Parallell - måndag 10/8
Jer 14-17
1Herrens (Jahves) ord som kom till Jeremia angående torkan:2Juda sörjer och dess portar förtvinar,
de böjer sig ner i askan (det svarta) till
marken, och Jerusalems rop har stigit upp.
3Deras ädla sänder sina ynglingar efter vatten,
de kommer till brunnarna men finner inget vatten,
deras kärl återvänder tomma, de skäms och är förvirrade, de täcker sina huvuden.
4Marken är sprucken för det har inte kommit något regn i landet, de som plöjer skäms, de täcker sina huvuden.
5Hinden kalvar på fältet och överger sin unge eftersom det inte finns något gräs.
6Och vildåsnan står på de kala höjderna [höga berg utan vegetation] och flämtar efter luft som en schakal, deras ögon sviker dem eftersom det inte finns något bete.
7Ve, våra ögon ser i oss (vittnar mot oss) Herre (Jahve), agera för ditt namns skull för våra felsteg är många, vi har syndat mot dig.
8Israels hopp (hebr. miqveh), vår frälsare i nöden, varför skulle du vara en främling i landet, som en vägfarare som går åt sidan för att stanna över natten?
9Varför skulle du vara som en överrumplad man, som en mäktig man som inte kan rädda? Du Herre (Jahve) är i vår mitt och ditt namn är utropat över oss, lämna oss inte!
10Så säger Herren (Jahve) till detta folk: Trots det har de älskat att gå hit och dit och inte avstått från sina steg, och Herren (Jahve) ska inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa). Nu ska han komma ihåg deras synder och straffa deras överträdelser.
11Och Herren (Jahve) sa till mig: Be inte för detta folk, för deras goda [deras välgång].
12När de fastar ska jag inte höra deras rop och när de offrar brännoffer och matoffer ska jag inte ge nåd (villkorad nåd – hebr. ratsa) utan jag ska sluka dem genom svärdet och genom hungersnöd och genom pest.
13Och jag sa: "Ack, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), se profeterna säger till dem: Ni ska inte se svärdet och hungersnöd ska inte drabba er eftersom jag ska ge shalom, sanning på denna plats." 14Och Herren (Jahve) sa till mig: Profeterna profeterar lögn i mitt namn, jag sände dem inte, jag har inte befallt dem, inte talat till dem, de profeterar till er en lögnaktig syn och spådom och ting som är intet och deras egna hjärtas bedräglighet. 15Därför säger Herren (Jahve) så: Över profeterna som profeterar i mitt namn fast jag inte har sänt dem, men de säger: Svärd och hungersnöd ska inte vara i detta land, men genom svärd och hungersnöd ska dessa profeter bli slukade. 16Och folket till vilka de profeterar ska kastas ut på Jerusalems gator på grund av hungersnöden och svärdet, och de ska inte ha någon som begraver dem, deras hustrur och deras söner och deras döttrar, för jag ska hälla ut deras ondska över dem. 17Och du ska säga dessa ord till dem: Låt mina ögon fälla tårar natt och dag och låt dem inte torka, för jungfrun, mitt folks dotter är bruten med ett stort brott med ett mycket allvarligt sår. 18Om jag vandrar ut på fältet ser jag de slagna med svärdet. Och om jag går in i staden ser jag dem som är sjuka av hungersnöd. Eftersom även profeten och prästen har gått till ett land som de inte känner. 19Har du helt förskjutit Juda? Har din själ avskytt Sion? Varför har du slagit oss så att det inte finns någon läkedom för oss? Vi skådar efter shalom (frid, fred och allt gott) men inget gott kommer och efter en tid av helande, men se terror. 20Herre (Jahve) vi känner (är förtrogna med) vår ondska,
våra fäders synd för vi har syndat mot dig.
21Förakta oss inte för ditt namns skull,
vanära inte din härlighets tron,
kom ihåg:
Bryt inte ditt förbund med oss.
22Finns det någon bland de fåfänga folkslagen som kan åstadkomma regn?
Eller kan himlarna ge regnskurar?
Är inte du han, Herre vår Gud (Jahve Elohim) och väntar vi inte på dig?
För du har gjort alla dessa ting.
1Och Herren (Jahve) sa till mig: Trots att Mose och Samuel stod inför mitt ansikte, kan inte min själ vara vänd mot detta folk, kasta bort dem från mitt ansikte och låt dem vandra iväg. 2Och det ska ske när de säger till dig: Vart ska vi vandra iväg? Då ska du säga till dem: Så säger Herren (Jahve):
De som är ämnade för död till döden3Och jag ska utse över dem fyra sorter förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve):
och de som är ämnade för svärd till svärdet
och de som är ämnade för hungersnöd till hungersnöden
och de som är ämnade för fångenskap till fångenskapen.
Svärdet till att slå,
hundarna till att släpa och
himlarnas fåglar och
markens djur till att sluka och till att fördärva.
4Och jag ska göra dem till en skräck bland alla jordens kungariken, på grund av Menashe, Chizqijahos son, Juda kung för det som han gjorde i Jerusalem.
5För vem ska ha medlidande över dig Jerusalem? Eller vem ska begråta dig? Eller vem ska gå undan för att söka din välfärd?
6Du har kastat mig av dig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), du har gått baklänges, därför sträcker jag ut min hand mot dig och förgör dig. Jag är uttröttad av tröstande (att ömka, tycka synd om, ha medlidande).
7Och jag blåser på (sprider runt) dem med en vind (hebr. zara mizre) i landets portar, jag låter dem drabbas av missfall (berövar dem på deras barn) jag fördärvar mitt folk då de inte återvänder från sina vägar.
8Deras änkor har blivit fler till mig än havets sand, jag för över dem mot modern en utvald, en fördärvare mitt på dagen, jag låter ångest och terror (plötslig skräck – hebr. behalah) komma över henne plötsligt.
9Hon som har burit sju tynar bort, hennes själ slokar, hennes sol har gått ned medan det ännu är dag, hon skäms och är förvirrad och återstoden av dem ska jag ge till svärdet inför deras fiender
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
10Ve till mig min mor, att du har fött mig till en kivets man och en tvistens man till hela jorden! Jag har inte lånat ut och ingen har gett lån till mig, likväl förbannar (tar lätt på – hebr. klal) mig varenda en av dem.
11Herren (Jahve) sa:
Om jag inte skulle frigöra dig till gott, om jag inte skulle få fienden att vädja till dig i ondskans tid, i nödens tid.
12Kan järn bryta järn från norr och koppar?
13Din styrka och dina skatter ska jag ge till byte utan pris, för alla dina överträdelser inom alla dina gränser.
14Och jag ska låta dig gå över med dina fiender till ett land som du inte känner, eftersom en eld har tänts i mina näsborrar som ska brinna över dig.
15Du vet Herre (Jahve), kom ihåg mig och tänk på mig och hämnas mig för mina förföljare, ta inte bort mig, för du är långmodig. Vet att för din skull har jag lidit hån.
16Dina ord var funna och jag åt dem och dina ord var för mig en glädje och mitt hjärtas fröjd, eftersom ditt namn var utropat över mig Herre Härskarornas Gud (Jahve Sebaot Elohim).
17Jag satt inte i de gladas församling, fröjdades inte. Jag satt ensam på grund av din hand, för du har fyllt mig med harm.
18Varför är min smärta oändlig och mitt sår oläkligt, så att det vägrar att låta sig helas? Vill du verkligen vara för mig som en bedräglig bäck, som vatten som saknas?
19Därför säger Herren (Jahve) så: Om du vänder om och jag för dig tillbaka, ska du stå inför mig och om du för fram det dyrbara från det värdelösa ska du bli som min mun. Låt dem återvända till dig, men du ska inte återvända till dem.
20Och jag ska göra dig till en befäst kopparmur för detta folk, och de ska strida mot dig men de ska inte segra mot dig, för jag är med dig och räddar dig och befriar dig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
21Och jag ska befria dig från den ondes hand och jag ska återlösa dig från tyrannens hand.
Nödens dag
1Och Herren (Jahves) ord kom till mig. Han sa:
2Du ska inte ta dig en hustru, du ska inte ha söner och döttrar på denna plats. 3Därför säger Herren (Jahve) angående sönerna och angående döttrarna som är födda på denna plats och angående deras mödrar som har fött dem och angående deras fäder som har fött dem i detta land: 4De ska dö av dödliga sjukdomar, de ska inte bli begråtna, de ska inte bli begravda. De ska bli som dynga på markens ansikte (yta), och de ska bli slukade av svärdet och av hungersnöd och deras kroppar ska bli mat till himlarnas fåglar och markens djur.
5Därför säger Herren (Jahve): Gå inte in i sorgehuset, gå inte till jämmer, begråt dem inte, för jag har tagit bort min shalom (frid, fred välgång) från detta folk förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), nåden (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) och nåden (barmhärtighet – hebr. rachamim). [Här används två ord för nåd som Gud har tagit bort, både den kärleksfulla omsorgsnåden och den barmhärtiga, eviga nåden.] 6Både stora och små ska dö i detta land. De ska inte bli begravda, ingen ska jämra sig över dem, inte klippa sig och inte göra sig skalliga för dem. 7Man ska inte bryta bröd med dem i sorg till att trösta dem för de döda, man ska inte ge dem tröstens bägare att dricka för deras far eller deras mor.
8Och du ska inte gå in i festhuset och sitta med dem till att äta och till att dricka. 9Därför säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) Israels Gud (Elohim) så: Se, jag ska få att tystna från denna plats, inför era ögon och i era dagar, rösten av glädje och rösten av fröjd, rösten av brudgum och rösten av brud.
10Och det ska ske när du ska berätta för detta folk alla dessa ord och de ska säga till dig: Varför har Herren (Jahve) talat all denna stora ondska mot oss? Och vad är vår synd? Och vad är vår överträdelse som vi har begått mot Herren vår Gud (Jahve Elohim)? 11Och du ska säga till dem: Som era fäder har övergett mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och har vandrat efter andra gudar och har tjänat dem och har tillbett dem och har övergett mig och inte hållit (vaktat, skyddat, bevarat) min undervisning, 12och ni har gjort värre än era fäder, för se, ni vandrar varje man efter sitt hjärtas envishet så att ni inte lyssnar till mig. 13Därför ska jag kasta ut er från detta land till ett land som ni inte känner, varken ni eller era fäder, och där ska ni tjäna andra gudar dag och natt, och jag ska inte ge er någon nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chanan).
14Därför se, dagar kommer förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då det inte mer ska sägas: Herren (Jahve) lever, som förde upp Israels söner från Egyptens land, 15utan istället: Herren (Jahve) lever, som har fört ut Israels söner från landet i norr och från alla andra länder dit han fört dem. Och jag ska föra dem tillbaka till deras land som jag gav till deras fäder.
16Se, jag ska sända många fiskare, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och de ska fiska dem och efter ska jag sända många jägare och de ska jaga dem från varje berg och från varje kulle och ut ur klippans klyftor. 17Eftersom mina ögon är över alla deras vägar kan de inte gömma sig från mitt ansikte och deras synder är inte dolda från mina ögon. 18Och först ska jag dubbelt återgälda deras synder och överträdelser, för att de har vanhelgat mitt land. De har fyllt mitt arv med liken av deras osmakliga ting och deras styggelser.
19Herre (Jahve) min styrka och mitt fäste och min tillflykt på nödens dag. Till dig kommer folkslagen från jordens ändar och ska säga: Våra fäder har inte ärvt något annat än lögn, fåfänga och värdelösa ting.
20Ska en man göra sig själv gudar
som inte är några gudar?
21Därför, se jag ska få dem att veta (bli intimt förtrogna med), den här gången ska jag få dem att lära känna (bli intimt förtrogna med) min hand och min makt och de ska veta (bli intimt förtrogna med) att mitt namn är Herren (Jahve).
[Ordet jada som används tre gånger i denna vers betyder både att veta, ha kunskap om och känna till. Men den viktigaste aspekten av ordet är att denna vetskap eller kunskap är av en mycket intim och förtrolig natur.]
1Juda synd är skriven med en penna av järn och med spetsen på en diamant, den är graverad på hjärtats tavla och på altarets horn. 2Som deras söners märken är deras altaren och deras aseror [pålar för avgudadyrkan] finns vid de lövrika träden på kullarna. 3Fältens berg din styrka, alla dina skatter ska jag plundra, jag ska ge dina höga platser för dina överträdelser i alla dina gränser. 4Och du själv ska upphöra från ditt arv som jag gav dig och jag ska få dig att tjäna dina fiender i landet som du inte känner, för ni har tänt en eld i min näsa som brinner för alltid.
Sammanfattning
5Så säger Herren (Jahve):
Förbannad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare)
som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på människor [hebr. adam – en bräcklig människa],
som söker sin styrka i det som är kött [det jordiska],
och vars hjärta vänder sig från Herren (Jahve).
[Ordagrant "gör kött till sin arm", dvs. förlitar sig på sin egen viljestyrka, kraft och förmåga].
6Han är som en torr växt (naken, fattig; en buske som aldrig bär frukt) i ödemarken,
och får aldrig uppleva det goda, även när det kommer.
Han ska bo på förbrända (torra) marker,
på saltjord där ingen kan leva.
7[Som kontrast till vers 5-6:]
Välsignad är den tappre stridsman (modige hjälte, mäktige krigare)
som förtröstar (sätter sitt hopp till, litar) på Herren (Jahve),
och vars förtröstan (hopp, beskydd, säkerhet) är Herren (Jahve).
8Han är som ett träd planterat vid vatten,
vars rötter sträcker sig mot floden.
Det har inget att frukta när hettan kommer,
dess löv är alltid gröna.
Det blir inte förskräckt om ett torrt år kommer,
och det upphör aldrig att bära frukt. [Ps 1:3]
9Hjärtat är bedrägligt (lömskt, svekfullt), mer än allt annat,
dessutom obotligt sjukt [som ett sår som aldrig läker] –
vem kan [själv] förstå (vara intimt förtrogen med) det?
[Det hebreiska ordet för bedrägligt, aqov, kommer från samma rot som namnet Jakob som betyder häl/fotsteg/bakre del, se 1 Mos 25:26; Hos 12:3. Det används bara tre ggr i GT och beskriver ojämn mark (märkt av spår) i Jes 40:4 och blodiga fotsteg i Hos 6:8.]
10Jag, Herren (Jahve) tränger igenom (utforskar, granskar, genomsöker) hjärtat,
och prövar (undersöker) njurarna [människans inre tankar, moral och motiv]
just för att ge åt var och en [löna var man] efter hans vägar,
efter hans gärningars frukt [resultatet av hans handlande].
11Som rapphönan som ruvar över äggen som hon inte har värpt, så är den som blir rik men inte genom rätt, mitt i hans dagar ska han lämna den (rikedomen) och han slutar som en dåre.
12Härlighetens tron, upphöjd från begynnelsen, hans helgedoms plats.
13Israels hopp (hebr. miqveh), Herren (Jahve). Alla som överger dig ska skämmas, de som lämnar dig ska bli skrivna på marken, eftersom de överger källan med livets vatten, Herren (Jahve).
Jeremias tredje klagan
14Hela (bota) mig Herre (Jahve) och jag ska bli helad (botad).
Fräls mig och jag ska bli frälst,
för du är min lovsång.
15Se, de säger till mig: "Var är Herrens (Jahves) ord? Låt det komma nu."
16Och jag har inte dragit mig undan från att vara en herde efter er, och sorgens dag är inte min önskan, du vet (är intimt förtrogen med) det, det som kommer över mina läppar är framför ditt ansikte.
17Var inte borta (sluta inte existera) från mig (som) en ruin, du är min tillflykt på ondskans dag.
18Låt dem skämmas som förföljer mig, men låt inte mig skämmas. Låt dem vara bestörta, men låt inte mig bli bestört. Låt ondskans dag drabba dem och fördärva dem med dubbel förstörelse.
19Så säger Herren (Jahve) till mig:
Gå och ställ dig i folkets söners port, där Juda kungar kommer in och genom vilken de går ut och i alla Jerusalems portar, 20och säg till dem: Hör (lyssna på) Herrens (Jahves) ord ni Juda kungar och hela Juda och alla Jerusalems invånare, som går in genom dessa portar. 21Så säger Herren (Jahve): Håll (vakta, skydda, bevara) för era själars skull och bär inga bördor på sabbatsdagen, för inte in något genom Jerusalems portar, 22för inte heller ut bördor från era hus på sabbatsdagen, och gör inget arbete, utan helga sabbatsdagen som jag har befallt era fäder. 23Men ni lyssnar inte och lutar inte ert öra, utan gör era nackar styva så att ni inte kan höra eller ta emot tillrättavisning. 24Men det ska ske om ni lyssnar lyssnande till mig förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), och inte för in bördor genom portarna till staden på sabbatsdagen utan helgar sabbatsdagen och inte gör något arbete på den, 25då ska i stadens portar komma in kungar och furstar och sitta på Davids tron, ridandes på vagnar och hästar, de och deras furstar, Juda män och Jerusalems invånare, och denna stad ska vara bebodd för alltid. 26Och de ska komma från Juda städer och från platser runt om Jerusalem och från Benjamins land och från Låglandet [hebr. Shefela – låglandet mellan Medelhavskusten och Juda bergsbygd] och från bergen och från söder, och ha med sig brännoffer och offer och matoffer och rökelse och ha med sig tacksägelseoffer till Herrens (Jahves) hus. 27Men ni vill inte lyssna till mig, till att helga sabbatsdagen och inte bära bördor och gå in i Jerusalems portar på sabbatsdagen. Jag ska tända en eld i dess portar och den ska sluka Jerusalems palats och den ska inte släckas.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
