rädda fåglar.]

Nedanför källan samlas vattnet i en vattensamling. Det är numera en nationalpark som heter Maajan Charod (Maayan Harod).

⁴Och Herren (Jahveh) sa till Gideon: "Folket är fortfarande för många, för ner dem till vattnet och jag ska pröva dem åt dig där. Och det ska vara så att om dem som jag säger: 'De ska gå med dig', de ska gå med dig och dem om vilka jag säger att: ’De ska inte gå med dig’, de ska inte gå med dig."
     ⁵Och han förde ner folket till vattnet och Herren (Jahveh) sa till Gideon: "Alla som läppjar av vattnet med sin tunga, som en hund lapar (av vattnet), honom ska du placera för sig, på samma sätt med var och en som böjer sig ner på sina knän för att dricka." ⁶Och antalet av dem som lapade genom att sätta sin hand till munnen var 300 män, men alla andra av folket böjde sig ner på sina knän för att dricka vatten.
     ⁷Och Herren (Jahveh) sa till Gideon: "Med de 300 männen som lapade ska jag frälsa (rädda) er och ge midjaniterna i din hand, och låt hela folket gå var och en till sin plats." ⁸Och de tog folkets proviant i sina händer och sina shofarer, och han sände alla Israels män, varje man till sitt tält, men behöll de 300 starka (fasta, säkra, tappra) männen.

Midjaniternas läger låg [på lägre höjd] under honom i dalen.

Vy ovanför källan på berget Gilboa. Midjaniternas läger var i dalen vid sluttningen av berget Givat-More som syns i bakgrunden.

⁹Och det skedde samma natt att Herren (Jahveh) sa till honom: "Stå upp, gå ner till lägret, för jag har gett det i din hand. ¹⁰Men om du är rädd för att gå ner, gå med Pura, din yngling, ner till lägret, ¹¹och du ska höra vad de talar och efteråt ska dina händer bli starka (fasta, säkra, tappra) till att gå ner till lägret." Och han gick ner med Pura, sin yngling, till den yttersta delen av arméns män som var i lägret. ¹²Och midjaniterna och amalekiterna och alla österns söner låg tillsammans i dalen som en gräshoppssvärm i antal, och deras kameler gick inte att räkna, som sanden som är på havets strand i antal.

[Gräshoppssvärmen här syftar på en invasion av gräshoppor där de kommer i så stora svärmar att de orsakar en mindre solförmörkelse där de drar fram. Dessa svärmar brukar bestå av många miljoner gräshoppor.]
     ¹³Och när Gideon kom, se, där var en man som återberättade sin dröm för sin granne och sa: "Se, jag drömde en dröm och en brödkaka av korn rullade in i Midjans läger och kom till tältet och slog det och det föll och vändes upp och ned så att tältet låg platt."
     ¹⁴Och hans granne svarade och sa: "Detta är inget annat än Gideons svärd, Joashs son, en man i Israel, i hans hand har Gud (Elohim) gett Midjan och hela hären."
     ¹⁵Och det var så när Gideon hörde drömmen berättas och dess uttydning, då tillbad han och han återvände till Israels läger och sa: "Stå upp, för Herren (Jahveh) har gett Midjans armé i vår hand." ¹⁶Och han delade de 300 männen i tre grupper och han satte shofarer i alla deras händer och tomma krukor med facklor i krukorna.
     ¹⁷Och han sa till dem: "Se på mig och gör som jag, och se, när jag kommer till utkanten av lägret ska det ske att som jag gör, så ska ni göra. ¹⁸När jag blåser i shofaren, jag och alla som är med mig, då ska ni också blåsa i shofarerna på varje sida av hela lägret och säga: 'För Herren (Jahveh) och för Gideon!' "
     ¹⁹Och Gideon och de 100 män som var med honom kom till den yttersta delen av lägret i början av den mellersta nattväkten [den andra nattväkten – från klockan tio på kvällen till två på natten] när de nyligen hade ställt ut vakten (haft vaktombyte), och de blåste i shofarerna och krossade krukorna som de hade i sina händer i bitar. ²⁰Och de tre grupperna blåste i sina shofarer och krossade krukorna och höll facklorna i sin vänstra hand och i högra handen shofarerna som de blåste i och de ropade: "Svärd till Herren (Jahveh) och till Gideon!" ²¹Och de stod (stilla) var och en på sin plats runtom lägret, och hela armén sprang och de ropade och flydde.
     ²²Och de blåste i de 300 shofarerna och Herren (Jahveh) satte varje mans svärd mot hans granne i hela hären och hären flydde så långt som till Beit-Shitta mot Tsererata, så långt som till Avel-Mecholas gräns vid Tabbat. ²³Och Israels män samlades från Naftali och från Asher och från Manasse och jagade efter midjaniterna. ²⁴Och Gideon sände budbärare genom hela Efraims bergsbygd [som sträckte sig från Betel, norr om Jerusalem, upp till Jisreelslätten – området kallades senare Samarien] och sa: "Kom ner mot Midjan, och ta vattnen framför dem så långt som till Beit-Bara och även Jordan."
    Och alla Efraims män samlades tillsammans och tog vattnen så långt som till Beit-Bara och även Jordan. ²⁵Och de tog två av Midjans furstar, Orev och Zeev, och de slog Orev vid Orevs klippa och Zeev slog de i Zeevs vinpress, och jagade midjaniterna. Och de förde Orevs och Zeevs huvuden till Gideon på andra sidan Jordan.

Tillbaka upp

---