Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - lördag 18/7

2 Kung 18:1-8

Sydrikets sista år

Sammanfattning av Hiskias regeringstid
¹I Hoseas, Elahs sons, tredje regeringsår i Israel, började Hiskia, Achaz son, kung i Juda, att regera. ²Han var 25 år när han började regera och han regerade 29 år i Jerusalem. Och hans mors [drottningmoderns] namn var Avi, Zecharjas dotter.

³Han gjorde det som var rakt (rätt) i Herrens (Jahves) ögon efter allt som hans förfader David hade gjort. ⁴Han tog bort de höga platserna och bröt sönder pelarna och högg ner aserorna [pålar för avgudadyrkan] och han bröt i bitar kopparormen som Mose hade tillverkat [4 Mos 21:9], för till dessa dagar hade Israels söner offrat till den och den kallades Nechushtan.
⁵Han litade (förtröstade) på Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), så att det efter honom inte fanns någon bland Juda kungar som var lik honom, inte heller bland dem som var före honom. ⁶För han klängde sig fast vid Herren (Jahve) och vände inte från att följa efter honom och höll (vaktade, skyddade, bevarade) hans befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) som Herren (Jahve) befallt (hebr. tsavah) Mose. ⁷Och Herren (Jahve) var med honom, vart han än gick fram hade han framgång, och han gjorde uppror mot Assyriens kung och tjänade honom inte. ⁸Han slog filistéerna till Gaza och dess gränser, från vakttornet till den befästa staden.

Tillbaka upp

2 Krön 29-31

Judas sista kungar och Jerusalems fall

Sydrikets 13:e regent – Hiskia (kap 29-32)
¹[Hiskia regerade Juda (Sydriket) i 29 år (727-698 f.Kr.).]

Hiskia var 25 år när han blev kung, och han regerade 29 år i Jerusalem. Hans mor hette Abia och hon var dotter till Sakarja. ²Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans fader David hade gjort.
³I sitt 1:a regeringsår, i 1:a månaden [aviv/nisan – mars/april 715 f.Kr.], öppnade han dörrarna till Herrens (Jahves) hus och fick dem i ordning. ⁴Han lät hämta prästerna och leviterna och samlade dem på den öppna platsen mot öster ⁵och sa till dem: "Hör på mig, ni leviter: Helga nu er själva och helga Herrens, era fäders Guds, hus och för bort orenheten ur helgedomen. ⁶Våra fäder var trolösa och gjorde vad ont var i Herrens (Jahves), vår Guds (Elohims), ögon och övergav honom. De vände sitt ansikte bort ifrån Herrens boning och vände honom ryggen. ⁷De stängde också igen dörrarna till förhuset och släckte lamporna, och de tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. ⁸Därför har Herrens (Jahves) vrede kommit över Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till ett avskräckande exempel, till häpnad och förakt, som ni ser med egna ögon. ⁹Ja, därför har också våra fäder fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur har kommit i fångenskap. ¹⁰Men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim), för att hans vredes glöd ska vända sig ifrån oss. ¹¹Så var nu inte försumliga, mina barn, för Herren har utvalt er att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom till att vara hans tjänare och tända rökelse inför honom." ¹²Då reste sig leviterna:

Mahat, Amasajs son, och Joel, Asarjas son
    av kehatiternas släkt,
av Meraris släkt
    Kish, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son,
av gershoniterna
    Joa, Simmas son, och Eden, Joashs son,
¹³av Elisafans släkt
    Shimri och Jeguel,
av Asafs släkt
    Sakarja och Mattanja,
¹⁴av Hemans släkt
    Jehuel och Shimei samt av Jedutuns släkt Shemaja och Ussiel.

¹⁵Dessa samlade sina bröder och helgade sig och gick sedan för att rena Herrens (Jahves) hus, så som kungen hade befallt i kraft av Herrens ord.

¹⁶Men prästerna gick in i det inre av Herrens (Jahves) hus för att rena det, och all orenhet som de fann i Herrens tempel bar de ut på förgården till Herrens (Jahves) hus. Där tog leviterna emot det och bar ut det i Kidrondalen. ¹⁷De började att helga templet på första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till Herrens förhus. De helgade sedan Herrens (Jahves) hus under åtta dagar. På sextonde dagen i första månaden var de färdiga.
     ¹⁸Då gick de in till kung Hiskia och sa: "Vi har renat hela Herrens (Jahves) hus och brännofferaltaret med tillbehör och skådebrödsbordet med tillbehör. ¹⁹Alla de kärl som kung Achaz under sin regering i trolöshet förkastade har vi återställt och helgat, och de står nu framför Herrens altare."
     ²⁰Tidigt på morgonen samlade kung Hiskia furstarna i staden och gick upp i Herrens (Jahves) hus. ²¹Man förde fram sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar till syndoffer för landet och helgedomen och för Juda. Och kungen befallde Arons söner, prästerna, att offra det på Herrens altare. ²²De slaktade då tjurarna, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Därefter slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret. Sedan slaktade de lammen och stänkte blodet på altaret. ²³Så förde de fram syndofferbockarna inför kungen och församlingen, och de lade händerna på dem. ²⁴Och prästerna slaktade dem och lät deras blod som syndoffer komma på altaret till försoning för hela Israel. Kungen hade nämligen befallt att dessa brännoffer och syndoffer skulle offras för hela Israel.
     ²⁵Han lät leviterna ställa upp sig till tjänstgöring i Herrens (Jahves) hus med cymbaler, lyror och harpor, så som David och kungens siare Gad och profeten Natan hade befallt, för Herren hade genom sina profeter gett befallning om detta. ²⁶Och leviterna ställde upp sig med Davids instrument och prästerna med trumpeterna.
     ²⁷Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret. Samtidigt som offret bars fram började Herrens sång att ljuda tillsammans med trumpeterna under ledning av Israels kung Davids instrument. ²⁸Hela församlingen tillbad medan sången sjöngs och trumpeterna ljöd, och det pågick tills brännoffret var fullbordat.
     ²⁹När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad. ³⁰Och kung Hiskia och furstarna befallde leviterna att lova Herren med Davids och siaren Asafs ord, och de lovsjöng med glädje, de böjde sig ner och tillbad.
     ³¹Hiskia tog då till orda och sa: "Ni har nu blivit vigda åt Herren. Kom därför hit och för fram slaktoffer och gemenskapsoffer till Herrens (Jahves) hus." Då förde församlingen fram slaktoffer och gemenskapsoffer, och var och en som i sitt hjärta manades att offra brännoffer gjorde så.
     ³²Antalet brännofferdjur som församlingen förde fram var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm – alla dessa var till brännoffer åt Herren. ³³Och gemenskapsoffren utgjordes av 600 tjurar och 3 000 djur av småboskapen. ³⁴Men prästerna var för få och kunde inte flå alla brännoffersdjuren. Därför hjälpte deras bröder leviterna dem tills arbetet var fullgjort och prästerna hade helgat sig. Leviterna var nämligen mer angelägna än prästerna att helga sig. ³⁵Antalet brännoffer var också stort, och därtill kom fettstyckena av gemenskapsoffren liksom de dryckesoffer som hörde till brännoffren. På så sätt blev det ordnat med tjänstgöringen i Herrens (Jahves) hus. ³⁶Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket, för det hade hänt plötsligt.

¹Hiskia sände ut bud till hela Israel och Juda och skrev också brev till Efraim och Manasse att de skulle komma till Herrens (Jahves) hus i Jerusalem för att fira Herrens, Israels Guds, påsk. ²Kungen och hans furstar och hela församlingen i Jerusalem enades om att hålla påskhögtiden i andra månaden. ³De kunde nämligen inte fira den genast, eftersom prästerna ännu inte hade helgat sig i tillräckligt antal och folket inte var samlat i Jerusalem. ⁴Därför tycktes det kungen och hela församlingen rätt att göra på det sättet. ⁵Och de beslöt att ropa ut i hela Israel, från Beer-Sheba ända till Dan, att man skulle komma och fira Herrens, Israels Guds, påsk i Jerusalem. De flesta hade nämligen inte firat den så som det var föreskrivet.
     ⁶Ilbuden gav sig av med breven från kungen och hans furstar, och de drog genom hela Israel och Juda enligt kungens befallning. De sa:

"Ni Israels barn, vänd om till Herren (Jahve), Abrahams, Isaks och Israels Gud. Då ska han vända om till den rest av er som har räddats från de assyriska kungarnas hand. ⁷Och var inte som era fäder och bröder, som var trolösa mot Herren (Jahve), sina fäders Gud, så att han utlämnade dem åt ödeläggelse, som ni själva har sett. ⁸Var alltså nu inte hårdnackade som era fäder, utan räck Herren (Jahve) er hand och kom till hans helgedom som han har helgat för evig tid, och tjäna Herren (Jahve), er Gud (Elohim), så ska hans brinnande vrede vändas från er. ⁹För om ni vänder om till Herren (Jahve) ska era bröder och era barn finna barmhärtighet hos dem som håller dem fångna, så att de får vända tillbaka till detta land. Herren (Jahve), er Gud (Elohim), är nådig och barmhärtig, och han ska inte vända sitt ansikte från er när ni vänder om till honom."

¹⁰Ilbuden for från stad till stad i Efraims och Manasses land och ända till Zevolun. Men man skrattade åt dem och hånade dem. ¹¹Men det fanns några i Asher, Manasse och Zevolun som ödmjukade sig och kom till Jerusalem. ¹²Också i Juda verkade Guds hand, så att han gav dem alla ett enigt hjärta till att göra vad kungen och furstarna hade befallt i kraft av Herrens ord.
     ¹³Mycket folk, en stor församling, kom samman i Jerusalem för att fira det osyrade brödets högtid i andra månaden. ¹⁴De stod upp och röjde bort de altaren som fanns i Jerusalem. De tog också bort alla rökelsealtaren och kastade dem i Kidrons dal.
     ¹⁵Och på fjortonde dagen i andra månaden slaktade de påskalammet.

Prästerna och leviterna, som nu skämdes och därför hade helgat sig, förde vid högtiden fram brännoffer till Herrens (Jahves) hus. ¹⁶De inställde sig till tjänstgöring på sina platser, så som det var föreskrivet för dem i gudsmannen Moses undervisning (hebr. Torah). Prästerna stänkte med blodet, som de hade tagit emot av leviterna. ¹⁷Det fanns nämligen många i församlingen som inte hade helgat sig. Därför måste leviterna slakta påskalammen för alla som inte var rena så att de kunde helga dem åt Herren. ¹⁸Det var en stor del av folket, många från Efraim och Manasse, Isaskar och Zevolun, som inte hade renat sig utan åt påskalammet på annat sätt än som var föreskrivet. Men Hiskia hade bett för dem och sagt: "Må Herren (Jahve), den gode, förlåta var och en ¹⁹som har vänt sitt hjärta till att söka Herren Gud, sina fäders Gud, även om han inte är ren efter helgedomens ordning." ²⁰Och Herren hörde Hiskia och helade folket.
     ²¹De av Israels barn som befann sig i Jerusalem firade så det osyrade brödets högtid med stor glädje i sju dagar. Varje dag prisade leviterna och prästerna Herren med mäktigt ljudande instrument till Herrens ära.
     ²²Hiskia talade vänligt till alla de leviter som hade god insikt i Herrens tjänst. Och de åt av högtidsoffren under de sju dagarna, samtidigt som de offrade gemenskapsoffer och tackade Herren (Jahve), sina fäders Gud.
     ²³Hela församlingen enades om att fira högtid i ytterligare sju dagar, och man firade högtid med glädje också under de sju dagarna. ²⁴Hiskia, Juda kung, hade som offergåva gett församlingen 1 000 tjurar och 7 000 djur av småboskapen, och furstarna hade som offergåva gett 1 000 tjurar och 10 000 djur av småboskapen. Och ett stort antal präster helgade sig. ²⁵Hela Juda församling gladde sig med prästerna och leviterna, och det gjorde också hela den församling som hade kommit från Israel, liksom de främlingar som hade kommit från Israels land eller som bodde i Juda. ²⁶Glädjen var stor i Jerusalem, för sedan Israels kung Salomos, Davids sons, tid hade inget liknande hänt i Jerusalem. ²⁷Prästerna och leviterna stod upp och välsignade folket, och deras röst blev hörd, och deras bön kom till hans heliga boning, till himlen.

¹När allt detta var över, drog alla israeliter som hade varit där ut till Juda städer och slog sönder stoderna, högg ner asherapålarna och bröt ner offerhöjderna och altarna i hela Juda, Benjamin, Efraim och Manasse tills att de hade gjort slut på dem. Sedan vände alla Israels barn tillbaka till sina städer, var och en till sin besittning.
     ²Hiskia gav befallning om prästernas och leviternas avdelningar, allteftersom de tillhörde den ena eller den andra avdelningen, så att både präster och leviter fick sina bestämda uppgifter, antingen det gällde att bära fram brännoffer eller gemenskapsoffer eller att förrätta gudstjänst och tacka och lovsjunga i portarna till Herrens boning. ³Kungen gav en del av det han ägde till brännoffren, nämligen till brännoffer morgon och kväll och till brännoffer på sabbaterna, vid nymånaderna och högtiderna, så som det var skrivet i Herrens instruktioner (hebr. Torah). ⁴Och han befallde folket som bodde i Jerusalem att ge prästerna och leviterna deras del, för att de skulle kunna hålla fast vid Herrens undervisning. ⁵När denna befallning blev känd, gav Israels barn en riklig förstlingsgåva av säd, vin, olja och honung och av all gröda på marken. De förde fram tionde av allt i riklig mängd. ⁶Och de av Israel och Juda som bodde i Juda städer förde också fram tionde av kor och får, liksom tionde av de heliga gåvor som helgades åt Herren (Jahve), deras Gud (Elohim), och lade dem i högar. ⁷I 3:e månaden [Sivan – maj/juni] började de att lägga upp högarna, och i 7:e månaden [tishri – sept/okt] var de färdiga med det. ⁸När Hiskia och hans furstar kom för att se högarna, välsignade de Herren och hans folk Israel.
     ⁹Och Hiskia frågade prästerna och leviterna angående högarna. ¹⁰Då svarade översteprästen Asarja av Tsadoqs hus: "Sedan man började föra fram offergåvan till Herrens (Jahves) hus har vi ätit och blivit mätta och ändå fått mycket över, för Herren har välsignat sitt folk. Det som är kvar är denna stora rikedom."
     ¹¹Hiskia befallde då att man skulle inreda förrådsrum i Herrens (Jahves) hus, och man inredde sådana. ¹²I dem förde man noggrant in offergåvan och tiondet och de heliga gåvorna. Leviten Konanja hade huvudansvaret för arbetet, och hans närmaste man var hans bror Shimei. ¹³Jehiel, Asasja, Nahat, Asahel, Jerimot, Josabad, Eliel, Jismakja, Mahat och Benajaho var tjänstemän under Konanja och hans bror Shimei enligt beslut av kung Hiskia och Asarja, fursten i Guds hus.
     ¹⁴Leviten Kore, Jimnas son, som var dörrvakt på östra sidan, hade uppsikten över de frivilliga gåvorna åt Gud och skulle fördela Herrens offergåvor och det högheliga av offren. ¹⁵Vid hans sida i präststäderna fanns Eden, Minjamin, Jeshua, Shemaja, Amarja och Shekanja, och de ombesörjde noggrant utdelningen till sina bröder efter deras avdelningar, lika för gammal som ung.
     ¹⁶Undantagna var alla av mankön som var tre år eller äldre, de som var upptecknade i sina släktregister och som skulle infinna sig i Herrens (Jahves) hus för att varje dag utföra de för den dagen bestämda sysslorna, enligt de åligganden de hade efter sina avdelningar. ¹⁷Prästernas släktregister var uppgjort efter deras familjer. Av leviterna var de upptagna som var 20 år eller äldre enligt deras särskilda åligganden och avdelningar. ¹⁸I släktregistret skulle de vara upptecknade med alla sina små barn, hustrur, söner och döttrar, så många de var, för de skulle noggrant förvalta det heliga som heligt.
     ¹⁹För dem av Arons söner, prästerna, som bodde på utmarkerna till sina städer, fanns i var särskild stad namngivna män tillsatta som skulle dela ut till alla av mankön bland prästerna och till alla de leviter som var upptecknade i släktregistret vad de hade rätt till.
     ²⁰Detta genomförde Hiskia i hela Juda, och han gjorde inför Herren (Jahve), sin Gud (Elohim), vad som var gott, rätt och sant. ²¹Allt han företog sig när han sökte sin Gud, vare sig det gällde tjänstgöringen i Guds hus eller undervisningen (hebr. Torah) och budorden (tydliga befallningar), gjorde han av hela sitt hjärta. Och han var framgångsrik.

Tillbaka upp

Ps 48

Psalm 48 – Guds stad

Psalmen är en sång om Sion – Jerusalem. Den hör tematiskt ihop med de två föregående psalmerna. Psalmen firar Guds styre och seger över kaos och alla fiender.

Författare: Korachs söner (ättlingar)

Citeras: Vers 3 citeras i Matt 5:35

Struktur: Psalmen är välstrukturerad och består av 106 ord (förutom de 4 första orden i inledningen). Den matematiska mittpunkten finns i vers 9. Den första sektionen (vers 2-5) och den sista (vers 13-15) har exakt 24 ord vardera. Summan (24 + 24) är 48, vilket är det antal ord som flera andra Sion-psalmer har, se Ps 87; 126. Talvärdet för Sion på hebreiska är också 48. I vers 8 som leder upp till crescendot nämns öst och väst. Guds namn och lov kommer att sträcka sig över hela världen, se vers 11. Intressant är att de fyra väderstrecken finns nämnda i psalmen:

Norr – vers 3
Öst – vers 8
Högra handen (söderut) – vers 11
Bakom (västerut) – vers 14.

A Sion – Guds stad, vers 2-4
  B Fientliga kungar, vers 5-8
    C Gud bevarar Sion – den centrala versen, vers 9
  B´ Begrunda Guds egenskaper, vers 10-13
A´ Undersök Sion, vers 13-15

¹En sång, en psalm [sång ackompanjerad på strängar] av (för) Korachs söner.

[Den grekiska översättningen Septuaginta har också med tillägget: "för veckans andra dag," vilket är måndag.]

Sion – Guds stad
²Stor är Herren (Jahve) och högt är han prisad
    i vår Guds (Elohims) stad.
Hans heliga berg ³är den vackraste höjden,
    hela jordens fröjd (glädje). [Klag 2:15]
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] är [som] nordsidan [som gudaberget Tsafon i norr],
    den store Kungens stad. [Matt 5:35]

[Hebreiska tsafon är det vanliga ordet för "norr". Tsafon identifieras i ugaritiska och andra kanaaneiska myter som boningsplatsen för stormguden Baal-Tsafon och ansågs även vara en samlingsplats för andra gudar. Platsen identifieras som berget Jebel Aqra på gränsen mellan moderna Syrien och Turkiet vid mynningen av floden Orontes, några mil norr om Ugarit.]

⁴Gud (Elohim) bor i dess palats (borgar),
    han har gjort sig känd som ett försvarstorn (värn; en fästning, en säker höjd).

Kungar flyr i skräck
⁵[Vers 5-7 har likheter med den sista striden i Ps 2. Här i Psalm 48 beskrivs hur arméer samlas och deras hastiga reträtt. Det ovanliga ordet för bävan readah används här i vers 7 och Ps 2:11. Verben i vers 6 följer på varandra vilket intensifierar hur de såg och på en gång häpnade, blev skräckslagna och flydde.]

Se, när kungarna samlade sig,
    de ryckte fram tillsammans [mot Israel].
⁶De såg, de häpnade,
    de blev skräckslagna, de flydde.
⁷Bävan (fruktan) grep dem där,
    vånda (ordagrant "med vridande", smärta) som hos en födande kvinna.
    [Vers 6-7 har liknande språk som i 2 Mos 15:15]

⁸[Ett skifte i psalmen markeras här genom att verbformen blir imperfekt, även en metafor med skepp introduceras. Psalmisten riktar sig också nu direkt till Gud i bön och tacksägelse:]
Med en östanvind,
    krossade du (förgör du fullständigt, gång på gång) skepp från Tarshish [väst]

[Tarshish kan referera till Spanien eller en ö i Medelhavet, se Jona 1:3. I denna vers möts väderstrecken öst och väst. Stora lastskepp var också en symbol på mänsklig storhet och ekonomisk välgång, se Jes 2:16.]

Gud bevarar sin stad!
⁹[Vers 8 och vers 10-12 är riktade till Gud. Här i vers 9 växlar psalmen på nytt till att tala om Gud. Denna vers är psalmens mittpunkt, vilket också förstärks av det avslutande Selah.]

Det vi har hört, det fick vi se
    i Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) stad,
i vår Guds (Elohims) stad,
    som Gud bevarar till evig tid.

Selah.

[Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Vad var det fienderna såg i vers 6 som fick dem att fly? Det är inte Jerusalems murar, utan Guds närvaro som beskyddar staden, se även Hes 10.]

Vi begrundar din nåd
¹⁰[På nytt skiftar psalmen till en bön. På samma sätt som kungarna som flydde beskrevs med fyra adjektiv, beskrivs fyra av Guds egenskaper som beskyddar staden: Hans nåd, hur hans namn och lov når hela världen, hans rättfärdighet och hans domar.]

Vi begrundar din nåd (omsorgsfulla kärlek), Gud (Elohim),
    här i ditt tempel.
¹¹Liksom ditt namn, Gud (Elohim),
    når ditt lov till jordens ändar.

[Vers 11b-12 formar en kiasm som ramas in av rättfärdighet/domar:]
Av rättfärdighet är din högra hand full.
     ¹²Låt Sions berg [tempelberget i Jerusalem] glädja sig.
    Låt Juda döttrar [städerna i Juda] fröjda sig,
på grund av dina domar.

Tåga runt Sion
¹³Tåga runt Sion [Jerusalem], vandra omkring det,
    räkna hennes torn.
¹⁴Lägg märke (sätt ditt hjärta) till dess murar (befästningar),
    gå igenom dess palats (borgar),
så att ni kan berätta om dem för en generation (ett släkte) som kommer (som följer, bakom),
     ¹⁵att sådan är Gud (Elohim).
Vår Gud (Elohim) för alltid och evigt,
    han ska leda oss förbi döden (till slutet, vid/till döden – hebr. al mot).

[Den sista frasen al mot liknar ordet alamot som används i Ps 9:1 och i Ps 46:1.]

Tillbaka upp

Igår

Planer

Stäng