⁵För du, Herre (Adonaj), är verkligen god och förlåtande,
    du visar stor nåd (kärleksfull omsorg; trofasthet) till alla som ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till dig.
⁶Lyssna (vänd ditt öra) till min bön, Herre (Jahve),
    ge akt (lyssna uppmärksamt) på mina böners ljud [enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp].

⁷På min nöds dag [då jag är trängd och möter svårigheter], ropar jag (åkallar, höjer jag min röst i bön) till dig,
    för du ska svara mig.

⁸Det finns ingen som kan jämföras med dig bland gudarna (elohim), Herre (Adonaj),
    de har inte ens några gärningar (de gör ingenting).
⁹Alla hednafolk som du har gjort ska komma och tillbe (falla ner inför) dig, Herre (Adonaj),
    och de ska ära ditt namn. [Upp 15:4]
¹⁰För du är stor och gör stora under;
    bara du är Gud (Elohim).

¹¹Visa mig din väg, Herre (Jahve),
    så att jag kan vandra och leva i din sanning.
Lär mig att helhjärtat vörda (frukta, ära)
    ditt namn (bind mitt hjärta vid ditt hjärta).
¹²Jag vill tacka (med öppna händer prisa) dig, Herre (Adonaj), min Gud (Elohim), av hela mitt hjärta,
    och jag vill ära ditt namn för evigt.

¹³För din nåd (omsorgsfulla kärlek) är stor mot mig
    och du har räddat (ryckt bort) min själ från Sheol (graven, underjorden – de dödas plats).
¹⁴Gud (Elohim), de stolta har rest sig mot mig och skaran med onda män har letat efter min själ.
    De har inte satt dig [Gud] framför sig (gjort Herren till sin förebild och sitt rättesnöre för levernet).

¹⁵Men du, Herre (Adonaj), är en Gud (El) som är
    barmhärtig (är nådig och har ett starkt känslomässigt band till oss) och ger favör (generös i nåd),
        sen till vrede
    och överflödar i (är rik på) nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning.

[I denna vers finns 3 olika ord för nåd för att beskriva den så mångsidigt som möjligt. Herren både är nåd och ger nåd på alla upptänkliga sätt. Nåd och sanning (hebr. chesed ve emet) hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning och återfinns i Guds eget vittnesbörd, se 2 Mos 34:6. Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]

Vänd dig till mig,
    visa mig din nåd (favör, oförtjänt kärlek);
ge din kraft till din tjänare,
    rädda din tjänarinnas son.
    [Här beskrivs en slav som är född in i den relationen, se 1 Mos 14:14. En bild på Davids ödmjuka inställning.]

¹⁷Visa mig ett tecken [Dom 6:17] på din godhet,
    när mina fiender ser, ska de komma på skam,
för du, Herre (Jahve),
    hjälper och tröstar mig (vänder min sorg till hopp inom mig).

Tillbaka upp

---

Ords 13:9-10

⁹De rättfärdigas ljus [ande] brinner frimodigt (med glädje),
    medan de ogudaktigas lampa [ande] ska bli utsläckt.

¹⁰Högmod skapar bara strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl),
    men hos dem som tar emot råd (är läraktiga) finner man vishet.

[De har en ödmjuk inställning, erkänner att de inte vet allt och är villiga att lära sig mer.]

Tillbaka upp

---

Luk 18:18-43

Jesus talar med en rik ung man
¹⁸[Jesus talar om att man måste ödmjuka sig och i barnslig förtröstan ta emot Guds rike som ett barn. I djup kontrast till ett barns enkelhet kommer nu en rik ledare och frågar vad han ska göra.]

En ledare [troligen en föreståndare för en synagoga eller en medlem av Sanhedrin] frågade Jesus: "Gode lärare, vad ska jag göra för att få evigt liv?"
     ¹⁹Jesus svarade: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. ²⁰Du kan buden:

Du ska inte begå äktenskapsbrott [2 Mos 20:14],
Du ska inte mörda [2 Mos 20:13],
Du ska inte stjäla [2 Mos 20:15],
Du ska inte vittna falskt (ljuga i rättssalen) [2 Mos 20:16],
Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor [2 Mos 20:12]."

²¹Då svarade han: "Allt detta [lagarna som nyss nämnts] har jag hållit från min ungdom." [Han trodde han hållit buden ända sedan han blivit moraliskt myndig, vilket var vid tretton års ålder. I dagens judendom sker detta vid Bar mitsvah som betyder att man blir en "budets son". Att Sakarias och Elisabet följde Herrens bud och föreskrifter, benämns som något positivt i Luk 1:6. I Matt 19:20 framkommer också att mannen känner att han saknar något. Frågan som han verkar ställa är varför han ännu inte fått frid i hjärtat, trots att han har försökt hålla alla buden.]
     ²²När Jesus hörde det, sa han till honom: "Ett saknas (fattas – gr. leipo) dig fortfarande. Sälj allt du har och dela ut [fördela pengarna] till de fattiga. Då kommer du att ha en [rik] skatt i himlen. Kom sedan tillbaka och följ mig (bli min lärjunge)." [I Mark 10:21 står det hur Jesus såg på honom med kärlek.]
    

Jesu liknelse att det är lättare för en kamel att gå igenom ett nålsöga på en synål, än för en rik att komma in i Guds kungarike, förbryllade lärjungarna.

²³När den unge mannen hörde detta, blev han djupt bedrövad, för han var rik – mycket rik. [Mannen visade sig vara en avgudadyrkare – han älskade sin rikedom mer än Gud och människor.]
     ²⁴Jesus såg att han var djupt bedrövad och sa: "Hur svårt är det inte för de rika (de som är förmögna) att komma in i Guds kungarike. ²⁵Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike."

[Lukas, som är läkare, använder här ett ord för en medicinsk synål. Jämförelsen är mellan det minsta vanligt förekommande föremålet, i kontrast till det största djuret i Mellanöstern. Liknelsen säger att det är omöjligt mänskligt sett, om inte Gud griper in, se vers 27. Kamelen används även i liknelsen med att sila mygg och svälja kameler, se Matt 23:24. Under medeltiden uppstod en sägen att en låg och smal port i Jerusalems mur kallades "nålsögat", men det finns inga historiska eller arkeologiska belägg för att någon sådan port fanns i bruk under Jesu tid.]

²⁶De som hörde det frågade: "Vem kan då bli frälst (räddad)?"
     ²⁷Han svarade: "Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud." [Genom Guds nåd är det möjligt att ge upp allt och följa honom; lärjungarna hade gjort det, se vers 28-29. Nästa kapitel visar också att det är möjligt för en rik man att komma in i Guds rike, se Luk 19:1-10.]
     ²⁸Då sa Petrus: "Se, vi har lämnat allt som var vårt för att följa dig." [I motsats till den rike unge mannen, se vers 23.]
     ²⁹Jesus sa till dem: "Sannerligen (Amen), säger jag er: Var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru [avstått från att gifta sig, se Matt 19:10-12] eller syskon eller föräldrar eller barn, ³⁰ska få mångdubbelt igen redan i den här världen och sedan evigt liv i den kommande världen."

Ännu en förutsägelse om Jesu lidande
³¹Sedan tog Jesus de tolv [lärjungarna] avsides och sa till dem: "Lyssna, vi går nu upp till Jerusalem och allt som är skrivet om Människosonen genom profeterna ska ske (gå i uppfyllelse där). ³²Han ska överlämnas till hedningarna, och de ska håna (tala nedvärderande) och förolämpa (skymfa) och spotta på honom. ³³De ska prygla honom hårt (han ska få utstå fyrtio piskslag) och på tredje dagen ska han uppstå igen." [Tre typer av straff utfärdades av romarna. I ökad grad av grymhet var de: slag, piskning, och hård prygling. Det sistnämnda var det straff Jesus utsattes för. I piskan var ben och metallbitar fastbundna som rev upp huden ända in till benen, och det var inte ovanligt att offret dog.]
     ³⁴Men de tolv lärjungarna begrep ingenting av detta. Det var helt dolt för dem, och de kunde inte förstå (greppa) vad han sa.

Till Jeriko

En blind man helas

Herodes den store byggde det nya romerska Jeriko strax söder om den gamla staden Jeriko.

³⁵[Lukas skriver att Jesus "närmade sig Jeriko", medan Matteus och Markus skriver att Jesus "var på väg ut från Jeriko", se Mark 10:46. Detta kan först ses som en motsägelse, men utgrävningar har visat att det fanns två Jeriko på Jesu tid. Den gamla staden Jeriko som omnämns i Jos 6:24-26 är den mest kända. Strax söder om den byggde Herodes den store en ny romersk stad med palats, amfiteater och bassänger där han tillbringade vintrarna. Detta var också det ekonomiska centrumet i regionen och även för tullverksamhet, se Luk 19:1. Längs med infarterna satt tiggare.]

Jesus närmade sig nu [det nya romerskbyggda] Jeriko, och vid vägen satt en blind man och tiggde. [Det fanns flera tiggare där, se Matt 20:30. Den som förde konversationen hette Bartimaios, se Mark 10:46.] ³⁶När tiggaren hörde folkskaran gå förbi frågade han gång på gång vad som stod på. ³⁷De berättade för honom att det var Jesus från Nasaret som gick förbi.
     ³⁸Då ropade han: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig (visa nåd och medlidande)."
     ³⁹De som gick längst fram tillrättavisade honom skarpt (gav honom en tydlig varning) att vara tyst, men han skrek bara ännu mer (ropade okontrollerat): "Davids son, förbarma dig över mig."
     ⁴⁰Då stannade Jesus och befallde dem att leda fram mannen. När han kom frågade Jesus: ⁴¹"Vad vill du att jag ska göra med dig?" Han svarade: "Herre, låt mig kunna se igen."
     ⁴²Jesus sa till honom: "Ta emot din syn, din tro har helat (frälst, räddat) dig." ⁴³I samma ögonblick fick han sin syn och började följa Jesus och ärade Gud. När allt folket såg det (förstod vad som hänt), prisade (lovade) de också Gud.

Tillbaka upp