¹¹Se, alla som var arga på dig
    ska komma på skam och bli förvirrade.

De som argumenterade mot dig
    ska bli till intet och förgås (försvinna, upphöra att existera).

¹²Du ska leta efter dem men inte finna dem,
    de som var fientliga mot dig,
de ska bli helt tillintetgjorda – ett ingenting,
    de som krigade mot dig.

[En trefaldig stegring av fienderna ges här i vers 11-12, från ilska, verbal konfrontation till rent krig! Det är också ett kiastiskt mönster i vers 9-10 och 13-14 med orden hebr. chazaq (hämtade/håller), "din högra", "jag ska hjälpa dig" och "frukta inte" ytterst.]

För jag, Herren (Jahve) din Gud (Elohim),
    som håller (upprätthåller, styrker) din högra hand (ordagrant: din högra),
säger till dig: "Frukta inte (var aldrig någonsin rädd),
    jag hjälper dig".
¹⁴Frukta inte (var aldrig någonsin rädd) du mask Jakob,
    och ni Israels män,
jag hjälper dig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    din Återlösare – Israels Helige.
¹⁵Se, jag gör dig till en ny tröskvagn
    med skarpa tänder,
du ska tröska berg och mala dem till smått
    och låta kullarna bli som agnar.
¹⁶Du ska blåsa på dem och vinden ska bära bort dem
    och virvelvinden ska sprida ut (förskingra) dem,
och du ska glädja dig i Herren (Jahve).
    I Israels Helige ska du ha din ära.

¹⁷De fattiga och behövande söker efter vatten
    men där finns inget
    och deras tunga förgås av törst.
Jag Herren (Jahve) ska svara dem.
    Jag, Israels Gud (Elohim), ska aldrig överge dem.
¹⁸Jag ska öppna floder på de kala höjderna
    och källsprång mitt i dalarna.
Jag ska göra vildmarken till en vattenrik sjö
    och det torra landet till vattenkällor.
¹⁹I öknen ska jag plantera
    cedrar och akacieträd och myrten och olivträd (bokstavligt olja).
I ödemarken ska jag plantera
    cypresser, platanträd [stora träd – upp till 40 meter höga] och lärkträd tillsammans.
²⁰För att de ska se och veta (djup, intim kunskap)
    och överväga och tillsammans förstå,
att det är Herrens (Jahves) hand
    som har gjort detta och att det är den Helige i Israel som har skapat det.

Kan avgudarna förutse framtiden?
²¹Presentera (konstruera) ditt ärende, säger Herren (Jahve),
    för fram dina orsaker (anledningar, förklaringar), säger Jakobs Kung.
²²Låt dem föra fram dem [avgudarna]
    och berätta för oss vad som ska ske (hända i framtiden).
De forna tingen, vad var de?
    Berätta om för oss, så att vi kan överväga (ordagrant: sätta vårt hjärta till) dem
    och veta vad de ger.
Eller vad vi kommer att få höra.
     ²³Berätta om de ting som ska ske härefter,
    så att vi vet att ni är gudar.
Ja, gör gott eller gör ont,
    så att vi kan slås av förundran [när vi alla ser oss om] tillsammans.
²⁴Se, ni är ingenting
    och ert arbete är ingenting,
    en styggelse är han som väljer er (väljer att tro och lita på er).

²⁵Jag har rest upp en från norr och han kommer,
    från solens uppgång en som åkallar mitt namn,
och han ska komma över ledarna
    som kokande murbruk och som krukmakaren som trampar lera.
²⁶Vem har berättat från början för att vi ska veta (ha djup, intim kunskap),
    och från före tiden (innan tiden startade),
    för att vi ska kunna säga att han har rätt?
Där finns ingen som berättar,
    inte heller någon som hör,
    och ingen som lyssnar till dina ord.
²⁷Jag ska ge ett förebud till Sion [tempelberget i Jerusalem]: "Se (hebr. hineh), se (hebr. hen) dem",
    och till Jerusalem en budbärare med gott budskap.
²⁸Jag ser mig omkring, men där fanns ingen människa,
    inte ens ibland dem, men där finns ingen rådgivare
    som när jag frågar dem, kan ge mig ett svar.
²⁹Se, allesammans, deras arbete är förgängligt (tomhet, ingenting),
    deras gjutna beläten (avgudar) är vind och förvirring.

¹Här är min tjänare (trogne representant) som jag uppehåller (ger kraft, stödjer),
    min utvalde som jag ger nåd (som min själ har behag till, villkorad nåd – hebr. ratsah).
Jag har gett honom min Ande,
    han ska utbreda rätten (döma rättvist, uppenbara sanningen och Guds vilja) för hednafolken.
²Han ska inte ropa eller höja sin röst (han är tyst trots stor smärta),
    hans stämma hörs inte på gatorna.
³Ett strå som har vikt sig (ligger nerböjt) bryter han inte av,
    och en flämtande låga (slocknande veke) släcker han inte [tjänaren, Jesus ska hela brustna liv].
    Han ska utbreda rätten i sanning.
⁴Han ska inte släckas eller brytas ner,
    förrän han har uppenbarat vad rättvisa är på jorden.
De avlägsna havsländerna (öarna),
    väntar ivrigt på hans undervisning (hebr. Torah).

⁵Så säger den ende Guden (El), Herren (Jahve),
    han som skapat himlarna (universum) och sträckt ut (expanderat) dem [2 Sam 22:10; Jes 40:22],
    han som brett ut jorden och allt som lever där (allt som föds på jorden),
    han som gett liv (livsande) till människorna, och ande åt alla som vandrar där.

⁶[Herren talar nu till Messias:]
Jag, Herren (Jahve), har kallat dig i rättfärdighet (för att uppenbara vad rätt och fel är, och att leva rättfärdigt).
Jag ska hålla dig i handen,
    och bevara dig.
Jag ska ge dig som ett förbund [en förbundsmedlare] för folket [Israel, se Jes 49:6-8; Luk 2:32],
    som ett ljus för hednafolken (nationerna) [Jes 51:4].
⁷Du ska öppna de blindas ögon
    och föra ut fångar ur fängelsehålan,
    de som sitter i fängelsets mörker.

⁸[Herren vänder sig nu till folket:]
Jag är Herren (Jahve), detta är mitt namn.
    Min härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) [är unik och den] ger jag inte åt någon annan,
    inga avgudabilder (mänskligt utsnidade avgudabilder) kan få mitt lov.
⁹Det som har sagts tidigare har skett [profetiska ord har slagit in],
    nu berättar jag nya ting.
Innan det visar sig (som ett frö, innan det spirat),
    låter jag er höra om det.
¹⁰Sjung till Herren (Jahve) – en ny sång [Jes 2:2; 26:1; Upp 5:9; 14:3],
    hans lovprisning från jordens ändar,
ni som går ner till havet och allt som är däri,
    öarna och deras invånare.
¹¹Låt öknen och dess städer lyfta upp sina röster,
    byarna som Kedar bebor [en nomadstam i norra Arava mellan Edom och Babylon],
    låt Selas [Edoms huvudstad, troligtvis nuvarande Petra] invånare jubla,
låt dem ropa från bergens toppar.

¹²Låt dem ge ära (härlighet, tyngd – hebr. kavod) till Herren (Jahve)
    och berätta hans lov på öarna.
¹³Herren (Jahve) ska dra fram som en mäktig man (hjälte),
    han ska uppväcka avund (nitälskan) som en stridsman,
Han ska ropa, ja, han ska ropa högt (med stark röst),
    han ska bevisa sig själv mäktig (oövervinnelig) mot sina fiender.

¹⁴Under lång tid har jag varit tyst,
    jag har varit stilla och hållit tillbaka mig själv (lagt band på mig),
nu ska jag ropa som en födande kvinna,
    flämta och flåsa samtidigt.
¹⁵Jag ska omintetgöra bergen och kullarna
    och torka upp alla deras örter
och jag ska torrlägga floderna (bokstavligt göra dem till öar, torrt land)
    och jag ska torka ut sjöarna (vattensamlingarna).
¹⁶Och jag ska föra de blinda på en väg som de inte känner,
    på stigar som de inte känner till ska jag leda dem.
Jag ska göra mörkret ljust framför dem
    och oländiga platser plana.
Detta ska jag göra
    och det ska inte bli ogjort.
    [Upprepningen är hebreiskans sätt att betona och understryka att detta verkligen kommer att ske.]
¹⁷De ska omvända sig (bli vända tillbaka),
    och skämmas stort (mycket), de som har sin tillit till skurna avbilder,
    som säger till de gjutna avgudarna: "Ni är våra gudar."

Israel – vänd om till mig
¹⁸[Detta är den centrala delen i kapitel 40-48. En uppmaning till omvändelse.]
Lyssna (hör) ni döva,
    och se ni blinda, så att ni må se.
¹⁹Vem är blind, om inte min tjänare?
    Eller döv, som min budbärare som jag har sänt?
Vem är blind som han som är helhjärtad,
    och blind som Herrens tjänare?
²⁰Ser mycket [alla bevis på Guds godhet, se 4 Mos 4:32-38; 29:2-4; Ps 78; 105],
    men håller (vaktar, skyddar, bevarar) inte [kommer inte ihåg],
öppnar öronen,
    men hör inte.
²¹Herren (Jahve) var tillfreds (nöjd),
    för sin rättfärdighets skull,
    att han vill göra undervisningen (hebr. Torah) stor och ärofull.
²²Men detta är ett rövat och plundrat folk,
    alla är fast i hålor och de är gömda i fängelser,
de är som ett byte och ingen befriar,
    tillspillogivna och ingen säger: "Upprätta".
²³Vem ibland er vill ge sitt öra (lyssna) till detta?
    Vem vill lystra och lyssna för tider som kommer?
²⁴Vem gav Jakob som rov och Israel till plundring?
    Var det inte Herren (Jahve)?
Han mot vilken vi har syndat och på vilkens vägar de inte vandrade,
    inte heller var de lydiga mot hans undervisning (hebr. Torah).
²⁵Därför har han öst ut (hällt) ilskan från sin vrede över honom,
    och stridens styrka och satt eld runtomkring honom
och han vet inget och den bränner
    honom, eftersom han inte lade det på sitt hjärta.

¹Nu säger Herren (Jahve),
    han som har skapat dig, Jakob,
    han som har format dig, Israel:

"Frukta inte, för jag har återköpt dig [från fångenskapen].
    Jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.
²När du korsar (går) genom (ordagrant: igenom i) vattnen är jag med dig,
    och strömmarna dränker dig inte [ska inte överskölja eller föra bort dig].
När du går genom eld bränner den dig inte (ska du inte bli svedd),
    och flamman antänder dig inte (ska inte förtära/bränna/skada dig).

[Versen inleds med konjunktionen ki som översätts eftersom, för eller när. I denna vers fungerar ki som en bekräftelse på att du kan gå igenom svårigheter just därför att han är med. Det första exemplet med vatten och strömmar innebär att man korsar eller passerar genom ett vadställe eller en liknande övergång. Här kan läsaren associera till hur israeliterna korsade Vasshavet och Jordanfloden (2 Mos 14:21-22; Jos 3:4). Det sista exemplet uppfyllde Daniels tre vänner bokstavligen (Dan 3:25-27), men profetian har utan tvekan också en bredare betydelse om Guds beskydd i svåra omständigheter. Frågan är inte om vi möter dem utan när. Se även Ps 66:12; 138:7.]

³För jag är Herren (Jahve), din Gud (Elohim),
    Israels Helige, din Frälsare.
Jag gav Egypten [till Babylon] som lösen (betalning) för dig,
    Kush [nuvarande Etiopien/Sudan] och Seva [en provins i Etiopien, troligtvis inte samma Saba som i, se 1 Mos 10:7; 1 Krön 1:10] i utbyte för dig [för att du skulle bli fri].
⁴Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
    eftersom jag ärar dig och älskar dig,
därför ger jag människor i utbyte för dig,
    och andra nationer i utbyte mot ditt liv."

Båt med judar som gjort alija 18 juli 1947.

⁵Frukta inte (var inte rädd) för jag är med dig,
    från öster ska jag föra din säd (dina avkomlingar)
    och från väster ska jag samla dem.
⁶Jag ska säga till norr: "Ge hit!"
    och till söder: "Håll inte tillbaka,
för hit mina söner från fjärran
    och mina döttrar från jordens yttersta gräns,
⁷var och en som är uppkallad efter mitt namn
    och som jag har skapat till min ära,
jag har format (gjort, designat) honom,
    ja, jag har gjort honom."

[Det hebreiska ordet för att "gå upp" är alija, se t.ex. Ps 120-134. I det moderna hebreiska språket används ordet för någon som återvänder till Israel, man gör "alija". Mellan 1948 och 2021 har över 3 miljoner judar gjort alija. År 2021 fanns det 15 miljoner judar totalt i världen (varav omkring 15 000 i Sverige) och knappt hälften (6,9 miljoner) bodde i Israel. I Sverige har den ökade antisemitismen gjort att allt fler judar väljer att flytta till Israel.]

Kan avgudarna förutse framtiden?
⁸De blinda som har ögon ska föras fram,
    och de döva som har öron.
⁹Alla folkslag samlas tillsammans
    och stammarna är församlade.
Vem bland dem kan förklara detta
    och berätta vad som ska komma?
Låt dem föra fram sina vittnesmål,
    så att de kan bli bedömda,
och låt dem höra (lyssna)
    så att de kan säga: "Sant!"
¹⁰"Ni är mina vittnen", förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
    "Min tjänare som jag har utvalt,
för att lära känna mig, tro (lita, förtrösta) på mig,
    och förstå att jag är Gud (El, den mäktige, starke).
Ingen gud har blivit till före mig,
    och ingen ska komma efter mig.
¹¹Jag, jag är Herren (Jahve),
    och förutom mig finns det ingen Frälsare (någon som kan rädda).
¹²Jag har berättat [förutsagt framtiden] och räddat (befriat) er, och visat mig för er [att jag var er Gud, ni har hört och sett mig].
    Då fanns det inte några främmande gudar hos er.
Ni är mina vittnen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). Jag är Gud (El, den mäktige, starke).
¹³Ja, redan innan ens dagen fanns [innan ljuset skapades, dvs. från tidernas begynnelse],
    och från denna dag och i all framtid är jag densamme.
Ingen kan stå emot vad jag gör (rycka något från min hand).
    Jag ska agera (verka), och vem skulle kunna hindra det (göra det om intet)?"

¹⁴Så säger Herren (Jahve),
    er Återlösare, Israels Helige:

För er skull har jag sänt [en armé] mot Babel,
    och jag ska driva dem på flykten (slå ner deras låsta portar),
    kaldéerna (babylonierna) i skepp som var deras fröjd [stolthet].
    [Här beskrivs hur Babylon kommer att besegras av Kyros, och hur man försöker fly med båtar längs med Eufrat till Persiska viken.]

¹⁵Jag är Herren (Jahve), er Helige.
    Israels skapare, er Konung.

¹⁶Så säger Herren (Jahve)
    som gör en väg genom havet,
    en stig genom mäktiga vatten,
¹⁷som ledde ut vagnar och hästar,
    tillsammans med en mäktig armé dit [för att gå under].
De föll för att aldrig mer resa sig upp igen,
    de utplånades, släcktes ut som en brinnande veke. [2 Mos 14:21-28.]

¹⁸Tänk inte på det som har varit [påminn er inte om dessa tidigare händelser]
    och bry er inte om det [fokusera inte på de ting] som var förr.
¹⁹Se, jag gör [håller på att göra] något nytt [Upp 21:5]!
    Redan nu växer det fram [spirar som en planta] – märker ni det inte (skulle ni inte vara intimt förtrogna med det)?
Ja, jag ska göra en väg i vildmarken [Jes 40:3-4; 35:5-8],
    strömmar (floder) i öknen.
²⁰Markens djur ska ära mig,
    schakaler och struts,
för jag utgjuter (ger) vatten i vildmarken
    – strömmar (floder) i öknen för att ge mitt utvalda folk att dricka. [2 Mos 17:3-6]
²¹Det folk som jag har skapat (format, designat) åt mig,
    de ska förkunna (återge, räkna upp) mitt lov [under lovprisning med instrument].

[I vers 16-17 beskrivs hur faraos armé gick under. Uttåget ur Egypten och den första påskens dramatiska händelser har sedan dess i generationer blivit ihågkomna. Uppmaningen är nu tvåfaldig: tänk inte på straffet (exilen) och åberopa inte tidigare segrar. Herren, som gjort en väg genom havet, är också den som nu ska göra en väg genom öknen och där rikligt släcka sitt eget folks törst. Liksom djuren i öknen ska ära Herren, kommer nu hans eget folk att kunna se hans nya gärningar och prisa honom.]

²²Likväl har du inte åkallat mig, du Jakob,
    inte heller har du ansträngt dig (gjort dig trött) för min räkning, du Israel.
²³Du har inte burit fram brännofferfår till mig,
    inte heller har du ärat mig med dina slaktoffer.
Jag har inte belastat dig med matoffer
    och inte ansträngt dig med rökelse.
²⁴Du har inte köpt någon söt krydda åt mig,
    inte heller har du tillfredsställt mig med det feta av dina offer.
Istället har du tyngt mig med dina synder
    och tröttat ut mig med dina överträdelser.
²⁵Jag, ja jag, är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull,
    och dina synder kommer jag inte mer ihåg.
²⁶Lägg mig på minnet (påminn mig), låt oss resonera (diskutera) tillsammans,
    ta upp din sak,
    så att du kan bli rättfärdig.
²⁷Din första far syndade [kan syfta på Jakob, se 1 Mos 27:34-36; Jes 58:14]
    och dina medlare har begått överträdelser mot mig.
²⁸Därför har jag ohelgat furstarna i helgedomen
    och jag har utlämnat Jakob till ödeläggelse
    och Israel till smädelse.

Tillbaka upp

---